Etikettarkiv: Christer Nerfont

Kristina från Duvemåla för tjugo år sen

Mats Bäcker, min fotografkompis från Grupp Fem och Schlager som numera mest är teaterfotograf, bjöd med mig på premiären för den nya uppsättningen av Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal ”Kristina från Duvemåla” på Cirkus i Stockholm – tjugo år efter urpremiären på Malmö Musikteater. (Tack, Matte!)

Kul – och annorlunda. Och än mer politiskt. För visst har musikalen spetsats till? Så att den blivit ännu mer aktuell, just nu. I detta ögonblick. Eller är det tiden som så att säga hunnit ikapp?

I vilket fall fick föreställningen mig att gå hem och leta i datorn efter den text jag skrev efter premiären för tjugo år sen. Och jag ser att jag redan då tyckte att ”Kristina från Duvemåla” var en politisk teateruppsättning av de före detta ABBA-medlemmarna.

———————————————————————————————-

Björn Ulvaeus och Benny Andersson har inte gjort en musical. De har gjort ett arbetarspel! ”Kristina från Duvemåla” kunde vara ”Tältprojektet” årgång 1995.

Bland mina minnesanteckningar på baksidan av programmet återkommer ett par ord flera gånger. Nej, orden är inte ABBA och ”Chess”. Orden – namnen – är faktiskt Nationalteatern och Nynningen…

På 70-talet stod de på varsin sida om den barrikad som musikrörelsen byggde: ABBA på den kommersiella sidan, Nationalteatern och Nynningen på den progressiva och politiska. Tjugo år senare har ABBA-kompositörerna fortsatt och full bordat Nationalteaterns och Nynningens teaterarbete.

En scen i andra akten kunde vara hämtat direkt från en av Nationalteaterns/Nynningens uppsättningar:

Musiken är tung, något slags rock. Karl Oskar står längst fram på scenen och sjunger tillsammans med Nybyggarkören om vildmarken som förvandlats till odlingsbar jord. Pälsjägaren Nöjd, som representerar det onda samvetet, sjunger stickrepliker: ”Ni fördriver de röda” och ”Hugga ner kan de vita”.

”Kristina från Duvemåla” är politisk musikteater.

Kristina Mats Bäcker Creative Commons

På det här fotot, givetvis taget av Mats Bäcker (tillgängligt tack vare Creative Commons), syns Oskar Nilsson när han i den nya uppsättningen av ”Kristina från Duvemåla” sjunger numera välkända ”Guldet blev till sand”. Och han gjorde det mycket bra, så bra att jag inte ett ögonblick, ett ord eller en ton tänkte på vare sig Peter Jöback eller Christer Nerfont, de bägge artister som jag tidigare hört framföra sången i föreställningen. Det var starkt.

När Kristina drabbas av längtan till hemlandet betonar textförförfattaren Björn Ulvaeus orden ”flykting” och ”främling”. Vem kan låta bli att tänka på dagens flyktingar som tvingats lämna sina hemländer och fly till Sverige?

Duetten mellan de tidigare ovännerna, den f d byhoran Ulrika och Kristina, blir en solidaritetssång – en sång om klasstillhörighet. Nog måste fler än jag tycka och tro att sången handlar om hur viktigt det är att veta var man hör hemma – att aldrig glömma sina sociala rötter.

Lika medvetet använder Benny Andersson musiken. Pastor Danjel och hans lilla församling sjunger en psalm som förvandlas till ”Internationalen”. Frikyrkan blir en representant för det fattiga folket men också något som pekar framåt den begynnande arbetarrörelsen.

Bröderna Karl Oskar och Robert i Duvemåla drömmer om Amerika. Då växlar Benny Andersson mellan svensk och amerikansk musik, låter musiken bli en svensk-amerikansk duett.

I programmet finns ett foto på farfar Efraim Anderssons dragspel. ”Med det lärde jag mig spela”, skriver sonsonen Benny i bildtexten. Just där, med farfars bälgaspel, börjar Kristina-musiken.

”Kristina från Duvemåla” inleds med en folklåt, som kunde ha spelats av Duvemåla spelmanslag, och avslutas med ett par sånger från någon musical på Broadway. Där emellan kan man höra populärklassisk musik, music hall, en låt som kunde vara gjord för Eurovisionsschlagern osv.

Benny Andersson är en modern folkmusiker. Likt en gammal spelman återanvänder och nytolkar han musik som han hört. Med olika influenser som bitar lägger han ett musikaliskt pussel. Ibland citerar han annan musik så nära att man kan tro att man hört låten förut.

