Etikettarkiv: Julsånger

Familjen Saxells julsånger

Julkonsert
Michael, Jennifer, Tessa och Mattea Saxell
samt Ängaskolans fjärdeklass
Ystads teater

Förra året i Klosterkyrkan och i år på Ystads teater, familjen Saxells julkonserter är på väg att bli en årlig, efterlängtad tradition.

Vardagsrumssoffan togs med hemifrån Stora Östergatan i år igen men nu fanns dessutom en julgran på scenen samt en Steinway-flygel för Michael att spela på. De flesta sångerna hämtades från fjolårets julalbum med familjen Saxell.

Alltså en repris av i fjol? Nej, stämningen var annorlunda – varken sämre eller bättre utan just annorlunda. Att sjunga och spela på teatern är något annat än i kyrkan.

Omslaget till familjen Saxells julalbum.

Samkvämet i juletid förvandlas till julkonsert. I ordets bästa betydelse, för aldrig har jag upplevt medlemmarna i familjen Saxell så professionella på scen. Inget hakar upp sig, allting sitter precis där det ska, samtidigt som charmen från vardagsrummet är kvar.

Jennifer inleder stilla, stämningsfullt med ”Come Emmanuel” till handtrumma. Hon sjunger fantastiskt, som alltid, och döttrarna Tessa och Mattea sjunger ännu bättre, också som alltid. Tillsammans med Michael blir de dessutom en makalös kör, som direkt i ”Välkommen till vår julestund” får mig att häpna! Deras röstlägen passar perfekt också för stämsång.

Jennifer sjunger ”River” till Michaels pianokomp, ingen utom Joni Mitchell själv kan mäta sig med den tolkningen. ”Baby, it’s cold outside” är en lekfull duett mellan makarna Saxell och i ett carol-potpurri á la Kanada leker mamma och döttrarna, nu klädda i vantar och mössor, både med publiken och sig själva.

Tessa sjunger förstås solo i den så vackra julballaden ”Allt som saknas är du” och barnkören från Ängaskolan, i år har de blivit fjärdeklassare, kommer in och sjunger ”Tror du på att tomten finns?” tillsamman med Michael.

Nytt för i år är en instrumental julmelodi som Michael Saxell gjorde redan när han bodde i Kanada. Och som han spelar, både komp och solo. Han överträffar ju sig själv: än är han som en countrygitarrist som spelar jazz och än en jazzgitarrist som spelar country.

(Ystads Allehanda 2010)

I julens CD-spelare: Bryn Terfel

Bryn Terfel
Carols & Christmas Songs
(DG/Universal)

Malena Ernman och Bryn Terfel konkurrerar om att ha gjorts årets klassiska julskiva.

Terfel är en få operasångare som också klarar av att sjunga populärsånger. Ja, Terfel, klassiskt skolad basbaryton, kan sjunga vad som helst!

Som när han i ”White Christmas” sjunger duett med Bing Crosby på samma sätt som när några amerikanskor härom året sjöng julduetter med Elvis.

Originalinspelningen har kompletterats med Terfels röst. Han låter så ödmjuk och respektfull, använder aldrig mer än vad som behövs av operarösten utan sjunger nära i duett med Crosby. Resultat: ännu vackrare än originalet.

För övrigt en blandning av julsånger, hämtade från klassisk musik, folk- och populärsång. T ex en innerlig tolkning av ”Have Yourself A Merry Little Christmas” och en lågmäld, vacker version av ”Silent Night” med Catrin Finch på harpa.

Med albumet följer dessutom en bonus-CD där Bryn Terfel sjunger julsånger som de brukade sjungas hemma i Wales.

(Ystads Allehanda 2010)

Julpotpurrier

Ni som efterlyst julspellistor – nu har dom sammanställts och uppdaterats  inför julen 2010.

Bara att klicka på länkarna och lyssna!  

Julgransfoto:                               Bengt Eriksson.

Erikssons svenska julspellista på Spotify.

