Etikettarkiv: Folkets park

Tredje gången Casper

Casperfestivalen
Garaget, Hammenhög

Det kan bli för mycket sol också.

Efter hällregnet dagen innan lyste solen starkt och varmt från en klarblå himmel. Kanske därför som alltför få (vad gjorde de istället? bara slappade eller har vattnet blivit tillräckligt varmt för bad?) fanns på plats när Casperfestivalen skulle inledas klockan 16.

Publikantalet steg men inte så värst mycket trots att starten flyttades fram med cirka 45 minuter.

Casperfestivalen är en hyllning till kompisen Casper som dog för tre år sen. Samma år arrangerades den första Casperfestivalen. Årets festival var alltså den tredje och skiljde sig en del från fjolårets.

I år kom inte de flesta medverkande från Österlen utan från övriga Skåne och Sverige. Kanske därför också som festivalen lockade färre besökare? Banden hade ingen förankring bland lokala, lojala fans.

Bottlecap. Foto från bandets hemsida.

Musikutbudet var även bredare i fjol. Under årets eftermiddag och in på lördagkvällen dominerades scenerna av snarlika sorters hård rock. Det betyder inte att banden var dåliga. Absolut inte! Alla var hörvärda, de kändes handplockade.

Det började hårt och bra med trion Bottlecap, som vann tävlingen Battle of Bands i Ystad, inne i Garaget. Det borde inte fungera, för den här sortens funkig hårdrock har man hört tusen gånger. Men Bottlecap spelar med humor och energi, byter ibland hårdrock mot punk. Vilken energikick!

DeWrenched.

Efter detta kändes det tyvärr lite avslaget höra mer traditionell hårdrock med The Reason på gårdsscenen. Ljus sångröst och lika typiska gitarriff, inte dåligt men ofärdigt, fortfarande på väg.

Alltså jag måste påpeka – än en gång – hur mycket jag fascineras av Garaget i Hammenhög som musikställe. Utomhusscenen är ett Folkets park och själva Garaget blir en källarklubb. Och Garageföreståndarna Camilla (Backman) och Dag (Nemeth) står alltid och diggar, ser sååå förtjusta ut för att det spelas musik ”hemma hos oss”.

Dear Sasquatch bröt av med nånslags singersongwriterpop med eller utan indie-etikett. Tveksam början men så växer melodierna fram. Korta, snabba, effektiva poplåtar. Efter detta: mer rock. DeWrenched spelar speedad hård rockabilly utan så mycket billy, om någon förstår vad jag menar.

Zip of Fire. 

Dags att fråga sig: Kvinnorna då?

Det dröjer ända fram till det femte bandet – Zip of Fire – innan en tjej står på scen. Basisten Sofie Ward slår fast bastonerna med en slägga medan trummisen svänger åt alla håll. Riktigt märklig är Andreas Anderssons vrålropande falsettsång i en oktav över falsett.

Bästa bandet hittills – ja, nog bäst på hela festivalen….

El Poncho. Samtliga foton från Casperfestivalens hemsida (om inget annat anges).

När jag sent på kvällen återkommer efter en snabbmiddag är det som om jag inte varit därifrån. Nu står Paulina Nyström, sångerska i El Poncho, på scen. Hon kan ta i som en rocksångerska men jag anar många fler vokala nyanser som inte tränger igenom El Ponchos mullrande mur av hård rock.

Äntligen lite variation: The Waverleys ska sjunga och spela (gitarr, mandolin, fiol, bodhrán) skotska/irländska låtar. Men tyvärr blir det rätt trist – utom i några instrumentala jigs, förmodar jag, där allt fler i publiken bjuder upp till långdans.

Djurpark på Casperfestivalen. Vrid på huvet.

Det kunde ha slutat snöpligt.

Djurpark/Dennis Larsson går upp på scen efter midnatt. Laptop och mixer placeras på ett bord. Han börjar skapa sina annorlunda, smarta dansrytmer. Då lägger mixern av. Tystnad. Inte ett ljud.

In med en ny – okänd – mixer. Djurpark testar sig fram, söker ljud och rytmer. Ställer sig på bordet och slänger – som en dansmusikens Jimi Hendrix – den gamla mixern i golvet.

(Ystads Allehanda 2012)

Annonser

Arne Lang, dokumentatör av Ystad i ord och bild

Arne Lang
Alla tiders Ystad
Kavalkad om en stad
(Kabusa)

Invånarna i Ystad med omnejd ska vara glada och tacksamma för Arne Lang.

För drygt fyrtio sen, 1963, kom han till Ystad från Kristianstad. Sen dess har Lang dokumenterat sin nya hemstads historia och invånare: avlyssnat anekdoter, grävt i tidningslägg och fullmäktigeprotokoll.

Forskningsresultaten, vilka i ordets bästa betydelse förtjänar att benämnas populärvetenskap, publicerades tidigare på Arbetets lokalsida och återfinns numera i Ystads Allehanda under vinjetten ”Alla tiders Ystad”.

Bor du i eller besöker Ystad och ser en äldre gråskäggig man med block och penna framför något gammal hus så är det nog Arne Lang. De – verkligen! – fina färgillustrationerna tecknar och målar han själv.

I ”Kavalkad om en stad”, som förvånansvärt nog är Langs första bok, finns ett litet urval av hans många texter om och teckningar av Ystad. (Bara i YA har han hittills cirka 70 gånger bidragit till tidningens kvalitet.)

Levande, både atmosfär- och kunskapsrikt. Så enkelt och lättillgängligt, lekande lätt och underhållande. Vilket är bland det svåraste en skribent kan företa sig: förmedla fakta så att man bara läser och njuter och inte kan sluta och plötsligt är spränglärd. Hur gick det till?

Bara en av Arne Langs fina teckningar av Ystad i då- och nutid.

Blädder och plock på måfå:

Arne Lang skildrar bland annat Pilgrändshuset från 1490-talet (det äldsta av korsvirkeshusen), den troligen Leipzig-inspirerade teaterbyggnaden från 1894, den magnifika porten till Folkets park (grundat 1845 av en – obs! – liberal arbetarförening, socialister var portade), Per Helsas gård (Nordens äldsta kringbyggda korsvirkeskvarter), Birgittakapellet (inte alls sakralt men Karl XII bodde där 1715-16), klostret från 1267, Enkans sal i Supgränd (Ystads första Folkets hus där den tidigaste arbetarföreningen bildades 1885) och inte minst Sveriges första latinskola.

Nej, nej, lundensare. Glöm det! Det pluggades latin i Sverige cirka 100 år innan Lunds universitet byggdes. Det var i Ystad, kring 1530, på Latinskolan vid Mariakyrkan.

Tro mig, det är ett gott råd: Ta Langs bok i handen, gå och titta själva! Mycket av det gamla finns faktiskt kvar och bevarat i dagens Ystad, även om somligt rivits sen Lang tecknade av det.

I förbifarten förmedlas dessutom en mängd rolig – och viktig – kuriosa. Som att Sveriges första telefon fanns i Ystad. År 1879 (blott tre år efter att telefonen uppfunnits) kopplades Jerngjuteriet ihop med chefen Kemners bostad.

(Kvällsposten 2004)

PS. Arne Lang har avlidit. Han blev 86 år.