Etikettarkiv: Kenya

I CD-spelaren: Suzanna Owiyo

Suzanna Owiyo
My Roots
(KKV/Border)

När jag träffade afrikanskan Suzanna Owiyo (vid hennes besök hos Jimmy Toure i Gyllebo) så tog hon fram en traditionell nyatiti-luta, satte sig på en stol och placerade den stora lutan – eller lyra, om man vill – på golvet framför sig.

Suzanna Owiyo kommer från Kenya och är en av få kvinnliga nyatiti-musiker. Tidigare var det enbart tillåtet för män, t ex Suzannas farfar, att spela nyatiti.

Instrumentets fåtoniga, rytmiska slingor skapar atmosfär och stämning bakom hennes melodiskt mässande sång. När hon byter till akustisk gitarr blir musiken mer – men fortfarande mjukt – funkig.

Trombon, elgitarr och trumset tillkommer i några spår, en låt sjungs i duett med Oliver Mtukudzi från Zimbabwe. Lågmält men ändå fullt av bubblande afro-rytmer.

Suzanna Owiyo söker sig bakåt till sina rötter hemifrån byn Kasaye, för att sen gå framåt igen. Resultatet blir ett fint möte mellan Afrika igår och idag, det traditionella och det moderna.

(Ystads Allehanda/Hifi & Musik 2011)

Annonser

Suzanna Owiyo på skånskt besök

GYLLEBO Suzanna Owiyo tittar förvånat och allt mer förskräckt på fotografen.

– Ute, säger hon. Du vill fotografera mig utomhus? I kylan!

Hennes blick antyder att vintern i Sverige måste man vara svensk för att stå ut med. Så jag berättar om första gången jag kom till Afrika. Jag trodde afrikaner var vana vid värmen – men de svettades lika mycket som jag! Samma sak för mig – men omvänt. Jag gillar inte heller snö och kyla. Fast just idag är det en varm vinterdag – nästan vår.

Suzanna skrattar. Och säger:

– Jag tycker också det är jobbigt med värmen i Afrika. Det blir för svettigt.

Suzanna Owiyo har kommit från Kenya via Oslo till Gyllebo för att träffa Jimmy Toure, sen länge bosatt i Skåne men född i Guinea-Conakry. Till Norge åkte hon för att vara med om lanseringen av projektet och albumet ”Imagine Africa”, en samling som norska skivbolaget KKV gjort med artister, bland andra Suzanna Owiyo, från Kenya och Tanzania. Nu är hon några dagar i Skåne för att Jimmy Toure ska hjälpa henne att sätta ihop en svensk turné, till hösten kanske.

– ”Imagine Africa”, upprepar hon. Jag tycker om uttrycket. Vad ska västvärlden föreställa sig om Afrika? Svält, krig och korruption, rapporterar media. ”Imagine Africa”-projektet vill förmedla bilden av allt det andra, det vackra och moderna, som också finns i dagens Afrika.

Banner från Suzanna Owiyos hemsida.

Samlingsalbumet är dessutom… låt säga, geografiskt intressant. Sen 70-talet har hur många skivor som helst med västafrikansk musik distribuerats i Europa och Sverige – däremot har få skivor med östafrikansk musik nått hit. Även om man, som intervjuaren, hållt öronen öppna för afro-musik så är Kenyas musik nästan okänd. Vad beror det på?

En orsak, menar Suzanna Owiyo, är att det inte finns någon riktig skivindustri i Kenya.

– Det räcker inte att vara musiker utan man måste också spela in själv, ha eget skivbolag, vara inspelningstekniker och sin egen manager. Vi har inte heller den tekniska kunskapen utan lär oss medan vi spelar in.

Skivpiraterna är en annan orsak.

– Jag var ute och åkte bil, vid ett stopp kom en försäljare fram och tryckte en pirat-CD genom sidofönstret. Han ville sälja en pirat-CD av min egen skiva – till artisten!

– Det säljs piratskivor överallt på gatorna. Men ”if you can´t beat them – join them”. Mina skivor finns i två versioner – en dyrare med högre kvalitet och en annan som säljs till samma pris som piratskivorna.

I västvärlden brukar all musik från Afrika kallas ”afro”. Men på den jättelika kontinenten Afrika spelas och sjungs ju många olika sorters musik. Hur ska man beskriva din afro-musik?