Erikssons internationella julspellista på Spotify.

Jul i CD-spelaren: familjen Saxell

Jennifer & Michael Saxell
Christmas
The Living Room Recordings
(Egna händer)

Familjen Saxell (Jennifer och Michael med två av barnen, döttrarna Tessa och Mattea) samlades kring pianot hemma i lägenheten i Ystad för att sjunga egna och andras jullåtar. De växlar om vid solomikrofonen och Michael spelar alla instrument, mest akustisk gitarr och piano.

Jennifer Saxell både inleder och avslutar (trodde jag, men sen kom ju också det lekfulla extraspåret ”Caroling outtakes”) med a capella-versioner av ”Come Emmanue”l respektive ”In The Bleak Midwinter”. Hela familjen sjunger så vackert ihop i ”Välkommen till vår julestund”, en av Jennifers och Michaels nya julmelodier på svenska eller engelska.

Fast allra finast är ändå ”Allt som saknas är du” (text av Ingela ”Pling” Forsman till Michaels melodi) som Tessa, näst yngsta dottern, sjunger så fantastiskt otroligt underbarast. Snacka om Agnetha Fältskog-varning!

Och direkt därefter följer ”Tror du att tomten finns” (också av Saxell/Forsman) med Michael Saxell och ett gäng julglada ungar från en tredjeklass i Ystad.

Årets två jullåtar, i mina öron.

(Liknande recensioner i Ystads Allehanda och Hifi & Musik 2009)

I julens CD-spelare: Marie Carmen Koppel

Marie Carmen Koppel
A Merry Little Christmas
(Cowbell Music)

År 2010 verkar blir ett stort julskiveår – att döma av de julalbum som redan börjat komma.

Som ”A Merry Little Christmas” med danska sångerskan Marie Carmen Koppel. Skulle inte förvåna om hennes album hamnar i mitt fack för klassiska julskivor.

Inte för att låtvalet är speciellt, här finns de gamla vanliga julsångerna: ”Silent Night”, ”Have Yourself A Merry Litte Christmas”, Christmas song”, ”White Christmas” m fl.

Enda låten som sticker ute lite är väl Donny Hathaways ”This Christmas”, där förresten Daniel Sitrit är ljusröstad gästvokalist.

Men det handlar inte om vad hon sjunger – utan hur.

Det börjar redan i förstaspåret, ovannämnda ”Silent Night”, som hon sjunger till Dan Hammers födande hammondtoner. Brorsan Benjamin Koppel kommer in och solar på saxofon.

Marie Carmen Koppel fyller den här låten – och samtliga! – med soul, gospel och lite jazz också. Sååå inlevelse- och uttrycksfullt. Ja, hon kan t o m waila utan att jag tar illa upp.

Vilka stämband! Vilka lungor! Och vilken resonansbotten hon har i rösten!

(Ungefär så i Ystads Allehanda 2010)

Säcken full av juleklang

Jag skrev en text till LO-Tidningen (numret som kom idag) om julsånger, jullåtar och julskivor. Den julmusikintresserade kan läsa texten via nedanstående länk, på LO-Tidningens nätsida finns dessutom ett par länkar till Spotifylistor som jag satt ihop med svensk respektive mer internationell julmusik.

”MUSIKESSÄ. Somliga tycker att julskivor är så knasiga och dåliga att de blir underhållande.

Själv samlar jag på julmusik som är stämningsfull, välspelad och välsjungen, vacker och svängig.

Därför gläder det mig att oavsett om det regnar och är barmark utanför fönstret så fortsätter julskivorna att falla som stora, täta flingor. År efter år…”

Länk till LO-Tidningen

Jul i CD-spelaren: Thea Gilmore

Thea Gilmore
Strange Communion
(Fullfill/BAM)

Brittiska sångpoeten Thea Gilmore har gjort ett julalbum utan julstämning. Julen besjungs inte som en isolerad tid på året utan är en av del av övriga livet och världen. Inte heller inleds låtarna med bjällerklang.

