Etikettarkiv: Jultomte

Öl, vin och sprit i ny design

En gammal sjöman som både är stark och ekologisk!

Det var på systemet i Sjöbo. Där stod en ny sorts vodka, Good Ol´ Sailor, som skulle vara dubbelekologisk. Gjord på ekologiskt odlat korn och levererad i en mjuk PET-flaska som, enligt tillverkaren, påverkar miljön mindre än glasflaskor.

PET-flaskan är rikt dekorerad: ett segelfartyg, en dödskalle, en sjöjungfru med mera. För designen svarar Aniela från den svenska tatuerarstudion Flash Fighters.

När inleddes den nya formgivningstrenden för öl, vin och sprit? Allt häftigare flaskor och andra förpackningar, etiketter och namn. Vad hette det där vinet som hade en flaska i form av en katt? Var det starten eller det kanske började med de färggranna blommorna på Beaujolais Noveau-etiketterna?

Vad gäller sprit har skånska Åhus varit en föregångare. Inga etiketter på flaskorna utan namnet Absolut Vodka, följt av ”Country of Sweden”, är liksom ingraverat i glaset. Flaskorna har olika färger också, till exempel Absolut Vanilia finns givetvis i en vaniljfärgad flaska.

På en annan systemhylla står en Smirnoff-flaska som ser ut som en molotov, Piratens bäsk (med Fritiof Nilsson Piratens bild på etiketten) kom för något år sen och Sheridan’s grädd- och ägglikör har en tvådelad flaska: ena halvan är gräddgul och den andra mer spritfärgad.

Störst uppfinningsrikedom finns på vinhyllorna. Vin kan numera heta Tre apor, Deadly Sins, Red Baron (på etiketten syns den röde baronen i sitt flygplan), Smart Grasshopper (en gräshoppa), Yellow Tail (en känguru) och Elvis the King (med rocksångaren Presley på etiketten).

Vinnamn kan också vara enkla: Husets röda respektive vita och Spanskt lant. Eller lockande som Leva eller Drop In och Chill Out. En av de snyggaste nya vinetiketterna finns på en Würtz-flaska: ingen text utan etiketten är helt rosa.

Men stopp, går det inte en gräns här någonstans? Vårt statliga svenska Systembolag har ju dubbla – ja, dubbelmoralistiska – funktioner. Man ska både se till att vi som vill konsumera öl, vin och sprit kan få göra det och – samtidigt – ”begränsa alkoholens skadeverkningar”.

Tänk att jag står vid vinhyllan och förpackningarna börjar prata med mig, säger att det kunde väl vara smart att köpa hem en extra låda vin om grannarna skulle droppa in så ni kan chilla lite… Nog är det att locka till ökad konsumtion – istället för att begränsa?

Uppfinningsrikedomen från vinhyllorna sprider sig till ölavdelningen.

Bara på ett mindre system som det i Sjöbo har jag inför julen noterat följande i ölsortimentet: Santa’s Little Helper, Rudolf (med renen själv på etiketten), Anchor Christmas Ale (grön julegran), Midvinternattens mörker, Nisses julöl, Elk Brew (på den här etiketten finns en varningstriangel med en älg), Brewdog Punk IPA (ska det vara ett ettrigt punköl?) och så Svensk starköl.

Enligt tidningen Resumé ska förresten rödvinet Elvis snart få konkurrens av rockbandet Motorheads tyngre och tuffare rödtjut. Ja, snart är det väl också dags för ett vin med namnet Tjut – röd, vit och rosé – samt ölsorten Bärs. För att inte tala om Keith Richards palmvin och den renade buteljen Dyngrak…

(Krönika i Ystads Allehanda 2010)

Bob Dylan, årets jultomte

Bob Dylan
Christmas In The Heart
(Columbia/Sony & BMG)

Dylans julJag älskar julskivor, både med nya julsånger och främst när olika artister gör egna personliga tolkningar av någon välkänd jullåt. Och Bob Dylan är ju min gamle vän per skiva ända sen debuten på tidigt 60-tal.

Ändå undrade jag, ska Dylan sjunga jullåtar?

Nu har jag lyssnat och utbrister: Det ska han verkligen!

Inspelningen har gjort med lika delar glädje och allvar, känsla för traditionen och en axelryckning. Dylan sjunger  gamla kända julsånger – t ex ”Here Comes Santa Claus”, ”Winter Wonderland, ”I’ll Be Home For Christmas” och ”Christmas Song” – med sin numera ack så skrovliga röst. Men han fixar det, trots att de flesta låtarna tidigare framförts av betydligt bättre sångröster, som Frank Sinatra, Mel Tormé och Bing Crosby.
 
Det har med känslan att göra. Bob Dylan lyckas förmedla julkänsla. Han låter som om jultomten kommit in från vintern, snön och kylan och fått en rejäl starkglögg att värma sig med.

Arrangemangen är ungefär de vanliga, så som vi hört julsångerna hur många gånger som helst. Fast ibland blixtrar det till, bl a annat när David Hilgados dragspel (med inspiration från Brave Combo, förmodar jag) förvandlar ”Must Be Santa” till en skuttigt dansant texmexpolka. Och ”I’ll Be Home For Christmas” med Dylan som crooner är stämningsfull, vacker och sorglig.  

Årets julskiva? Ja, inte alls otroligt att årets julskiva har kommit redan i oktober.

(Ungefär så här i Ystads Allehanda i går)

Fler recensioner:

Dan Backman (SvD):
Bob Dylan gör årets bästa julmusik.

Johanna Paulsson (DN):
En riktigt gemytlig tomte.

Håkan Engström (Sydsvenskan):
Ett plågsamt traditionellt album.

Per Hägred (Expressen/KvP/GT):
Dylan har jul i hjärtat.