Etikettarkiv: Höganäs

Piraten, Bombi Bitt och jag står staty (och inte minst katten Skorpan)

Alltså inte min grej egentligen när det handlar om konst. Men min avoga inställning bidrar nog till att jag tycker desto mer om den här statygruppen – eller om det är en skulpturgrupp? De fyra figurerna överraskade – ja, överrumplade – mig redan vid avtäckningen och ännu mer förtjust blev både jag och min hustru när vi en stilla kväll gick ner till Piratenmuseet för att göra en noggrann inspektion.

Bronsfigurerna började liksom gestikulera, röra på sig och prata. Den stenbelagda platsen blir en scen för ett skådespel där verklighet möter fiktion. Författaren Fritiof Nilsson Piraten, pojkarna Bombi Bitt och Eli från Piratens berättelser och inte minst hans katt Skorpan interagerar med varann – och även med betraktarna.

Piraten 1 liten

Piratenskulpturgruppen ”Saga väves på sanningens varp”, som den egentligen heter, med Piratenmuseet i bakgrunden. Foto: Bengt Eriksson

För skulptören Jonas Högström har ju bidragit med sin upplevelse, valt ut vilka figurer som skulle ingå i gruppen, hur de ser ut, i vilka frysta rörelser de skulpterats, attributen de försetts med. Högström har dessutom kompletterat med små, fyndiga detaljer. Som Thore Soneson – styrelsedamot i Skånes konstförening som i sin tur sitter i Erlandssonska konstfonden, varifrån den övervägande delen av pengarna till Piratenstatyn har kommit – sa vid avtäckningen: ”Han berättar en historia.”

Det stämmer exakt. Eventuellt kunde man tillägga: ännu en historia, nämligen den om en ung Jonas och blivande skulptörs möte med Fritiof Nilsson Piraten och Bombi Bitt. Vilket inte skedde via en boksida utan i tv-filmatiseringen (1968).

”Den scenen minns jag starkast från tv”, berättar Jonas Högström och syftar på den del av staty/skulpturgruppen där Bombi Bitt hämtat vatten i sin hatt och nu häller det över – duschar – vännen Eli. I skulptörens tolkning – det förstår man av den lilla grodan som sitter på hatten – kommer vattnet från Vollsjöån. En så fyndig detalj!

Men, säger Högström, ”det var en tillfällighet att det blev en groda”. Skulpturen av Bombi Bitt och Eli skulle ju vara en fontän, vattnet ska strömma från den stående Bombi Bitts hatt och ner över Eli som sitter på huk. Rörmokaren kom och satte dit ett vattenaggregat på statyn. ”Det såg klumpigt ut”, säger Högström. ”Jag måste dölja det med något. Så jag gjorde en groda.”

Vilken benämning ska man använda: staty eller skulptur, statygrupp eller skulpturgrupp? Jonas Högström tycker att staty låter gammalt, det får en att tänka på kungastatyer och antika byster. Han föredrar skulptur och skulpturgrupp. Högström rättar mig också när jag råkar säga att han arbetar i en gammaldags stil. Hellre ordet traditionell. Fast på Piratensällskapets nätsida skrivs det om Piratenstatyn.

Spelar roll? Kanske, kanske inte. Själv tycker jag det kan vara en poäng med att använda orden gammaldags och staty. Jonas Högström gjuter personlighet i en gammal tradition, förenar figurativa bronsstatyer med konstnärlighet och får statykonsten att leva än idag.

Piraten 2 liten

Piratenskulpturgruppen med Bombi Bitt och jag (= Eli) i förgrunden och Fritiof Nilsson Piraten själv med katten Skorpan på bänken. Också foto: Bengt Eriksson

”Titta, nu rörde Piraten på foten!” utbrister min hustru när vi står och tittar. Fritiof Nilsson Piraten sitter på en bänk med basker på huvet, spatserkäppen och en cigarill i ena handen, korta byxben och en fot lite ovanför marken. Det ser faktiskt ut som han rör på benet. Han kliar katten Skorpan, som står på stenbänkens rygg, med andra handen samtidigt som han håller uppsikt över sin litterära barndom i Vollsjö, alltså ”Bombi Bitt och jag”.

