Etikettarkiv: hebreiska

I CD-spelaren: Avishai Cohen

Avishai Cohen
Seven Seas
(Blue Note)

Liksom annan ny jazz som inte är jazz och annan ny musik som lika gärna kan vara jazz så är det här förstås jazz. Samt något annat och mer. T ex världsmusik, det där begreppet som inte betyder någonting specifikt men kan innefatta det mesta.

Avishai Cohen, basist, allt oftare också pianist och sångare, fördjupar sin jazzmusik både genom att ha flyttat tillbaks till Tel Aviv och genom att förankra jazzen i släktens judiska musiktradition – den i sig flerkulturella landino-sången och musiken, skapad av de judar som drevs ut ur Spanien och flydde till Grekland och Turkiet.

Sökandet hördes tydligare – som en poängterad kontrast – på Cohens förra album, ”Aurora”. Medan de musikaliska och geografiska influenserna blandas mer och bättre på nya albumet ”Seven Seas”.

Att han är en personlig jazzbasist, det visste vi. Men Cohen är kanske ännu mer personlig som pianist. Han spelar pianotoner som en konstnär målar med färger, skapar atmosfär och stämning, t ex i inledande ”Dreaming”. Också hans basspel är ju ungefär likadant. Fast mer: än takthållande och rytmiskt, än stämningsskapande, än melodiöst.

Som mest personlig blir Cohen när han nynnar och sjunger; på jiddish, i ”About A Tree”, hebreiska, ”Two Roses”, och landino, ”Tres Hermanicas Eran”.

Alla gillar inte hans sång, men jag uppskattar viljan att sätta känslor före toner, sjunga längst inifrån hjärtat. Och jag tror att sången är viktig – ja, (livs)nödvändig – för Cohen. Där börjar hans musik – med rösten, den enskilda människan som blir ett kollektiv tillsammans med andra människor.

Att Avishai Cohen valt Shai Maestro som ordinarie pianist i sin kvartett är lättförståeligt. Maestro spelar piano som Cohen, fast mer musikaliskt och virtuost, med varsamma toner som lockar fram och lyfter upp Cohens ljuvliga, drömska och hoppfulla men ändå lite dystra melodier.

Intressant och spännande att slagverkaren Itamar Doari också fått en så framträdande funktion. Som i ovannämnda ”Two Roses”, men är de handslagna rytmerna afro-latinska eller arabiska?

(Hifi & Musik 2011)

Annonser

I CD-spelaren: Avishai Cohen

Avishai Cohen
Seven Seas
(Blue Note)

MELLANÖSTERNJAZZ Liksom annan ny jazz som inte är jazz och annan ny musik som lika gärna kan vara jazz så är det här förstås jazz. Samt något annat och mer. T ex världsmusik, det där begreppet som inte betyder någonting specifikt men kan innefatta det mesta.

Avishai Cohen, basist, allt oftare också pianist och sångare, fördjupar sin jazzmusik både genom att ha flyttat tillbaks till Tel Aviv och genom att förankra jazzen i släktens judiska musiktradition – den i sig flerkulturella landino-sången och musiken, skapad av de judar som drevs ut ur Spanien och flydde till Grekland och Turkiet.

Sökandet hördes tydligare – som en poängterad kontrast – på Cohens förra album, ”Aurora”. Medan de musikaliska och geografiska influenserna blandas mer och bättre på nya albumet ”Seven Seas”.

Att han är en personlig jazzbasist, det visste vi. Men Cohen är kanske ännu mer personlig som pianist. Han spelar pianotoner som en konstnär målar med färger, skapar atmosfär och stämning, t ex i inledande ”Dreaming”. Också hans basspel är ju ungefär likadant. Fast mer: än takthållande och rytmiskt, än stämningsskapande, än melodiöst.

Som mest personlig blir Cohen när han nynnar och sjunger; på jiddish, i ”About A Tree”, hebreiska, ”Two Roses”, och landino, ”Tres Hermanicas Eran”.

Alla gillar inte hans sång, men jag uppskattar viljan att sätta känslor före toner, sjunga längst inifrån hjärtat. Och jag tror att sången är viktig – ja, (livs)nödvändig – för Cohen. Där börjar hans musik – med rösten, den enskilda människan som blir ett kollektiv tillsammans med andra människor.

Att Avishai Cohen valt Shai Maestro som ordinarie pianist i sin kvartett är lättförståeligt. Maestro spelar piano som Cohen, fast mer musikaliskt och virtuost, med varsamma toner som lockar fram och lyfter upp Cohens ljuvliga, drömska och hoppfulla men ändå lite dystra melodier.

Intressant och spännande att slagverkaren Itamar Doari också fått en så framträdande funktion. Som i ovannämnda ”Two Roses”, men är de handslagna rytmerna afro-latinska eller arabiska?

(Olika versioner i Ystads Allehanda / Hifi & Musik 2011)

Israel i världen

The Idan Reichel Project

”Within My Walls”

(Cumbancha/BAM)

 

idan-reichelIdan Reichel är den företrädare för israelisk världsmusik som nått störst publik utanför Israel. Hans projekt går ut på att spegla den värld av musik som ryms i Israel och därmed uttrycka åsikter om livsvillkoren i hemlandet.

 

På det nya albumet ”Within My Walls” utvidgas projektet ytterligare. Genom samarbete med sångare, musiker och kompositörer från Afrika och Sydamerika placeras Israel i världen. Marta Gómez (Colombia och USA), Mayra Andrade (kubanska med rötter i Kap Verde) och Somi (bland annat USA och Uganda) sjunger till stråkar från Mellanöstern, tar och oud (persisk respektive arabisk luta). Stråkarrangemangen är faktiskt inspirerade av album med Nick Drake, den legendariske brittiske sångpoeten. I den 24 musiker stora orkestern ingår dessutom traditionella slagverk och flöjter samt chamuncheh (persisk spikfiol).  

 

Även vokalister från Israel medverkar, både den kvinnliga veteranen Maya Avraham och flera nya, lovande israeliska röster, som den unge upptäckten Shai Tsabari. Fast allra mest spännande är nog Shimon Buskila, en marockansk israel, som på ruffig, tuff arabiska sjunger en lovsång till sin avlidna mor. Andra sångspråk är förstås hebreiska men också spanska, kreol och swahili. 

 

Projektledaren själv står oftast vid klaviaturen. Några gånger tar han steget till sångmikrofonen. Bland annat i titelspåret ”Bein kirot beiti”, där Idan Reichel sjunger om konsekvensen av murar, vad som händer med människor som tvingas leva instängda.

 

I korthet

 

Mest drabbande spår: ”Maisha”, som avslutar. Med sin ljusaste, lenaste röst sjunger Somi om en föräldralös liten flickas rop på hjälp. En sång om barnen som alla krigs största offer.  

 

(Tidigare publicerat i Svenska Dagbladet)