Etikettarkiv: Helsingborgs stadsteater

Noteringar om deckaråret 2012

Årets deckarland (1)
Utan tvekan Danmark. Längesen så många – och bra – danska deckare kommit på svenska. Allra bäst: Sara Blædel, ”De bortglömda” (Massolit; övers: Ninni Holmqvist) och Jussi Adler-Olsen, ”Journal 64” (Bra Böcker; övers: Leif Jacobsen). I Danmark gavs det ut ännu fler bra deckare – som Erik Valeurs ”Det syvende barn” och Jesper Steins ”Uro” (bägge Politiken) samt inte minst sista delen i Ole Frøslevs krimiserie om andra världskrigets Köpenhamn, ”Haltefanden” (People’s Press).

Deckarlandet (2)
Från deckarlandet Frankrike – där författare skriver över gränsen mellan kriminal- och annan skönlitteratur, blandar fantasteri med realism – kom flera märkliga böcker: Virginie Despantes lesbiska noir ”Apokalyps baby” (Bonniers; övers: Anna Petronella Fredlund), Tatiana de Rosnays litterära pusseldeckare ”Colombes granne” (Sekwa; övers: Emma Leonard) och Fred Vargas polis- och vampyrroman ”Okänd kontinent” (Sekwa; övers: Cecilia Franklin).

Årets nordiska deckarlandskap
Från strax söder om Kiruna och Haparanda sträcker sig landet, som kan kallas Sameland, genom Tornedalen och Finland till Kautokeino och Tromsø i Norge. I denna – för de flesta – okända geografi utspelar sig flera av årets bästa svenska kriminalromaner: ”Till offer åt Molok” (Bonniers) av Åsa Larsson, ”I tystnaden begravd” (Lind & Co) av Tove Alsterdal och ”Kautokeino, en blodig kniv” (Ordfront) av debutanten Lars Pettersson.

Ohlsson Paradisoffer

Blaedelokänd-kontinent-193x300
                                           

 

 

—————————————————————————————————————————–

Allra bäst i Sverige: Kristina Ohlssons både svenska och internationella thriller om terrorism och dess grogrund, ”Paradisoffer” (Piratförlaget). Spännande rätt igenom, trovärdig ner till varje kommatecken.

Bäst i Skåne
Jonas Berghs personliga noir-skildringar av Malmö och Borstahusen i boken ”Mord” (Recito) samt Stefan Castas natur- och civilisationsthriller ”Under tiden” (Opal), väl mest för ungdomar men också jag läste med skräck och nöje.

Mest nyskapande
Engelsmannen David Peaces hårdkokta deckare är så språkligt nyskapande att de borde vara oöversättbara. Men 2012 kom till och med två av dem på svenska: de första delarna i Yorkshire-kvartetten, ”1974” (Modernista; övers: Rebecca Alsberg), respektive Tokyo-trilogin, ”Tokyo år noll” (Coltso; övers: Peter Samuelsson).

Årets deckaröversättare
Ovannämnde Peter Samuelsson, som lyckats obegripligt bra med David Peaces språkexperimentella noir om Tokyo strax efter andra världskriget.

Mörkast
Nämnde David Peace samt George Pelecanos, som med ”Andelen” (Modernista; övers: Hans Berggren) inlett ännu en noir-serie om Washington DC bortom Vita huset, och Antti Tuomainens skildring – mitt emellan Raymond Chandler och Blade Runner – av framtidens Helsingfors, ”Helaren” (Forum; övers: Marjut Hökfelt).

andelengudar_och_odjurtokyo_ar_noll-peace_david-17075252-frnt

—————————————————————————————————————–

Mörkast i Sverige                                                                                           
Håkan Östlundh skrev en regnig, novemberkall noir, ”Laglöst land” (Forum), om Gotlands glesbygd, bortom politikernas Almedalen och turisternas sommarhus.

Historiska brott (1)
Med Set Mattsson, som debuterade med polisromanen ”Ondskans pris” (Historiska Media) om Malmö vid andra världskriget slut, har Sverige fått en historisk deckarförfattare av internationell klass.

