Julskivor 2012: Kaja & Tetra

Kaja & Tetra
Midvintervaka
(Kakafon)

Dubbelgrupperna Kaja & Tetra blandar världsmusikalisk julmusik.

Egentligen helt självklart: julen är ju en världshögtid.

T ex kan ”Lusse lelle” befinna sig på Haiti, här finns också tango, grekiskt, brittiskt, irländskt, arabiskt och romskt, en ”Sancta Lucia”-sång från Neapel och en ”Staffansvisa” från Skåne.

Ovanligt och spännande, bra spelat och – framför allt – fantastiskt sjunget av de kvinnligt dominerade grupperna.

Kaja & Tetra höjer sig över de flesta av årets julskivor. Högsta betyg är verkligen välförtjänt. Blivande svensk julklassiker!

(Olika versioner i KB/YA/TA och Hifi & Musik 2012)

Julaftonstips: Jul i folkton – Live på TV

Jag fick ett mejl med tips på ett TV-program på julafton, vilket härmed vidarebefordras:

”Årets turné med ”Jul i Folkton” sänds i SVT2 på Julafton Kl.18.00. Konserten är inspelad på Cassels i Grängesberg tidigare i år. Det är för fjärde året i rad som ”Jul i Folkton” begav sig ut på vägarna på en numera återkommande turnétradition i Sverige. Årets turnépremiär ägde rum i Luleå den 1 december och man har totalt besökt 13 orter från Luleå i norr till Malmö i söder. Sedan starten 2006 har turnén årligen fördubblat sig självt.

I årets upplaga av Jul i Folkton medverkar: Ale Möller, Sofia Karlsson, Esbjörn Hazelius, Lena Willemark, Lisa Rydberg, Roger Tallroth och Olle Linder.”

Jul i folkton – Live

Konsert
Sara Isaksson, Sofia Karlsson, Ale Möller, Lena Willemark m fl
Palladium i Malmö

Fjolårsalbumet ”Jul i folkton” är nog på väg att bli en klassisk julskiva, som plockas fram till varje jul. Ett tecken på det måste vara att ett urval artister från skivan nu ett år senare samlat sig för ett par julkonserter i Malmö och Stockholm.

Redan som andra låt är det dags för Ale Möllers säregna soloversion av ”Stilla natt” på sitt lika säregna stränginstrument mandola. Melodin blir en ledsagande stjärna bland de orientaliskt ornamenterade extratonerna, som placerar ”Stilla natt” i Österland.

Ett av albumets starkaste spår så tidigt i konserten – men hur har de lagt upp programmet?

Äsch, det går utmärkt. Konserten består av det ena framförandet efter det andra som toppar de föregående.

Foto: Johan Frick-Meijer

Sara Isaksson blir, liksom på skivan, den stora överraskningen. Soloframträdandet med ”Bereden väg för herran” är enastående: stark, lite hes röst med rytm från gospel och blues.

Och bättre ändå blir det i trioformat och a cappella med Sofia Karlsson och Lena Willemark. De tycker visst som jag, för de låter Sara sjunga ledsång i bl a ”Härlig är jorden”. Sofia är en ljusare andrastämma medan Lena sjunger både djupare och mot melodin. Den svenska folksångens Supremes, får jag lust att skriva.

Som bonus sjunger Sofia Karlsson också ”Julvisa i Finnmarken” från Dan Andersson-skivan, Lena Willemark läser ”Julevangeliet” på älvdalsmål, Esbjörn Hazelius sjunger en ”Staffansvisa” till Bob Dylan-gitarr och Lisa Rydberg spelar ”Gläns över sjö och strand” på fiol, blandar sentimentalt och grovt, ljust och mörkare.

De redan nämnda samt Roger Tallroth och Olle Linder samlas dessutom till sitt egna, speciella spelmanslag med gitarrer, ståbas, flöjter, bouzouki, mandola, fioler och ramtrumma. (Anders Zorn hade fått slag!) Som i det uppsluppna extranumret ”Morsgrisar är vi allihopa”, där Ale Möller spelar melodin på munspel och övriga låter som något som kunde ha hörts på 70-talets musikfester.

I kväll kommer gänget till Rival i Stockholm, då ansluter också Louise Hoffsten.

(Svenska Dagbladet 2006)

PS. Den här recensionen skrevs det första året som ”Jul i folkton”-gruppen åkte på julturné. Turnén går vidare, varje år. Också 2009. ”Jul i folkton – Live” har blivit en en ny, återkommande svensk jultradition.

I år kom också ett album med titeln ”Jul i folkton – Live”, inspelat under fjolårets julturné. Och strax placerade sig albumet i topp på min Världsmusiklista (som finns på Rootsy.nu).

Och här är Sydsvenskans recension av årets ”Jul i folkton”-konsert på Palladium i Malmö.

Säcken full av juleklang

Jag skrev en text till LO-Tidningen (numret som kom idag) om julsånger, jullåtar och julskivor. Den julmusikintresserade kan läsa texten via nedanstående länk, på LO-Tidningens nätsida finns dessutom ett par länkar till Spotifylistor som jag satt ihop med svensk respektive mer internationell julmusik.

