Jamen, Semestersabotörerna är ju riktigt kul!

Semestersabotörerna on tour (på tur)
Tommy Juth, Sven Melander och Mikael Neumann
Pianist: Peter Berglund
Texter: De medverkande samt Åke Cato
Ystads teater

Så roligt! Och bra! Mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli. Tydligen har jag missat något när jag inte tagit mig till Höllviken och upplevt de uppsättningar av ”Semestersabotörerna” som Tommy Juth, Sven Melander och Mikael Neumann gjort under fyra somrar. Vid pianot, då som på Ystads teater: Peter Berglund.

Nu är ”Semestersabotörerna (on tour)” med ett urval sånger, sketcher och monologer – ”the best of” alltså – från uppsättningarna. Inte åker man på turné med det sämsta, som Sven Melander sa.

Det började med en både fyndig och rolig trio-visa på temat tretal. ”Man ska vara tre”, sjöng Juth, Melander och Neumann. Som ”tre vise män”, till exempel. Sen fortsatte det med både humor och allvar, hur skrattlockande det än sjungs, talas och skämtas så har grunden lagts med allvar.

Semestersabotörerna Mikael Neumann, Tommy Juth och Sven Melander. Foto: Claes Westlin, CCDigital Foto.

Det kan vara en hastig mening, som ”Åldern har ingen betydelse om man inte är ost”, eller ett ”Pessimistmedley”, där svenska schlagers fått ombytta texter. ”Det ordnar sig aldrig”, ”Ingenting att äta” och ”Sämre och sämre dag för dag”, sjungs det nu.

Ibland blir det rent av politiskt. Melanders och Juths sketch om svenska namn som måste ändras enligt EU-direktiv är subtilt kritisk och när Juth iklär sig rollen som Madelaine Brache (uttalas med ”k” som i bracke) från Höllviken blir det så grovt att numret kunde vara hämtat från Tidningsteatern i Malmö på 70-talet.

Men nog är det pricksäkert, undrar hur Höllvikens riktiga Madelaine Brachor tog emot det här? Roligt och underhållande är det mest hela tiden. Mikael Neumann och Tommy Juth sjunger bra, på olika sätt. Sven Melander kan knappt sjunga alls och är ingen skådespelare men han är bäst; en naturbegåvning.

Melander anknyter till en ”utdöd” tradition efter komiker som Fridolf Rhudin, Stig Järrel och Martin Ljung. Humorn börjar i mimiken, hur han står och går, både talar till och med publiken, improviserar á la Lindeman. Säkert nya hyss varje kväll, för också Neumann och Juth skrattar.

Nummer som ”Sportimitatören” och den försupne Holger Brache (make till Madelaine) bygger varken på bra idéer eller roliga texter. Men de blir det – mycket roliga! – tack vare Sven Melander.

(Ystads Allehanda 2010)

PS. Den 29-30/10 är Semestersabotörerna på Palladium, Malmö.

Gas och bananer

Är företagsledningarna så dumma och sturska att de inte lyssnar på råd eller har de så usla rådgivare? Fruktproducenten Dole och oljebolaget Shell är stora multinationella koncerner så nog måste de kunna få tag på kompetenta styrelseledamöter och affärsjurister.

Ett antal bananarbetare i Nicaragua stämmer Dole Food Company Inc. Arbetarna hävdar att de blivit sterila av bekämpningsmedlet som använts på bananplantagerna.  Fredrik Gerttens filmbolag i Malmö, WG Film, börjar dokumentera tvisten.         

När filmen – med titeln Bananas!* – ska visas på Los Angeles Film Festival lyckas Dole skrämma arrangören. Filmen tas ur tävlan (men visas ändå, vid sidan om). Då stäms Fredrik Gertten och hans filmbolag av Dole.

Svindyrt att bedriva en domstolsprocess i USA – lätt att skrämma skiten ur en liten filmare, trodde Dole. Men borde man inte ha inhämtat information om Gertten? Då hade man insett att han visserligen är en liten filmare men en ettrig jäkel som aldrig ger sig!

WG Film hade en försäkring som tar hand om en del kostnader och en jurist i USA anlitades. Processen blir allt mer offentlig. Svenska riksdagsmän till höger och vänster och den europeiska journalistfederationen kritiserar Doles försök att hindra yttrandefriheten, hamburgerkedjan Max slutar handla med Dole/Saba och en folkpartist uppmanar Malmö kommun att göra likadant.

Shell Exploration and Production AB ska provborra efter naturgas i en linje från Höganäs till Simrishamn samt vid Höllviken. Fast det uppger man inte utan inleder lite försiktigt med Lövestad, inte den mest inflytelserika orten i Sjöbo kommun. De lokala politikerna säger ja till provborrning.

Så det börjar bra för Shell – nu kommer misstagen. Ortsborna blir oroliga (vad händer med grundvattnet? ska det bli gruvhål?) och Shell ordnar en informationskväll. Ju mer oro desto mer informeras det. Shell annonserar i lokalpress och ber oroliga att höra av sig. Och för varje gång blir allt fler allt mer oroliga. Till sist säger Tomelillas politiker, till skillnad mot i Sjöbo, nej till provborrning.

Ska det vara så svårt att fatta att största möjliga tystnad gäller. Säg så lite som möjligt, det går över. Dole-filmen hade bara fått folk att rycka på axlarna och muttra ”Ännu ett sånt där jäkla multinationellt bolag” och inte heller hade det legat en broschyr från det nya skånska nätverket HEAVEN OR sHELL i postlådan.

Vad händer nu? Fredrik Gertten reser i och utom Europa för att presentera filmen och överallt slutar städer, kommuner och företag att köpa Doles frukter och grönsaker. Shells agerande har pekat på att det i slutänden inte är varje kommun eller ens region som beslutar om gasborrning i den lokala jorden – det gör Bergstaten, en statlig myndighet. När kommer den så kallade minerallagen att tas upp i Riksdagen, skrivas om och ge kommunerna mer inflytande?

Knappast de resultat som Dole och Shell ville ha.

(Krönika i Ystads Allehanda den 14 oktober 2009)