Tonårsidolen blir artist

Niels & The New York Percussionists (ITM 1453)

”Vet du att Niels har gjort en ny platta”, sa min son när han kom hem från den stora skivaffären i Stockholm (det vill säga Megastore). Niels? Niels Jensen? ”Ja, och Jonas Hellborg har producerat plattan.”

I Sverige är väl Niels Jensen mest eller endast känd som den Niels som var tonårsidol en sommar eller två. Försöken att få kritiker och publik att upptäcka den seriöse artisten Niels Jensen – den föregående LP-n ”Nude But Still Stripping” till exempel – har inte varit så framgångsrika.

Men vill du ha ett gott råd? Försök hitta Niels tidigare skivor i någon second hand-affär, lyssna och du ska höra vilken fyndig ordrimmare han är, vilken personlighet han alltid varit, vilket frö till en personlig artist där fanns från allra första början.

Bland dem som kompar Niels på nya skivan, ”Niels & New York Percussionists”, finns bland andra Bernie Worrell (känd från skivor med George Clinton, David Byrne med flera), Bill Laswell (basisten som bland annat producerat Herbie Hancock, Laurie Anderson och Mick Jagger) och Peter Brötzmann (den västtyske jazzexperimentalisten på saxofon).

Imponerande, eller hur? Men inte alls konstigt. De vet ju ingenting om den där tonårsidolen Niels; däremot känner deras öron igen en musikalisk begåvning.

”New York-slagverkarna”, som på omslaget påstås kompa Niels är egentligen bara en. Det var så att Jonas Hellborg på Manhattans gator hörde och såg en massa unga killar som spelade ”afrikanska” rytmer, fast på plast- och plåtburkar. En av dem, ”, tog Hellborg med sig till studion.

Och kompet – plåt- och plastslagverken, elektroniska rytmer och ljud, bräkande sax – passar också Niels Jensen bra, för att inte säga perfekt. I ”Dream In Stream” och ”Raw War” finns en komplexitet och innehållslig rikedom som gör dem till några av Niels bästa inspelningar någonsin.

Här finns också en låt, ”The Crowd”, där Niels Jensen sjunger till endast dobro, som han också spelar själv. Nej, Niels är varken världens bästa sångare eller musiker. Men han sjunger och spelar med hjärta och hjärna, med hela sin kropp. I lyssningsögonblicket får hans intensitet mig att tro att just nu finns ingen sångare/musiker som har något viktigare att förmedla – än Niels Jensen.

(Svenska Dagbladet 1991)

Schlager, nu snart som bok

Lou Reed genom Poul Borum (och tvärtom)

Om du kan föreställa dej att Lars Gustafsson – Poeten och Författaren, Doktor Gustafsson – har översatt några rocktexter av t ex Bob Dylan, Bruce Springsteen eller Lou Reed och att han nu står på rockklubben Oves i Malmö och deklamerar sångtexterna till komp av låt säga Babylon Blues, då kan du kanske också föreställa dej Poul Borum.

Möjligen men inte helt säkert. Poul Borum är osannolik. Eller typiskt dansk. Sådana ”kulturarbetare” har vi inte i Sverige.

En dag i förra veckan. Klockan är trax efter 16. Jag befinner mej i Köpenhamn – på rockklubben/diskoteket U-Matic. Det nystartade förlaget Amadeus presenterar sej, i allmänhet, och, i synnerhet, sin hyllningsbok till och om den amerikanske rocksångaren/musikern/kompositören/poeten Lou Reed.

Det är trångt med folk – mellan 150 och 200 personer med ölglas i händerna. Och nu går Poul Borum upp på scenen och ställer sej vid mikrofonen.

Poul Borum är 52 år. (Eller som han själv säger: ”Jag är inte längre tre gånger 17 år. Det är trist, för när man är 17 är man ung och nyfiken. Nu är jag istället två gånger 26, då är man på väg att bli etablerad.”)

Han är poet, översättare och redaktör för en poesitidskrift. Han är de unga danska poeternas ”guru”. Både rock- och lyrikkritiker.

Poul Borum börjar deklamera texterna han översatt till Lou Reed-boken, bl a ”Heroin”. Han halvt pratar, halvt sjunger. Han är en dansk ”rappare”. Betonar vissa strofer, upprepar dem som refränger.

”Walk On The Wild Side ” / ”På vildspor” deklamerar Poul Borum till komp av danska rockbandet Tristan T.

”På vildspor” finns också på CD. Klicka för provlyssning.

Jag frågar Poul Borum, när han stiger ner från scenen: Är Lou Reeds rocksånger poesi? Är Reed en rockpoet?

– Visst är Lou Reeds texter poesi. Men inte litteraturpoesi utan sångpoesi, brukspoesi. Och bland sångpoeterna hör han till de bästa, tillsammans med Bruce Springsteen och David Byrne i Talking Heads.

– Det är fantastiskt att man kan säga så mycket – som Lou Reed gör – i en rocktext.

Varför valde du att översätta just de här Lou Reed-texterna?

– Det var inte jag utan förlaget som valde texterna. Jag hade haft svårt att välja. Det var förlaget som bad mej översätta de här tio Lou Reed-texterna.

– Det var en beställning. Jag tycker om att arbeta på beställning.

(Kvällsposten 1986)