Hennes egna låtar (där folksång möter Beatles, ungefär) har blandats med några mer oväntade covers, ”Listen the Snow is Falling (av Yoko Ono) och ”St Stephen’s Day Murder” (i original med Elvis Costello och The Dubliners).

Thea Gilmore sjunger lika kristallklart, fint och starkt som alltid. Det här är helöt enkelt en av hennes bästa album, som råkar handla om julen. Eller förhåller sig till julen – lite på avstånd, knappast religiöst eller ens andligt, men desto mer mänskligt och allmänt.

Inledande ”Sol Invictus” är en vacker a capella-sång, den ovannämnda Costello-låent har blivit en irländsk duett med Mark Radcliffe (inte riktigt på samma nivå som origanelt en helt åkej), ”Drunken Angel” och ”Old December” är stilla folksånger, ett slags summeringar av året och livet, och Gilmores mest juliga låt, ”That’ll Be Christmas”, finns i två versioner.

Som för att poängtera att vi hör en kommande julklassiker. Och det kan den nog också bli – en ganska typisk julsång men inte så typisk ändå.

(Liknande recension i bl a Ystads Allehanda 2009)

Hör albumet på Spotify.

Jul i CD-spelaren: Bob Dylan

Bob Dylan
Christmas In The Heart
(Columbia/Sony & BMG)

Jag älskar julskivor, både med nya julsånger och främst när olika artister gör egna personliga tolkningar av någon välkänd jullåt. Och Bob Dylan är ju min gamle vän per skiva ända sen debuten på tidigt 60-tal.

Ändå undrade jag, ska Dylan sjunga jullåtar? Nu har jag lyssnat och utbrister: Det ska han verkligen!

Inspelningen har gjorts med lika delar glädje och allvar, känsla för traditionen och en axelryckning. Dylan sjunger gamla kända julsånger – t ex ”Here Comes Santa Claus”, ”Winter Wonderland, ”I’ll Be Home For Christmas” och ”Christmas Song” – med sin numera ack så skrovliga röst. Men han fixar det, trots att de flesta låtarna tidigare framförts av betydligt bättre sångröster, som Frank Sinatra, Mel Tormé och Bing Crosby.

Det har med känslan att göra. Bob Dylan lyckas förmedla julkänsla. Han låter som om jultomten kommit in från vintern, snön och kylan och fått en rejäl starkglögg att värma sig med.

Arrangemangen är ungefär de vanliga, så som vi hört julsångerna hur många gånger som helst. Fast ibland blixtrar det till, bl a annat när David Hilgados dragspel (med inspiration från Brave Combo, antar jag) förvandlar ”Must Be Santa” till en skuttigt dansant texmexpolka. Och ”I’ll Be Home For Christmas” med Dylan som ärrad crooner är stämningsfull, vacker och sorglig. Han gör också en bra, just bluesig tolkning av ”Christmas Blues”.

Årets julskiva? Ja, inte alls otroligt att årets julskiva kom redan i oktober. (Albumet släpptes den 13/10.)

PS. När jag hört Bob Dylans julskiva är det som om någon musik spelat i bakgrunden, liksom sjungit duett i mitt huvud. Nu kom jag på vad det är.

Den engelske minimalisten Gavin Bryars gjorde på 70-talet en komposition som byggde på en kort inspelning av en gammal luffare och uteliggare, sas det, som sjöng strofen ”Jesus´ Blood Will Never Fail Me”. Uteliggarens slitna, rassliga röst upprepade orden om och om igen.

Hit går mina tankar när jag hör Bob Dylan sjunga julsånger: till samhällets och världens minsta och fattigaste. Dylans sång, röst och känsla lyfter fram julens innersta och innerligaste budskap, särskilt när de kvinnliga änglarna kommer in och sjunger ihop med hans väderbitna uteliggareröst.