”MUSIKESSÄ. Somliga tycker att julskivor är så knasiga och dåliga att de blir underhållande.

Själv samlar jag på julmusik som är stämningsfull, välspelad och välsjungen, vacker och svängig.

Därför gläder det mig att oavsett om det regnar och är barmark utanför fönstret så fortsätter julskivorna att falla som stora, täta flingor. År efter år…”

Länk till LO-Tidningen

Jul i CD-spelaren: Carla Bley

Carla Bley
Carla´s Christmas Carols
(Watt/Naxos)

Också den egensinniga jazzpianisten och arrangören Carla Bley har gjort en julskiva med ”Carla´s Christmas Carols”  (anglosaxisk julmusik med kristen anknytning).

Men var det inte lite tamt, inte så alls så lekfullt som det brukar vara på Bleys skivor?

Så tyckte jag först. Men nej, det var en hörvilla. Albumet växer ju, för varje gång jag lyssnar…

Makarna Carla Bley, piano, och Steve Swallow, bas, spelar tillsammans med Partyka Brass Quintet (bl a trumpet, flygelhorn, andra horn, trombon och bastuba).

Det börjar spännande i ”O Tannenbaum”, där blåset hamnar mitt emellan Guds härolder och sydafrikansk jazz. ”Christmas Song” har blivit lugn och stilla – ja, om man kan tänka sig det, nästan rytmlös New Orleans-jazz.

”Good Rest You Merry Gentlemen” finns i två versioner, dels med vackert samspel mellan flygelhorn och trumpet, tror jag, dels lika vackert med piano och melodisk elbas. ”Hell´s Bells” och ”Jesus Maria” är två nya låtar av Bley, smått lekfulla varianter på julmelodier.

”O Holy Night” bjuder på ännu vackrare och mer melodisk samspel – en duett i toner – mellan piano och bas.

Som några exempel. Lite lugnare, mer stillsamt och allvarligt. Fast egensinnet, det fyndiga och lekfulla sättet att arrangera och passa ihop – med och mot – olika toner, det hörs också i Carla Bleys julmusik.

Liksom alltid.

(En kortare version i Ystads Allehanda 2009)

Jul i CD-spelaren: Thea Gilmore

Thea Gilmore
Strange Communion
(Fullfill/BAM)

Brittiska sångpoeten Thea Gilmore har gjort ett julalbum utan julstämning. Julen besjungs inte som en isolerad tid på året utan är en av del av övriga livet och världen. Inte heller inleds låtarna med bjällerklang.

Hennes egna låtar (där folksång möter Beatles, ungefär) har blandats med några mer oväntade covers, ”Listen the Snow is Falling (av Yoko Ono) och ”St Stephen’s Day Murder” (i original med Elvis Costello och The Dubliners).

Thea Gilmore sjunger lika kristallklart, fint och starkt som alltid. Det här är helöt enkelt en av hennes bästa album, som råkar handla om julen. Eller förhåller sig till julen – lite på avstånd, knappast religiöst eller ens andligt, men desto mer mänskligt och allmänt.

Inledande ”Sol Invictus” är en vacker a capella-sång, den ovannämnda Costello-låent har blivit en irländsk duett med Mark Radcliffe (inte riktigt på samma nivå som origanelt en helt åkej), ”Drunken Angel” och ”Old December” är stilla folksånger, ett slags summeringar av året och livet, och Gilmores mest juliga låt, ”That’ll Be Christmas”, finns i två versioner.

Som för att poängtera att vi hör en kommande julklassiker. Och det kan den nog också bli – en ganska typisk julsång men inte så typisk ändå.

(Liknande recension i bl a Ystads Allehanda 2009)

Hör albumet på Spotify.

Jul i CD-spelaren: Wadenius, Andersen och Lundgren

Georg Wadenius, Arild Andersen och Jan Lundgren
Jul på svenska
(EMI)

Jan Lundgren har samma varma anslag på pianot som alltid. Och vem kan spela mjukare elgitarrtoner än Georg Wadenius? Dessutom Arild Andersens kontrabastoner, som är allt på samma gång: mjuka, varma, melodiska.

Att spela julmelodier borde passa dem perfekt. Det gör det också, om man lyssnar på ett, max två spår i taget.

”Det är en ros utsprungen inleder” och ”Stilla natt” avslutar, där emellan hörs t ex ”Betlehems stjärna”, ”Gläns över sjö och strand” och ”Jul, jul strålande jul”.

Julmusiken framförs stilla och ömt, stämningsfullt och vackert. Så mycket jazz blir det däremot inte, jazzmusiken finns mest i musikernas ryggnerv och i små improvisationer från främst gitarristen Wadenius.

Alla melodier framförs ungefär likadant, variationen består i att instrumenten positionerar sig lite olika. Pianot spelar oftast huvudrollen men också gitarr och bas kan stiga fram.

Det är om man lyssnar på hela skivan i ett sträck som problem uppstår (i alla för mig). Då övergår det stillsamma i stillastående, för hur bra Lundgren, Wadenius och Andersen än spelar så blir det smågäspigt och sömnigt.

Ja, tyvärr måste jag använda ordet tråkigt.

(Liknande recension i Ystads Allehanda 2009)

Hör albumet på Spotify.