Etikettarkiv: Dante

Den svenske Dantes resa genom Ingenmansland

Jag bor i Ingenmansland. På Sveriges baksida. I en håla. Mitt i ingenting. I Fulsverige. Nej, inte Fulsverige, så kan han väl ändå inte betrakta den här vackra delen av Sverige och Skåne?

Alla beskrivningar har hämtats från den omtalade boken ”Ingenmansland – Ett år på Sveriges baksida” (Leopard), där kulturskribenten Dan Jönsson likt en Dante snarare än Ulysses gjort en odyssé genom Sverige.

Under ett år har Dan Jönsson rest till en svensk plats i månaden – som Flen, Ullared, Ånge, Urshult och Säffle, till sist också stockholmsstadsdelen N. Hammarbyhamnen. Lika illa ställt överallt, lika illa som med Jönsson.

Resan startade, förstås, vintertid. Men oavsett månad börjar beskrivningen av samhällena på liknande sätt:

”Det är fredagskväll… det snöar.” (Flen) ”Jag är egentligen inte här. Inte på riktigt.” (Ullared) ”Så mycket att se är det verkligen inte.” (Haparanda). ”Vissna björkar. Tomma busskurer.” (Sandviken)

Eller när han hamnat i Angered utanför Göteborg.

Sommar, sol, värme. Lukt av hav. En man med namnet Dennis på underarmen gör en storslagen gest över sommarlandskapet och utbrister: ”Är det inte fantastiskt!” Jönssons kommentar: ”Fantastiskt, jag vet inte.”

Han gör mig så irriterad. Jag känner mig så förolämpad.

Vad hade Jönsson upplevt – om ordet kan användas – ifall han besökt Vollsjö, ”mitt” lilla samhälle? Gått i snöstormen – naturligtvis hade han kommit hit i det väderlaget – längs Storgatan, sett omålade fönster och dörrar, rappningen som faller från vårt hus.

Konstaterat, så som han skrev om Fredrika: ”Hur fort går det att döda ett samhälle?”

Nej, nu överdriver jag. Men jag tror inte han knackat på och upptäckt flerbarnspappan som mödosamt renoverar sitt hus, gitarrbyggaren i ett annat hus, en klassisk violinist som kör långtradare. Eller undrat: Vad kan dom ha för sig i det stora huset med vindmöllan?

Dan Jönsson medarbetade i Dagens Nyheter. Men DN skar ner på frilansbudgeten och nu kämpar han för sin överlevnad.

Han reser och läser, i väskan finns nutids- och globaliseringskritisk litteratur, (minst) en bok för varje ort: Robert E. Lane, ”The Loss of Happiness in Market Democracies”, Adam Smith, ”The Wealth of Nations”, Karl Marx, ”Värde, pris och profit”, och så vidare.

Sverige och livet filtreras genom det han läser.

Jag måste fråga om Jönsson är fackligt organiserad, medlem i Journalistförbundet/Frilans Riks? Han behöver nämligen en kurs i ämnet frilansjournalistik.

Jönsson verkar tro att han är ensam om att ha förlorat en stor uppdragsgivare. Men det är han inte – det vet alla som arbetat frilans längre än Dan Jönsson. Det verkar ju så skönt att ha en större del av sin inkomst från ett och samma håll men i morgon kan det vara ödesdigert.

Så är det att jobba som frilansjournalist. Det tar slut. Det tar alltid slut. Du är inte unik, Jönsson. Ett – gott – råd: Lägg inte alla artiklar i samma påse.

Ofta har jag tänkt skriva en bok som Dan Jönssons – fast raka motsatsen.

Han och jag är raka motsatser. Han ser inte. Han hör inte. Han känner inte. Verkar inte leva i livet utan i litteraturen. Sitter i sin ”förläggning” och läser hellre än att gå på upptäcksfärd.

Som när jag kom till Kisa, Hjo, Gränna och Finspång eller vart jag än kommer. Jag fick syn på ett café, en affär, en skylt för vad som helst. Spännande! Vilka lever här! Bor? Arbetar?

Varje ort har något unikt. På varje plats levs livet. Det vanliga = det ovanliga. Överallt finns fantastiska människor: spännande, annorlunda, kreativa.

Jönsson är inte nyfiken.

Jag blir ju förbannad. Att han inte ser människorna. Vill han se människorna?

Utgångspunkt: Jönsson mår alltså dåligt. Då måste alla må dåligt lika dåligt som han, stå lika handfallna inför sitt fortsatta liv.

Också Jönsson möter spännande människor. Till exempel Ronny i Grängesberg, som hävdar att han ska vara kvar i sitt loppisantikvariat i tjugofem år.

”Lycka till!” önskar Dan Jönsson och bryr sig inte mer om Ronny.

(Något kortare i Ystads Allehanda 2012)

Annonser

Bertil Falk, föredragshållare och deckarförfattare

Bertil Falk
Litterära odysséer – Essäer
(BTJ Förlag)

Bertil Falk
LikSom i en Dröm
(Zen Zat)

Bertil Falk står bakom pulpeten igen och föreläser som en gammaldags folkbildare, lika kunnig som entusiastisk och underhållande. När man läser hans essäsamling ”Litterära odysséer” blir man just underhållen, man roas och ler lite, samtidigt som så mycket fakta samlas i ens huvud att man strax känner sig spränglärd.

Den här gången skriver Bertil Falk om odysséer, vandringar, sökanden och flykter i litteraturen, historien, geografin, samhället och ja, helvetet också. Han redogör för ”hela skalan av sökare, påhittade och verkliga; rymlingar, hämnare, vagabonder, vilsekomna, vinddrivna, nomader, lycksökare, flyende, jagande och jagade”.

Falk börjar för 2700 år sen, där och då ordet och begreppet uppstod, med ”Odyssén” av Homeros, och avslutar med den ockulte detektiven Simon Ark (från 1955) som Edward D. Hoch bland annat lät gå omkring på kullerstenarna i Gamla stan (alltså Stockholm).

Mer och mindre känd litteratur, ibland riktigt udda; somligt väger tungt och annat har knappt gjort utslag på kulturens kvalitetsvåg. Men sånt bryr sig inte Falk om – eller rättare sagt, det är det han gör. Han utför en rättskipande kritisk handling genom att lyfta fram förbisedda författare och genrer.

”Sinbad sjöfararen” (900-talet), ”Dantes gudomliga komedi” (1317-1320), ”Kristens resa” (1678), ”Nils Holgerssons underbara resa” (1906-1907), ”Odysseus” av James Joyce (1922), ”Odysseus” av Frank Heller (1925), Rune Lindströms himlaspel (1941) och H.P. Lovecrafts drömda Kadath (1943) är ytterligare några stopp på vägen genom litteraturen och tiden.

Bertil Falk har sin egen ingång i litteraturen, sin egen väg genom den och sin egen utgång. Att läsa honom blir odysséer i sig.

Som alltid har Bertil Falks eget förlag Zen Zat även gett ut sin årliga julbok (till kunder och bekanta). År 2009 blev det en kortdeckare, ”LikSom i en Dröm”, med Falks namnlöse privatdetektiv i Malmö. Och vilken återkomst, både för deckarförfattaren och privatsnoken!

Falk leker med genren, blandar verklighet och dröm, skapar och upplöser stämningen, får humor och allvar att krocka. Intrigen vågar jag mig inte ens på att referera. ”LikSom i en Dröm” är en så skickligt utförd hårdkokt deckarpastisch att boken måste bli tillgänglig för en större läsekrets. Print-on-demand?

(Kvällsposten 2009)