Historiskt (2)
I ”New Yorks gudar” (Norstedts; övers: Jessica Hellén) skriver Lyndsay Faye – likt en amerikansk Charles Dickens – om irländaren Timothy Wilde som polis på Manhattan i mitten av 1800-talet; fattigdom och svält, barnprostitution, religiösa motsättningar och rasism.

Årets bästa översatta
Delad plats mellan David Peaces Tokyo-noir och Denise Minas lika mörka skildring av poliser, gangstrar och politiker i dagens Glasgow, ”Gudar och odjur” (Minotaur; övers: Boel Unnerstad).

Kriminell skräck och fantasy
Framtidens svenska deckare skapas vid gränsen mellan kriminellt, skräck och fantasy – som i Amanda Hellbergs övernaturliga ”Tistelblomman” (Forum), Nene Ormes urban fantasy ”Särskild” (Styxx), Anders Fagers skräckroman ”Jag såg henne idag i receptionen” (W&W), och – framför allt – Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens nog så kriminella serie om häxorna i Engelsfors, årets bok heter ”Eld” (R&S), för både vuxna och ungdomar.

Årets kriminalpjäs
Hans Alfredsons bok ”En ond man” och filmen ”Den enfaldige mördaren” – med Alfredson själv som den onde mannen – förenades av Dennis Magnusson/Dennis Sandin till den lika kriminella och gripande pjäsen ”Den enfaldige mördaren” på Helsingborgs stadsteater.

alfredson ond manConnelyTerroristerna

 

————————————————————————————————————–

Återutgivning                                                                                                                      Maj Sjöwall pratar på bokmässor och tar emot internationella deckarpriser, nya Beck-filmer spelas fortfarande in. Sjöwall Wahlöö verkar ha evigt liv. Nu har Piratförlaget återutgivit de tio titlarna i Sjöwall Wahlöös polisserie ”Roman om ett brott” (1965-75).

Trend
När äldre deckare återutges eller kommer i pocket så förses de med förord. Till exempel har Henning Mankell, Roslund & Hellström, Jo Nesbø, Åsa Larsson, Leif GW Persson, Arne Dahl, Jens Lapidus, Håkan Nesser, Liza Marklund och Anne Holst har skrivit förord till Sjöwall Wahlöö. Vilket fördjupar (om)läsningen.

I Sjöwall Wahlöös fotspår
Anders Roslund & Börge Hellström, ”Två soldater” (Piratförlaget), fortsätter att skildra samhället med lika kritiska ögon som Sjöwall Wahlöö. Dessutom: en deckarförfattande duo.

Rysmys i Sverige
Den Maria Lang-doftande deckarformen lever kvar i till exempel Kristina Appelqvists skildringar, i år ”De blå damerna” (Alfabeta), av det mysigt kriminella Skövde.

Utländskt rysmys
Elly Griffiths ”Känslan av död” (Minotaur; övers: Gunilla Roos), som utspelar sig i engelska Norfolk, samt Louise Pennys ”Mörkt motiv” och ”Nådastöt” (bägge W&W; övers: Charlotte Hjukström), vilka utspelar sig i den kanadensiska byn Three Pines, doftar av Agatha Christie. Men framflyttat till idag.

Årets Perry Mason
Michael Connellys senaste Michael Haller-deckare, ”Det femte vittnet” (Norstedts; Övers: Patrik Hammarsten), är som en pastisch på legenden Perry Mason. En domstolsskicklig advokat, en undersökare och en pådrivande sekreterare. Fast så här skulle aldrig en Perry Mason-historia ha slutat.

Årets återkomst
Den svenska politiska thrillerns nestor och mästare, Sven Westerberg, återkom efter sex års väntan (och längtan) med ”Onsala, höstvinden och T.S. Eliot” (Tre Böcker). Mycket mer innehållsrik än sina blott 160 sidor.

Årets och tidigare års mest bortglömda
Med sjätte titeln, ”Livstid” (Idus), avslutar Ulla Bolinder sin serie med fiktiva dokumentärromaner. Inte likt någonting annat i svensk deckarutgivning!

