Etikettarkiv: Garagerock

På Spotify: Dalaplan

Dalaplan
EP
(Spotify)

Dalaplan (platsen) placerar sig högt upp på listan över Malmös tristaste platser. Dalaplan (bandet) placerar sig lika högt upp på listan över Malmös bästa rockband.

Man skulle väl kunna säga att bandet uppstått ur platsen, som ett desperat skrik och en ilsken protest.

Dalaplan spelar snabbt men inte snabbare än att texterna går att uppfatta.

Rötterna finns i den eviga upprorsrocken: rock´n´roll, garagerock och punk. Den rockmusik som gör uppror med själva ljudet: elektricitet, slammer, ös och larm.

Korsa lundabandet Fiendens Musik med malmöbandet Problem och flytta musiken och texterna cirka 30 år framåt, ungefär så låter Dalaplan.

Niklas Svensson ropar och sjunger, ofta med en kör som balanserar melodiöst.

Berättande verser och refränger som klistrar i öronen. Golvfasta trummor och elbas, elgitarrackord á la 60-talet och pipande orgel. Mina favoritspår: ”Halt & lytt”, ”Dalaplan” och ”Djävul i mig”.

Dalaplans debut-EP (åtta spår) har kunnat köpas direkt från bandet som en CDr – eller gå in på Spotify och lyssna, där finns den också.

(Delvis olika recensioner i Ystads Allehanda / Hifi & Musik 2011)

Annonser

Sommarkonsert: Konono No 1 från Kongo

Konono No 1
Pildammsteatern
Malmö 14 juni

konono04Förra sommaren blev konserten inställd. Konono No 1 fick inget visum. Ett år senare kunde kvartersgänget från Kinshasa i Kongo äntligen komma till Malmö.

Så ser de ut: som några kompisar som gillar att spela musik ihop. Sju män och en kvinna, klädda i vit och gråblå t-tröja, röd- och vitrutig skjorta, någon i läderrock och en annan i långrock, kepsar, mössa och hatt, sångerskan har ett afrikanskt skynke som kjol. Orkesterledaren Mingiedi är 76 år, övriga i varierande yngre åldrar.

Orkesterledaren visar
den elektriska utrustningen.

I rytmsektionen finns ur-congas, ett minitrumset med virveltrumma och cymbal samt ett rostigt järnrör. Congaspelaren har också en högljutt genomträngande visselpipa.

Huvudinstrument är tre likembe, en spelar bas och två växlar mellan komp och solo. Instrumentet består av en trälåda med metalltungor som man spelar på med tummarna, därför brukar det kallas tumpiano på svenska.

Konono No 1 har elförstärkt sina tumpianon genom en kombination av megafoner och små förstärkare i stil med dem som popbanden hade på 60-talet. Elektriciteten skorrar som genom en fuzzbox.

Varje instrument spelar sin rytm och väver sin tråd i en afrikansk rytmmatta. Också sången blir rytmer. Hälften av gänget sjunger, en försångare med svarskör, eller också ropar de och sjunger ett ord här, ett där.

Långsamt skapas en bubblande och gungande, allt mer transaktig rytm som lockar den ena efter den andra i publiken fram till scenen för spontan fristilsdans. Första låten är 20 minuter, den andra 17 och den följande 20 igen.

konono_05 bas, solo, kompEtt tumpiano spelar ett elektriskt solo på några upprepade toner, likt en jazz- och rockgitarrist. Tänker jag, men det är fel. Det överstyrda, distade ljudet har fått rockkritiker att jämföra med Jimi Hendrix, Einstürzende Neubaten och garagerockband.


Tre elförstärkta likembe:
bas, solo och komp.

Glöm det! Musiken bygger på traditionella Bazomborytmer som Konono No 1 uppdaterat till musik från dagens afrikanska storstad.

(Kvällsposten 2009)