Bronset glänser i svartgrönt. Statyerna har polerats med en nylonstrumpa, det enda som duger. Jonas Högström har eget bronsgjuteri och kan kontrollera hela tillverkningsprocessen, från lera till färdig skulptur. När det blir bråttom (som det blev med Piratenstatyn) anlitar han också några medhjälpare – ja, assistenter.

”Jag började arbeta med lera när jag gick på gymnasiet”, berättar han. Men varför skulpturer – och inte keramik? ”Det blev för mycket av glasyrberäkning. Jag ville modellera, arbeta med leran. Jo, ända sen jag var ung har det nog varit självklart att jag skulle bli skulptör.” Krönikörens tillägg, kunde inte låta bli: För vad skulle Jonas annars ha blivit, när han föddes i Höganäs och växte upp i Lerberget (strax utanför)?

Om ni har semesterdagar kvar så skulle jag rekommendera en Jonas Högström-turné (med bil, det måste man nog ha). Starta gärna vid Piratenmuséet i Vollsjö för att sen åka vidare och titta på några av hans övriga offentliga skulpturer/statyer i Skåne. Som den unga Selma Lagerlöf (Landskrona), kvinnorna vid gummifabriken (Helsingborg), flickan med det försvunna men återfunna lammet (vid Lerbergets kyrka), keramikern Åke Holm (utanför Höganäs museum)…

(Ystads Allehanda 2015)

Kolla mer:

1) På Jonas Högströms hemsida (www.bronsskulpturer.com) finns foton på både hans offentliga utsmyckningar och egna skulpturer.

2) De fyra delarna i tv-serien ”Bombi Bitt och jag” från 1968 med bland andra Stellan Skarsgård som Bombi Bitt och Reiner Albrecht som Eli kan man se i SvT:s Öppet arkiv (www.oppetarkiv.se). Författaren Fritiof Nilsson Piraten är själv den ledsagande berättarrösten.

3) På Piratensällskapets hemsida (www.piratensallskapet.se) finns en film från den så kallade Go ettemiddan med avtäckning av skulpturgruppen.

4) Efterlysning: Långfilmen ”Bombi Bitt och jag”, gjord redan 1936, med Sture Lagerwall som Bombi Bitt har tidigare funnits på dvd men har sålt slut. Ge ut den igen!

Annonser

Opera buskis på turné

I natt! I natt! 2
Regissör: Helena Röhr
Malmö opera på Ystads teater

Operachefen Bengt Hall har sagt att Malmö opera ska också kunna spela till exempel i Ystad. Det var alltså en händelse som gick tankarna i förväg när barockdansmusikoperan ”I natt! I natt! 2” hade premiär på Ystads teater. Skillnaden är att den här operan inte stannar i Ystad utan reser på turné genom Skåne.

”I natt! I natt!” uruppfördes 2006. Vadstena-Akademin förenade udda barockarior från 1600-talet med dagens populär- och dansmusik. En bra idé, vad kan operasångens hjärta och smärta ha mer gemensamt med än dansbandens låttexter?

Operans dansband – sättningen är barockfiol, teorb, barockgitarr, cembalo, blockflöjt och basviolin – kommer först in och sätter sig (lite märkligt) bakom orkesterpulpeter från Thore Ehrlings tid.

Från vänster: Daniel Hällström, Hedvig Jalhed, Signe Sannem Lund och Martin Vanberg. Foto: Markus Gårder.

Handlingen är minimal. Fyra ensamma ungdomar ska gå ut och dansa. Första akten utspelar sig på dansgolvet och den andra på efterfesten. Deras kläder lockar mig att travestera Olle Ljungström: De spelar vanliga. Helena Röhr har överspelsregisserat. Resultat: opera buffa – ja, lite opera buskis.

Sång på svenska. Det applåderas, eftersom det blir allt mer ovanligt på operascenen. Men saknas textmaskin så måste orden få plats i tonerna.

Sopranen Hedvig Jalhed (Ingela) och barytonen Daniel Hällström (Lasse) sväljer texterna, medan alten Signe Sannem Lund (Kikki) och tenoren Martin Vanberg (Christer) textar föredömligt tydligt.

Alla fyra sjunger vackert. Särskilt Lund och Vanberg har underbara och så melodiösa soloarior att det blir operapop. Första aktens avslutning, när de fyra bildar en gemensam sånggrupp och förvandlar dansbandslåten ”Inget stoppar oss nu” till opera, är lika virtuos som rolig.

