Etikettarkiv: Johanna Limme

Jack Uppskäraren på Karlshamns historiska gator

Limme & Palmqvist
Körkarlen
(Kabusa böcker)

LimmeÄntligen har Johanna Limme och Martin Palmqvist skrivit klar den nya, tredje delen i sin serie med historiska kriminalromaner.

Inte ett år för tidigt (eftersom ”Böljelek”, den första delen, kom redan 2010, och ”Strömkarlen”, den följande, året efter). Under de år som gått sen sist har den nya romanen också hunnit byta titel från ”Amerikakistan” till ”Körkarlen”.

Platsen är densamma: Karlshamn med omnejd. Liksom de bägge huvudpersonerna: Simon Eldfeldt, kyrkoherde i närliggande Asarum och amatördetektiv, stadsfiskalens extra medhjälpare, samt Ivar Jönsson, reservkonstapel och systerson till kyrkoherden. Tiden har nu hunnit fram till september-oktober 1899.

Bättre och bättre för varje titel, allt mer genomarbetade kriminalhistorier och inte minst avsevärt mer atmosfärrika miljöskildringar. ”Körkarlen” är den bästa titeln i serien… hittills. Så höll jag på att skriva men det kan jag tyvärr inte.

Limme & Palmqvist väver ihop två kriminalgåtor. Först mördas en kusk – alltså körkarl – och så ännu en. Samtidigt härjar en svensk version av Jack Uppskäraren i Karlshamn.

Autentiska gator, krogar och bostadsområden, den rika staden kontra den fattiga, skildras närmare och mer doftande – ja, illaluktande – än någonsin. Fast också i den här boken kan jag sakna en karta över dåtidens Karlshamn för att kunna pricka av gata efter gata och följa med reservkonstapel Jönsson ut på stan.

I slutet vänder Limme & Palmqvist upp och ner på berättelsen. De ställer historien på sin spets. Kriminaliteten och livsmiljöerna sammansmälter till ett brutalt ärligt porträtt av det svenska klassamhället vid sekelskiftet 1900.

Hittills… det ordet kunde jag alltså inte använda. För ”Körkarlen” är inte bara den tredje utan lär också bli den sista delen i den kriminalhistoriska Karlshamnsserien. När Limme & Palmqvist äntligen fått upp berättarfarten och skriver på topp – då slutar de?!

(KvP 2014)

Historiskt kriminellt i Karlshamn

Limme & Palmqvist
Böljelek – Kyrkoherde Simon Eldfeldts första fall
(Kabusa böcker)

Johanna Limme och Martin Palmqvist, som förut skrivit nutidsdeckare, valde en annorlunda och intressant miljö för sin nya deckarserie: nämligen 1890-talets Karlshamn. Därmed har de också gjort det svårt för sig.

När det gäller historiska deckare måste miljöer och personer tecknas extra noga. Det gäller att förflytta läsarna, som knappast kan förutsättas vara så historiskt kunniga, till en annan tid och värld, få dem att känna sig ”hemma” i historien. Samtidigt som deckaren ska vara spännande och innehålla en någorlunda knepig gåta.

”Börjelek” inleds otäckt, vilket är synonymt med läslockande. Ett spädbarn och en vuxen man hittas döda på olika platser i Karlshamn. Året är 1897. Naturlig död? Olycksfall? Mord? På liken har någon tecknat siffran 13.

Simon Eldfeldt, kyrkoherde i Asarum och omtalad för att vara kunnig både i religion och på siffror, reser på begäran till Karlshamn för att hjälpa stadsfiskalen. Limme & Palmqvist tecknar ett nära och ömt porträtt av en åldrande präst med en tjugonio år yngre, otrogen hustru.

Det är genom personporträtten – också av kyrkoherdens systerson, drängen och reservkonstapeln Jönsson, den påstådda änglamakerskan fru Andersson med flera – som jag lär känna den fattiga tiden.

Geografiskt förblir Karlshamn årgång 1897 däremot en anonym stad. Hur – mer exakt – såg den ut? Hur stor var staden? Var låg de olika kvarteren och gatorna? Å, vad jag saknade en karta – borde inte förlaget självklart ha tänkt på det? – där jag kunde vandra i konstapel Jönssons fotspår.

Fast det stora problemet – som om det alltså inte vore svårt nog att få ihop en bra historisk deckare – är att författarna också krånglat till det med parallella handlingar. Ett otyg i deckare! Händelserna utspelar sig också – och samtidigt – i Norge, Stockholm, Råå, Portsmouth och Näsum. Den 3 oktober 1897 ska Oscar II besöka Karlshamn och författarparet väver in en konspiration mot kungen.

Det blir rörigt. Det var onödigt. Det hade räckt så bra med grundhistorien om siffran 13.

Limme & Palmqvist har lagt en osäker, skakig grund för de kommande titlarna. Det är ofärdigt – men inte oävet. I slutet tillkommer också en för kyrkoherden/amatördetektiven Eldfeldt personlig cliffhanger som bidrar till att jag – nog – ändå – ska läsa nästa del i serien. Åtminstone.

(Något kortare i KvP 2010)