Tecknade deckare
Dennis Gustafsson gav ut sitt tredje seriealbum, ”Spöket på hotell Vega” (Albumförlaget), om privatdetektiven Viktor Kasparsson i Helsingborg och Dennis Erikssons berättelse om ”Yngve Öman” (Nilleditions) är tecknad Norrbotten-noir. Den första tecknade serieromanen om Lisbeth Salander, ”Män som hatar kvinnor del 1” (Norstedts; återberättat av Denise Mina, tecknat av Leonard Manco/Andrea Mutti och översatt av Peter Sparring) finns nu också på svenska.

TuomainenTvå soldaterGriffiths———————————————————————————————————————

Deckarfilmer
Benedict Cumberbatch som Sherlock Holmes i dagens teknologiska London (tv/dvd), nya Arne Dahls-serien (tv/dvd) – ett gruppdynamiskt drama om olika sorters människor som arbetar så bra ihop just för att de är olika – och regissören Måns Månssons hatkärleksfulla uppgörelse med filmdeckargenren i ”Hassel – Privatspanarna” (bio/dvd).

Deckarfakta
Michael Tappers tegelstenstjocka, faktasprängda – fast ändå lättlästa – doktorsavhandling ”Snuten i skymningslandet: svenska polisberättelser i roman och film 1965-2010” (Nordic Academic Press) är ett spännande årslångt projekt att ta sig igenom. Karl Berglund har under arbetet på sin deckaravhandling skrivit boken ”Deckarboomen under lupp: statistiska perspektiv på kriminallitteratur 1977-2010” (Uppsala universitet) och kemiprofessorn Olle Matsson gav ut ”En dos stryknin” (Atlantis) om giftmord inom och utom deckarlitteraturen.

Årets deckarland (3)
Glöm inte heller Italiens ortsspecifika deckare: Gianrico Carofiglios ”Skälig misstanke” (Forum; övers: Ulla Trenter) om advokaten Guerrieri i staden Bari, Donna Leons ”En dunkel död” (Forum; övers: Ing-Britt Björklund) om kommissarie Brunetti i Venedig och Andrea Camilleris ”Utflykten till Tindari” (Modernista; övers: Barbro Andersson) om kommissarie Montalbano på Sicilien.

(Kvällsposten 2012)

Annonser

På scenen: Christer Nerfonts dubbelshow

Jekyll & Hyde
Musik: Frank Wildhorn
Text: Leslie Bricusse (övers: Calle Norlén/Myrra Malmberg)
Dr Jekyll/Mr Hyde: Christer Nerfont
Lucy Harris: Laila Adèle
Emma Carew: Malena Tuvung
John Utterson: Jörgen Düberg
Med flera
Regi: Ronny Danielsson
Malmö opera (i samarbete med Helsingborgs stadsteater)

Nej, jag kan inte tycka att ”Jekyll & Hyde” är en bra musikal. Men det spelar ingen roll! Vilket beror på Christer Nerfont i den dubbla huvudrollen som Dr Jekyll och Mr Hyde. Han är inget mindre än sensationell. Därav de bägge betygen: tre ganska tystlåtna lurblåsare går till musikalen i sin helhet, medan Christer Nerfont inte kan få annat än fem högljudda lurblåsare! (Anm: Det betygssystem som används för recensioner i Ystads Allehanda.)

Först musikalen, som efter alla pjäser och filmer bygger löst på Robert Louis Stevensons roman. Handlingen får plats på baksidan av ett frimärke. Musiken är av den nutida sort som knappt finns utanför en musikalscen. Inga melodier hänger kvar i öronen och Calle Norléns svenska sångtexter är direkt pinsamma ibland. Regissören Ronny Danielsson har dessutom betonat karaktären av talpjäs på bekostnad av de melodiska antydningar som ändå finns.

Christer Nerfont som Mr Hyde. Foto: Markus Gårder / Malmö opera.

Enkel scenografi: en stor så kallad Chesterfieldsoffa som kan delas upp på olika sätt, Dr Jekylls forskarbord och några klädhängare. Musikalens stämning betonas med regn, blixt och dunder så man hoppar till i stolen.

