Etikettarkiv: Jonas Sima

Han köpte Porschar för pengarna

Jonas Sima
Sagan Snoddas – Sverige i oskuldens tid
(Carlssons)

SnoddasPå tre dagar förvandlades Gösta Nordgren till Snoddas: en saga och myt.

Lördagen den 26 januari 1952 medverkade han i radioprogrammet Karusellen med Lennart Hyland som programledare.

Gösta Snoddas Nordgren sjöng ”Flottarkärlek” (fast utan refrängen ”haderian, hadera”). Söndagen den 27 spelade han bandy på Stockholms stadion. (Snoddas lag, Bollnäs, vann med 3-2 mot Hammarby.)

Måndagen den 28 januari var det dags för grammofoninspelning. Snoddas sjöng ”Flottarkärlek” till komp av Calle Jularbos kvartett. 78-varvaren, som samma vecka fanns i affärerna, lär ha sålt omkring 300.000 exemplar.

Eriksson i stockholmsförorten Enskede och Sima i Ljusdal var två av alla de svenska familjer som hörde Snoddas sjunga på radion. Jonas, 14 år, satt med mamma och pappa framför en nyinköpt Luxor.

1991 gjorde han en TV-film om Snoddas. Nu har Jonas Sima skrivit boken ”Sagan Snoddas” med undertiteln ”Sverige i oskuldens tid.”

För oss som bevarat Snoddas i våra hjärtan är det underhållande läsning. Sima återberättar sagan om Snoddas – naturälskaren, bandyspelaren och sångaren från Bollnäs som orsakade ”Snoddasfeber”. Men det är också mycket som saknas i boken.

Trots att de kom(mer) från samma landskap är det som om författaren betraktar artisten på avstånd. Snoddas andas inte i Simas bok. Här finns rikligt med fakta om föräldrarna och syskonen, uppväxten i fattig-Sverige, managern Torsten Adenby osv. Men fakta kan aldrig berätta hela sanningen. Det krävs inlevelse och gestaltning – ja, fabulerande. Jag saknar ett per svenssonskt associationsflöde!

Den enkla grabben från landet, skogsmänniskan och fiskaren, som kan leva på 5 kronor i veckan, köper Porschar för pengarna. Om den klasskänsla av mindre värde, som Porschen måste symbolisera, hade det kunnat skrivas ett helt och mycket intressant kapitel. Sima nämner bara Snoddas vinröda Porsche i förbifarten.

Man kan dra paralleller mellan Elvis och Snoddas (Cadillac och Porsche). Ännu fler kan dras mellan major Parker och Torsten Adenby, deras respektive manager. Det finns inga bevis för att Adenby var en skurk. Men bägge två var bondfångare, som knappast känt sig bortkomna på Sjöbo marknad.

Sagan om Snoddas är också en historia om folksjälen, menar Sima.

På 50-talet inleddes den stora och snabba omvandlingen – moderniseringen – av Sverige. I en föränderlig tid blev Snoddas en symbol för det gamla Sverige. Men det är fel att tro, som Sima verkar göra, att Snoddas haft en nära nog unik funktion som symbol för det gamla, välkända i kontrast mot det nya, kommande och okända.

Efter andra världskriget var det Jularbos dragspel som människorna tog med sig i sina hjärtan när de flyttade från landet till stan. På senare år har dansbanden förmedlat känslan av ett Sverige som förändras i ett långsamt, mer mänskligt tempo. Oron inför 2.000-talet speglas av de allt fler svenska band som idag spelar 60-talspop á la Beatles.

Om Jonas Sima placerat in Snoddas i ett större sammanhang hade ”Sagan Snoddas” vuxit och blivit något ännu mer än en kul bok för oss som på 50-talet vevade upp grammofonen och ”lyssnade på Flottarkärlek”. Sagan Snoddas hade kunnat bli Sagan Sverige: ett porträtt och en analys av det moderna Sverige som byggdes på 1900-talet.

(Recenserat i Kvällsposten 1996)