Viktiga saker som tas upp, könsroller och kärlek, men resultatet är varken mer eller mindre än en skönsjungen och underhållande bagatell.

(Kvällsposten 2010)

På turné:

23/3 Hässleholm, Röda Salongen kl 19.00
8/3 Höganäs, Tivolihuset kl 18.00
7/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
8/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
11/4 Osby, Borgen kl 19.30
15/4 Helsingborg, Helsingborgs Stadsteater kl 19.30
17/4 Landskrona, Landskrona Teater kl 19.00
20/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
21/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
22/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
27/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
28/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
29/4 Malmö Opera, Stora scenen kl 19.00
5/5 Östgötateatern i Linköping
6/5 Östgötateatern i Linköping
7/5 Östgötateatern i Linköping
9/5 Östgötateatern i Linköping
12/5 Östgötateatern i Linköping
13/5 Östgötateatern i Linköping
19/5 Östgötateatern i Norrköping
20/5 Östgötateatern i Norrköping
7-8/7 Ystads Operafestival

Gas och bananer

Är företagsledningarna så dumma och sturska att de inte lyssnar på råd eller har de så usla rådgivare? Fruktproducenten Dole och oljebolaget Shell är stora multinationella koncerner så nog måste de kunna få tag på kompetenta styrelseledamöter och affärsjurister.

BananasEtt antal bananarbetare i Nicaragua stämmer Dole Food Company Inc. Arbetarna hävdar att de blivit sterila av bekämpningsmedlet som använts på bananplantagerna.  Fredrik Gerttens filmbolag i Malmö, WG Film, börjar dokumentera tvisten.         

När filmen – med titeln Bananas!* – ska visas på Los Angeles Film Festival lyckas Dole skrämma arrangören. Filmen tas ur tävlan (men visas ändå, vid sidan om). Då stäms Fredrik Gertten och hans filmbolag av Dole.

Svindyrt att bedriva en domstolsprocess i USA – lätt att skrämma skiten ur en liten filmare, trodde Dole. Men borde man inte ha inhämtat information om Gertten? Då hade man insett att han visserligen är en liten filmare men en ettrig jäkel som aldrig ger sig!

WG Film hade en försäkring som tar hand om en del kostnader och en jurist i USA anlitades. Processen blir allt mer offentlig. Svenska riksdagsmän till höger och vänster och den europeiska journalistfederationen kritiserar Doles försök att hindra yttrandefriheten, hamburgerkedjan Max slutar handla med Dole/Saba och en folkpartist uppmanar Malmö kommun att göra likadant.

Shell Exploration and Production AB ska provborra efter naturgas i en linje från Höganäs till Simrishamn samt vid Höllviken. Fast det uppger man inte utan inleder lite försiktigt med Lövestad, inte den mest inflytelserika orten i Sjöbo kommun. De lokala politikerna säger ja till provborrning.

Så det börjar bra för Shell – nu kommer misstagen. Ortsborna blir oroliga (vad händer med grundvattnet? ska det bli gruvhål?) och Shell ordnar en informationskväll. Ju mer oro desto mer informeras det. Shell annonserar i lokalpress och ber oroliga att höra av sig. Och för varje gång blir allt fler allt mer oroliga. Till sist säger Tomelillas politiker, till skillnad mot i Sjöbo, nej till provborrning.

heavenorshell_loggoSka det vara så svårt att fatta att största möjliga tystnad gäller. Säg så lite som möjligt, det går över. Dole-filmen hade bara fått folk att rycka på axlarna och muttra ”Ännu ett sånt där jäkla multinationellt bolag” och inte heller hade det legat en broschyr från det nya skånska nätverket HEAVEN OR sHELL i postlådan.

Vad händer nu? Fredrik Gertten reser i och utom Europa för att presentera filmen och överallt slutar städer, kommuner och företag att köpa Doles frukter och grönsaker. Shells agerande har pekat på att det i slutänden inte är varje kommun eller ens region som beslutar om gasborrning i den lokala jorden – det gör Bergstaten, en statlig myndighet. När kommer den så kallade minerallagen att tas upp i Riksdagen, skrivas om och ge kommunerna mer inflytande?

Knappast de resultat som Dole och Shell ville ha.

(Krönika i Ystads Allehanda den 14 oktober 2009)