Malena Tuvung sjunger bra men blekt som Henry Jekylls blivande hustru. Var finns inlevelsen och passionen? Jörgen Düberg agerar både skojigt och trovärdigt som Dr Jekylls advokat. Rollsättningen av Laila Adèle som den prostituerade Lucy är så exakt att det blir genialt. Hon struntar i de omelodiska arrangemangen och lyfter fram alla toner hon kan, fyller sångerna med soul, gospel och pop.

Fast mest handlar det om Christer Nerfont show. Dubbelrollen som Dr Henry Jekyll och Mr Edward Hyde är stor, vilket innebär att risken för ett misslyckande är lika stor. Nerfont står på scenen större delen av två timmar och trettio minuter. Han har de flesta bärande sångerna. Och han lyckas, han lyckas med allt.

Christer Nerfont är en musikalskådespelare som faktiskt är skådespelare. Han gestaltar de motsättningar som finns i musikalen och människorna: en ond man och en galning, gott och ont, ljust och mörkt. Han balanserar perfekt mellan tal och sång. Med lika stor pondus som röst står han längst fram på scenen och får varje sång att bli som den bästa aria: både orden och tonerna gestaltas.

Laila Adèle som Lucy. Foto: Markus Gårder / Malmö opera.

Den första makalösa prestationen utför Nerfont när Dr Jekyll, som inte fått ”låna” en patient från mentalsjukhuset och istället utför experimentet på sig själv, sitter vid sitt skrivbord, sväljer drycken och förvandlas till Mr Hyde. Han byter inte kläder och utseende utan Nerfont gör det med rösten. Som den gode forskaren Dr Jekyll sjunger han så vackert, som galningen Mr Hyde sänker han röstläget, börjar sjunga skrovligt.

Den andra, än mer makalösa prestationen kommer när Dr Jekyll, som försökt isolera och utrota människans ondska, inte längre kan kontrollera Mr Hyde. Förvandlingen från det ena jaget till det andra, från ond till god, har börjat ske plötsligt och utan kontroll. Detta gestaltar Nerfont genom att sjunga med bägge rösterna. Han växlar snabbt, snabbt: ena strofen ljus och nästa mörk, ena strofen vacker och nästa skrovlig.

Som det måste ta på stämbanden och hela kroppen! Det märktes också när Christer Nerfont förstås klappades in flera gånger efter föreställningen. Han var trött. Han var slut. Han hade satsat allt.

”Jekyll & Hyde” är en turnémusikal, som nu ska resa runt både i och utanför Skåne. Den 11/11 kommer musikalen till Ystads teater. Hur ska den 9, 4 meter jättestora Chesterfieldsoffan få plats på Ystadteaterns mindre scen?

(Ystads Alllehanda 2010)

Turnéplan:
11/11 kl. 19.00 Ystads Teater
14/11 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
15/11 kl. 13.00 Stora scenen, Malmö – Skolföreställning
18/11 kl. 19.30 Borgen, Osby
27/11 kl. 19.00 Landskrona Teater
28/11 kl. 16.00 Landskrona Teater
2/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
3/12 kl. 13.00 Helsingborgs Stadsteater – Skolföreställning
4/12 kl. 18.00 Helsingborgs Stadsteater
5/12 kl. 16.00 Helsingborgs Stadsteater
7/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
8/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
10/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
11/12 kl. 18.00 Helsingborgs Stadsteater
12/12 kl. 16.00 Helsingborgs Stadsteater
17/12 kl. 19.00 Stora scenen, Malmö
18/12 kl. 18.00 Stora scenen, Malmö
19/12 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
28/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
29/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
30/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
6/1 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
7/1 kl. 19.00 Stora scenen, Malmö
8/1, kl. 18.00 Stora scenen, Malmö
13/1 kl. 19.00 Röda salongen, Hässleholm
18/1 kl. 19.00 Kristianstads Teater
19/1 kl. 19.00 Kristianstads Teater
27/1 kl. 19.00 Lunds Stadsteater
28/1 kl. 19.00 Lunds Stadsteater
2/2 kl. 19.00 Konserthusteatern, Karlskrona