– En blandning av benga och andra traditioner, som jag moderniserar och förnyar. Nu bor jag i Nairobi, säger Suzanna, men jag kommer från Kasaye, en mindre by. Min första stora influens var farfar, som spelade nyatiti (åttasträngad lyra). Nu spelar jag också nyatiti.

Och dessutom akustisk gitarr, ett instrument som det inte är så vanligt att afrikanska musiker spelar.

– Särskilt inte att kvinnor gör det. Jag minns första gången jag stod på scen, sjöng och spelade gitarr. Men, hörde jag, ska hon, en kvinna, spelar gitarr också. Gitarr ska ju män spela.

– Jag tycker om akustisk gitarr, ljudet blandar sig fint med traditionella instrument. Det blir organisk musik.

Du sjunger på ett eget sätt också, med djup, mörk röst.

– Ja, jag brukar få höra det – att jag sjunger speciellt.

Också från hennes hemsida.

Dina sångtexter kan handla om unga flickor som måste arbeta istället för att gå i skolan eller om AIDS, ett år sjöng du på Fredspriskonserten i Oslo och du var med och hyllade Nelson Mandela på 90-årsdagen. Kan musik vara ett vapen? Är du en sjungande politiker?

– Nej, nej, svarar Suzanna snabbt på sista frågan. Det finns artister i Kenya som ställer upp och sjunger i politikernas valkampanjer. Jag har också blivit ombedd att göra det – men jag tackade nej. Jag vill vara neutral.

– Mina sånger handlar ofta om unga flickor och kvinnor. Och när jag fick en förfrågan att göra sånger som uppmanar kvinnor att engagera sig politiskt, då ställde jag upp.

– Att sjunga kan vara ett vapen – ett effektivt vapen. När jag står på scen så sjunger jag vad jag vill. Men man ska inte tro att det ändrar någonting omedelbart utan man får fortsätta att sjunga, sjunga och sjunga.

Nu har Suzanna Owiyo kommit in igen från fotograferingen i den svenska vinterkylan. Vad tycker du om den svenska naturen – eller åtminstone den skånska naturen just här, i Gyllebo?

– Jag tycker om svensk natur. Den är rå. Det känns som riktig natur. I Kenya är nästan all natur omgjord och skapad av människor. Naturen här omkring påminner om Rift Valley i Kenya.

(Ystads Allehanda 2010)

Stora fågelkonserter

Följande var det allra första jag skrev till Stereo-Hifi/Hifi & Musik:

Lägg plattan på skivtallriken. Sänk pickuppen. Höj volymknappen på förstärkaren. Slut ögonen. Och ni befinner er i en afrikansk djungel.

Fåglar överallt. Framför och bakom. Uppe och nere. Till höger och vänster. Kvitter. Stön. Och gläfs.

Nej, det är inte en hund. Det är en fågel det också.

Alla möjliga fåglar. Solon. Duetter. Och hela körer.

Fåglar vet jag ingenting om. Men detta är folkmusik. Inget kan väl vara mer folkmusik än fågelsång = sång och musik av (human) beings?

Och så tvärt i slutet: en brakande elefant.

Första sidan består av massvis med fågelinspelningar från Kenya – dom stora sjöarna i väster, skogarna på ostkusten och det torra centralområdet – ihopmixade så man sitter i vardagsrummet och får för sej att man vandrar omkring i Afrika, med svetten droppande från panna.

Andra sidan innehåller samtliga fågelläten på en rad med Jean C. Roché som talar om vilken fågel det är före varje läte.
Det är, som skrivet, en enorm platta. Har aldrig hört maken! Jag blev fågeldiggare på kuppen.

Samma skivbolag, franska L´Oiseau Musicien, distribuerad i Sverige av Amigos specialimport, har en mängd plattor med fågelmusik. LP:n med, som dom kallar det, ”grand concerts”: fortsatta inspelningar från Afrika, sjöfåglar från Medelhavet och Västindien – ja, fåglar från hela världen. Och lika mycket på EP.

”Grand concerts”!!!!!!!!!!!!!!!

Efter detta, som nybliven fågeldiggare, måste man = jag naturligtvis ha mer. Det ska ha kommit nya inspelningar på Sveriges Radios skivmärke. Ska också kollas in. Jag återkommer.

(Stereo-Hifi Teknik och Musik 1972)