Etikettarkiv: ICA

Charlie Chaplin på scen i Tomelilla

Charlie Chaplin – En lek med allvar
Charles Chaplin: Lars Hjertner
Fartygsmusiker: Bodil Bendixon, Marit Sjödin och Elin Fleischer
Manus/regi: Leo Cullborg
Malmö opera i samarbete med GöteborgsOperan
Teaterhallen, Tomelilla 23/3

Vilket USA? Det är frågan som ställs i kammarmusikalen om Charlie Chaplin. Vilket Sverige? Det är följdfrågan som viskas i bakgrunden och ibland ställs högt och tydligt. Föreställningen inleds och avslutas med två alternativa och helt olika amerikanska ”nationalsånger”: Irving Berlins hyllning till USA som frihetens land, ”Good Bless America”, respektive Woody Guthries hyllning till landets människor, inte minst de fattiga.

Det är höst 1952. Charles Spencer Chaplin befinner sig ombord på fartyget Queen Elizabeth. Han ska resa – ja, fly – tillbaks till England. Efter filmerna ”Moderna tider” och ”Diktatorn” blev han anklagad för landsförräderi. Trots att ”Diktatorn” är en satir över Adolf Hitler (född 1889, samma år som Chaplin och med ”samma lilla löjliga mustasch”) anses sluttalet i filmen vara ”kommunistpropaganda”.

Lars Hjertner, Marit Sjödin, Bodil Bendixon, Elin Fleischer. Foto: Markus Gårder.

Charlie Chaplin, spelad, sjungen och dansad av Lars Hjertner, kommer fram ur ett av fartygets luftrör och hamnar hos fartygsorkestern The Adorable Trio med Bodil Bendixon, piano, dragspel med mera, Marit Sjödin, cello, och Elin Fleischer, klarinetter.

De tre musikerna spelar både musik och teater, de sjunger och samspelar med Hjertner. Ja, de talar med toner också. Som i en scen där Hjertner/Chaplin tar fram en violin och spelar flörtiga toner som orkesterns medlemmar besvarar i tur och ordning.

Musikteaterpjäsen ”Charlie Chaplin – En lek med allvar” är ett samarbete mellan Malmö opera och GöteborgsOperan. Urpremiär 2009 i Skövde och nu skånsk premiär i Tomelilla, för att sen resa på turné i Skåne. Skådespelaren/sångaren/dansaren Lars Hjertner var med tidigare medan orkestern är skånsk och ny.

Leo Cullborg, som skrivit och regisserat, berättar Chaplins livshistoria med tyngden lagd på förhållandet till USA, frihetens hemland, och Hjertner gestaltar historien på ett sätt som nog bör kallas genialt.

Han blandar tal, sång och mim. Klär om till filmens Chaplin, den lille luffaren med slitna kläder och skor, hatt och käpp, mustaschen. Imiterar Chaplins rörelser och får stumfilmens Chaplin att börja tala. Både skådespelar och samtalar med publiken, slänger ut en boll som är en jordglob och får tillbaka den. Allt ledsagas av Chaplins egna, smärtfullt vackra melodier.

Lars Hjertner.
Foto: Markus Gårder.

Skickligt att få en liten turnéscen med ett fartygsdäck som scenografi och blott fyra medverkande att fungera utan longörer. Det är roligt och så tankeväckande att musikalen kan karaktäriseras som politisk och högst aktuell. Chaplins luffare blir en symbol för den lilla människan som alltid drabbas värst.

Här görs en drastisk jämförelse mellan åsiktsförtryck, må vara i Hitlertyskland, 50-talets USA eller dagens Sverige med FRA-lagen. Lars Hjertner utför en revyaktig sketch med senator McCarthy och FBI-chefen Hoover i form av två svarta strumpor. De inspekterar publiken i Tomelilla. Någon terrorist, ursäkta kommunist, i salongen? Hur är det med ICA-handlaren? Vad står ”ICA” för, egentligen?

Ett slutord om Bodil Bendixon, den så kallade Tangotanten, som ju har en mindre roll men är suverän. Så fort hon blinkar eller gör en grimasch så riskerar hon att ta över scenen. När Queen Elizabeth lägger till i Southampton har Charles Spencer Chaplin fått reda på att han kommer att nekas visum för att återvända till USA.