(Kortare version i Ystads Allehanda 2009 och även tidigare på Erikssons kultursidor, nu i delvis reviderat skick)

Fler recensioner:

Dan Backman (SvD):
Bob Dylan gör årets bästa julmusik.

Johanna Paulsson (DN):
En riktigt gemytlig tomte.

Håkan Engström (Sydsvenskan):
Ett plågsamt traditionellt album.

Per Hägred (Expressen/KvP/GT):
Dylan har jul i hjärtat.

Jul i CD-spelaren: familjen Saxell

Jennifer och Michael Saxell
Christmas – The Living Room Recordings
(Egna händer)

Familjen Saxell (Jennifer och Michael med två av barnen, döttrarna Tessa och Mattea) samlades kring pianot hemma i lägenheten i Ystad för att sjunga egna och andras jullåtar. De växlar om vid solomikrofonen och Michael spelar alla instrument, mest akustisk gitarr och piano.

Jennifer Saxell både inleder och avslutar (trodde jag, men sen kom ju också det lekfulla extraspåret ”Caroling Outtakes”) med a capella-versioner av ”Come Emmanuel” respektive ”In the Bleak Midwinter”.

Hela familjen sjunger så vackert ihop i ”Välkommen till vår julestund”, en av Jennifers och Michaels nya julmelodier på svenska eller engelska.

Fast allra finast är ändå »Allt som saknas är du« (text av Ingela ”Pling” Forsman till Michaels melodi) som Tessa, näst yngsta dottern, sjunger så fantastiskt otroligt underbarast. Snacka om Agnetha Fältskog-varning!

Och direkt därefter följer ”Tror du att tomten finns” (också av Saxell/Forsman) med Michael Saxell och ett gäng julglada ungar från en tredjeklass i Ystad.

Årets två jullåtar, i mina öron.

(Liknande recension i Ystads Allehanda 2009)

Bob Dylan, årets jultomte

Bob Dylan
Christmas In The Heart
(Columbia/Sony & BMG)

Dylans julJag älskar julskivor, både med nya julsånger och främst när olika artister gör egna personliga tolkningar av någon välkänd jullåt. Och Bob Dylan är ju min gamle vän per skiva ända sen debuten på tidigt 60-tal.

Ändå undrade jag, ska Dylan sjunga jullåtar?

Nu har jag lyssnat och utbrister: Det ska han verkligen!

Inspelningen har gjort med lika delar glädje och allvar, känsla för traditionen och en axelryckning. Dylan sjunger  gamla kända julsånger – t ex ”Here Comes Santa Claus”, ”Winter Wonderland, ”I’ll Be Home For Christmas” och ”Christmas Song” – med sin numera ack så skrovliga röst. Men han fixar det, trots att de flesta låtarna tidigare framförts av betydligt bättre sångröster, som Frank Sinatra, Mel Tormé och Bing Crosby.
 
Det har med känslan att göra. Bob Dylan lyckas förmedla julkänsla. Han låter som om jultomten kommit in från vintern, snön och kylan och fått en rejäl starkglögg att värma sig med.

Arrangemangen är ungefär de vanliga, så som vi hört julsångerna hur många gånger som helst. Fast ibland blixtrar det till, bl a annat när David Hilgados dragspel (med inspiration från Brave Combo, förmodar jag) förvandlar ”Must Be Santa” till en skuttigt dansant texmexpolka. Och ”I’ll Be Home For Christmas” med Dylan som crooner är stämningsfull, vacker och sorglig.  

Årets julskiva? Ja, inte alls otroligt att årets julskiva har kommit redan i oktober.

(Ungefär så här i Ystads Allehanda i går)

Fler recensioner:

Dan Backman (SvD):
Bob Dylan gör årets bästa julmusik.

Johanna Paulsson (DN):
En riktigt gemytlig tomte.

Håkan Engström (Sydsvenskan):
Ett plågsamt traditionellt album.

Per Hägred (Expressen/KvP/GT):
Dylan har jul i hjärtat.