Etikettarkiv: Fridolf Rhudin

Spjutstorpsrevyn – med Allan Persson

Spjutstorpsrevyn
Foppatofflor & Lommemög
Teaterhallen, Tomelilla 30/1

Medverkande: Åsa Svensson, Lotta Rosdala, Helene Söderberg, Malin Gustafsson, Allan Persson, Magnus Gustafsson och Ingvar Gustafsson
Musiker: Peter Jakobsson, Björn Mattsson och Nils Larsson
Bäst: Allan Persson, förstås. Rolig i varje rörelse och ord.
Sämst: Ljudet. Det sprakade och knäppte i högtalarna. Måste ordnas till.

Anspråkslöst i bästa, positiva mening. Ja, familjärt. Som att komma hem till revygänget från Spjutstorp. Nära mellan publiken och den lilla teaterscenen. Direkt tilltal, som när Ingvar Gustafsson hälsar välkommen och påpekar att YA:s recensent är här, för att hålla koll ”så vi sköter oss”.

Gillar också att revyn pågår hela tiden. Medan scenen byggs om för nästa nummer utspelar sig små extrasketcher framför ridån. Kul tänkt och skojigt framfört.

Spjutstorpsrevyn

Det mesta av materialet är inköpt, främst från Staffan Bjerstedt, och lätt anpassat till lokal nivå. Men välvalt, flera riktigt bra sketcher. Till exempel ”Väderprognos”, där partiledarna för SD och Fy (Åsa Svensson och Helene Söderberg) beskriver svensk politik som väderprognoser, och ”Klantkocken”, där Helene S, Magnus och Ingvar Gustafsson teve-tävlar om att laga sämsta maten.

Magnus G sjunger hellre än bra á la Snoddas i en rolig ”i Phån”-låt till ”Haderian hadera”-melodin och Lotta Rosdala sjunger ”Trubbel” (av Olle Adolphson) så fint och modigt att jag inte ens tänker på Monica Zetterlund.

Skickligast på scen är Allan Persson. Genast han visar sig med långhårsperuk, naket bröst och skinnväst så applåderas och visssssslas det. Monologen ”Gubben”, som han själv skrivit texten till, är i nivå med Fridolf Rhudin och Martin Ljung. Nej, det är inte att ta i.

Fast Spjutstorpsrevyn fungerar ändå bäst när den blir lokal. Detta trots att de lokala inslagen är få och inte heller hör till de bästa. Men jag gillar Åsa Svenssons och Malin Gustafssons lokala ”Magnus Uggla-medley” med texter om Tomelilla. Påpassligt att lägga in en ganska så besk replik till Jenny Ahlström, ni vet hon i Fi som saknar spade. Ska jag citera? För det var roligt. Nej, gå och kolla själva.

Ibland hakade det upp sig. Texterna glömdes. Premiärnerver? Det blir nog bättre framöver. Bra och följsamt musikaliskt komp under ledning av Peter Jakobssons piano.

(Ystads Allehanda 2015)

PS. Ljudanläggningen har nu bytts ut så under den fortsatta speltiden (t o m 7/3) fungerar ljudet som det ska.

Annonser

Jamen, Semestersabotörerna är ju riktigt kul!

Semestersabotörerna on tour (på tur)
Tommy Juth, Sven Melander och Mikael Neumann
Pianist: Peter Berglund
Texter: De medverkande samt Åke Cato
Ystads teater

Så roligt! Och bra! Mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli. Tydligen har jag missat något när jag inte tagit mig till Höllviken och upplevt de uppsättningar av ”Semestersabotörerna” som Tommy Juth, Sven Melander och Mikael Neumann gjort under fyra somrar. Vid pianot, då som på Ystads teater: Peter Berglund.

Nu är ”Semestersabotörerna (on tour)” med ett urval sånger, sketcher och monologer – ”the best of” alltså – från uppsättningarna. Inte åker man på turné med det sämsta, som Sven Melander sa.

Det började med en både fyndig och rolig trio-visa på temat tretal. ”Man ska vara tre”, sjöng Juth, Melander och Neumann. Som ”tre vise män”, till exempel. Sen fortsatte det med både humor och allvar, hur skrattlockande det än sjungs, talas och skämtas så har grunden lagts med allvar.

Semestersabotörerna Mikael Neumann, Tommy Juth och Sven Melander. Foto: Claes Westlin, CCDigital Foto.

Det kan vara en hastig mening, som ”Åldern har ingen betydelse om man inte är ost”, eller ett ”Pessimistmedley”, där svenska schlagers fått ombytta texter. ”Det ordnar sig aldrig”, ”Ingenting att äta” och ”Sämre och sämre dag för dag”, sjungs det nu.

Ibland blir det rent av politiskt. Melanders och Juths sketch om svenska namn som måste ändras enligt EU-direktiv är subtilt kritisk och när Juth iklär sig rollen som Madelaine Brache (uttalas med ”k” som i bracke) från Höllviken blir det så grovt att numret kunde vara hämtat från Tidningsteatern i Malmö på 70-talet.

Men nog är det pricksäkert, undrar hur Höllvikens riktiga Madelaine Brachor tog emot det här? Roligt och underhållande är det mest hela tiden. Mikael Neumann och Tommy Juth sjunger bra, på olika sätt. Sven Melander kan knappt sjunga alls och är ingen skådespelare men han är bäst; en naturbegåvning.

Melander anknyter till en ”utdöd” tradition efter komiker som Fridolf Rhudin, Stig Järrel och Martin Ljung. Humorn börjar i mimiken, hur han står och går, både talar till och med publiken, improviserar á la Lindeman. Säkert nya hyss varje kväll, för också Neumann och Juth skrattar.

Nummer som ”Sportimitatören” och den försupne Holger Brache (make till Madelaine) bygger varken på bra idéer eller roliga texter. Men de blir det – mycket roliga! – tack vare Sven Melander.

(Ystads Allehanda 2010)

PS. Den 29-30/10 är Semestersabotörerna på Palladium, Malmö.