(Kortare versioner i Ystads Allehanda / Kristianstadsbladet 2011)

Turnéschema:
6/4, Kulturhuset Björnen, Åstorp
7/4, Borgen, Osby
8/4, Kulturhuset Anders, Höör
9/4, Pilängsskolan, Lomma
11/4, Flora Biografteater, Sjöbo
14/4, Konserthusteatern, Karlskrona
16/4, Landskrona Teater, Landskrona
17/4, Flamman Ekeby, Bjuv
19/4, Verkstan, Malmö
20/4, Verkstan, Malmö
26/4, Medborgarhuset, Vittsjö-Bjärnum
27/4, Kristianstads teater, Kristianstad
28/4, Centralskolan, Perstorp
29/4, Medborgarhuset, Eslöv
4/5, Verkstan, Malmö
5/5, Verkstan, Malmö
6/5, Verkstan, Malmö
7/5, Verkstan, Malmö

Annonser

Registrerad – överallt!

Det bör nog ha varit på 80-talet, men jag minns det fortfarande. Då jobbade jag rätt mycket åt Radio Malmöhus och behövde läsa in mig på något ämne så jag gick till stadsbiblioteket för att få ett lånekort.

Jag avkrävdes legitimation. Personnummer och boklån måste matas in i bibliotekssystemet för att jag skulle få bli låntagare. Protest! Med vad hjälpte det, antingen lät jag registrera mig eller så fick jag vara utan lånekort.  

Inget att muttra om? Cirka 20 år senare, efter attentatet mot World Trade Center i New York, började säkerhetstjänsten i USA att kolla folks låneböcker i amerikanska biblioteksdatorer. Fast så gör man väl – ju – nog – inte i Sverige?

Nu är jag tillbaks, tog en paus i skrivandet för att gå upp till ICA på Vollsjö torg och hämta ett postpaket. För att få ut ett paket måste man numera legitimera sig och ens personnummer registreras i postens datasystem.

Varför då? undrade jag, lätt uppretad, och ringde postens presstjänst. Det är för att posten ska veta att paketet når rätt mottagare, svaras det. Inte alls, säger jag. Legitimation är OK, men jag undrar varför posten dataregistrerar mitt personnummer?

Ska kolla det, blir svaret, och får återkomma. Om posten gör det så återkommer jag också i ämnet…

Joels tårtaJuridisk tårta.
Tillverkning: Moa Eriksson
Foto: Bengt Eriksson

Några exempel:

Vi finns i videouthyrarnas datorer, SJ-biljetterna är personnummerpersonliga, SAS tar fingeravtryck, Google registrerar nätsidor man är inne på, Säpo och snart även den vanliga polisen kollar våra mejl, mediaindustrin begär ut IP-nummer, ICA skickar köperbjudanden baserade på registrerade köp och bokar man in på ett hotell i det passlösa Europa så måste man visa… pass.

Och vad händer när apoteken privatiseras? Våra medicinköp registreras hos det statliga Apoteksbolaget – ska dataregistret överlåtas till privatapotek?

Nu ringde posten med svaret: Personnumren sparas på grund av ökade nätbedrägerier och polisen kan ha hjälp av postens dataregister. Nej, uppgifterna används inte på nåt annat sätt och raderas efter ett år.

Hur vet jag det, som konsument? Posten är ett seriöst företag som man kan lita på. Jo, många man ska lita på nu. Och när politikerna får för sig att samköra alla dessa uppgifter så att Sveriges invånare registreras in på kalsonger och trosor? Nej, svenska politiker kan/ska man också lita på. De gör inte så.

När Sveriges justitieminister Beatrice Ask får oroade frågor om dataregistrering och integritet så svarar hon: Svenska folket vill att vi bekämpar pedofiler, knarklangare och trafficking.

Ett fult politikersvar. Vem vill inte det? Men ska metoden vara att så många som möjligt dataregistreras på så många sätt som möjligt?

Den som har rent mjöl i påsen behöver inte oroa sig, brukar ett lika dumt följdsvar lyda. Säg mig då bara vem som bestämmer när mjölet är rent? Är det samma personer i morgon som idag? Är dagens rena mjöl lika rent i morgon?

 (Krönika i Ystads Allehanda 2009)