Återhört i CD-spelaren: Pete Seeger

Pete Seeger
The Complete Bowdoin College Concert 1960
(Smithsonian Folkways)

Året var 1955.

Folkmusikern Pete Seeger skulle vittna inför till Kommittén för oamerikanska aktiviteter. Men vägrade. Han hänvisade till amerikanska konstitutionens andra tillägg.

Där stadgas att kongressen inte får stifta lagar som inskränker yttrandefriheten. Människor ska ha rätt att samlas och kräva upprättelse för missförhållanden.

Följden blev att Pete Seeger svartlistades av TV-stationer och konsertarrangörer. Istället åkte han runt i USA och framträdde på små lokala arrangemang.

Som 1960 på Bowdoin College i Maine. Skolans radiostation bandade konserten som dokumenterar Pete Seeger i bästa form.

”Den amerikanska folksångens grep”, som han kallats, blandar äldre och nyare, traditionella och egna sånger: ”Penny’s Farm”, ”Bells of Rhymney”, ”Goodnight Irene”, ”Last Night I Had The Strangest Dream”, ”Wimoweh”, ”Michael Row The Boat”…

Han fördjupar begreppet politisk sång genom att än vara agitatorisk, än sjunga vardagsfolkligt, än dra igång en allsång.

Både proffsigt och avspänt. Och så fint han spelar 12-strängad gitarr, vid sidan om banjon.

(Hifi & Musik 2012)

S, Juholt och jag

Aftonbladet hade twitterutfrågning av Håkan Juholt från s-kongressen. Jag ställde följande fråga:

”Erikssons kultur @ABdebattlive Vart har den socialdemokratiska kulturpolitiken tagit vägen? Varför säger ingen i S något om alliansens kulturfientlighet?”

Och fick följande svar:

”AB Debatt Live @ABdebattlive Kulturen är ovärderlig för utövare och betraktare. Den gör oss rikare och starkare som människor. Jag brinner för kulturfrågor. HJ”

Observera ordet ”jag” i Håkan Juholts svar. Tyvärr är det nog just så det är ställt med intresset för kultur inom s.