Ibland är det på gränsen till pekoral, men varje gång räddas musiken av allvaret och kärleken. Benny Andersson har komponerat med själ och hjärta. Det hörs! Hans musik är mycket folklig.

Innehåller Kristina-musiken några ”hits” som vi alla kommer att gå och nynna på? Svårt att säga efter att ha hört musiken en enda gång på scen, men jag tror det. I mitt bakhuvud sitter flera låtar och väntar på att väckas till liv när jag får höra dem på skiva.

”Tänk att män som han kan finnas” är en melodi som jag har på tungan utan att riktigt kunna minnas hur den gick. Kristina, Ulrika, Elin och Fina-Kajsa hyllar den moderna mannen, pastor Jackson, som kan laga mat, diska och städa.

Kristinas och Karl Oskars duett, ”Här har du mig igen”, är en vacker ballad. ”Åh Kristina, guldet blev till sand”, som Robert sjunger efter att ha återförenats med Karl Oskar och Kristina, har en smittande Svensktoppsrefräng.

Också Ulrikas presentation av sej själv är en stark sång. Men det beror mera på Åsa Bergh, som sjunger. I mina öron är det här den bästa sångprestationen i hela föreställningen.

Naturligtvis ska det göras en skiva med musiken. Men inte förrän hösten 1996 finns den i skivaffärerna.

Några av rollerna i ”Kristina från Duvemåla” på Malmö Musikteater sjungs av Helen Sjöholm (Kristina), Karl Oskar (Anders Ekborg), Robert (Peter Jöback), Ulrika (Åsa Bergh) och Fina-Kajsa (Marianne Mörck).

(Fönstret (1995)

 

Annonser

På scenen: Christer Nerfonts dubbelshow

Jekyll & Hyde
Musik: Frank Wildhorn
Text: Leslie Bricusse (övers: Calle Norlén/Myrra Malmberg)
Dr Jekyll/Mr Hyde: Christer Nerfont
Lucy Harris: Laila Adèle
Emma Carew: Malena Tuvung
John Utterson: Jörgen Düberg
Med flera
Regi: Ronny Danielsson
Malmö opera (i samarbete med Helsingborgs stadsteater)

Nej, jag kan inte tycka att ”Jekyll & Hyde” är en bra musikal. Men det spelar ingen roll! Vilket beror på Christer Nerfont i den dubbla huvudrollen som Dr Jekyll och Mr Hyde. Han är inget mindre än sensationell. Därav de bägge betygen: tre ganska tystlåtna lurblåsare går till musikalen i sin helhet, medan Christer Nerfont inte kan få annat än fem högljudda lurblåsare! (Anm: Det betygssystem som används för recensioner i Ystads Allehanda.)

Först musikalen, som efter alla pjäser och filmer bygger löst på Robert Louis Stevensons roman. Handlingen får plats på baksidan av ett frimärke. Musiken är av den nutida sort som knappt finns utanför en musikalscen. Inga melodier hänger kvar i öronen och Calle Norléns svenska sångtexter är direkt pinsamma ibland. Regissören Ronny Danielsson har dessutom betonat karaktären av talpjäs på bekostnad av de melodiska antydningar som ändå finns.

Christer Nerfont som Mr Hyde. Foto: Markus Gårder / Malmö opera.

Enkel scenografi: en stor så kallad Chesterfieldsoffa som kan delas upp på olika sätt, Dr Jekylls forskarbord och några klädhängare. Musikalens stämning betonas med regn, blixt och dunder så man hoppar till i stolen.

Malena Tuvung sjunger bra men blekt som Henry Jekylls blivande hustru. Var finns inlevelsen och passionen? Jörgen Düberg agerar både skojigt och trovärdigt som Dr Jekylls advokat. Rollsättningen av Laila Adèle som den prostituerade Lucy är så exakt att det blir genialt. Hon struntar i de omelodiska arrangemangen och lyfter fram alla toner hon kan, fyller sångerna med soul, gospel och pop.

Fast mest handlar det om Christer Nerfont show. Dubbelrollen som Dr Henry Jekyll och Mr Edward Hyde är stor, vilket innebär att risken för ett misslyckande är lika stor. Nerfont står på scenen större delen av två timmar och trettio minuter. Han har de flesta bärande sångerna. Och han lyckas, han lyckas med allt.

Christer Nerfont är en musikalskådespelare som faktiskt är skådespelare. Han gestaltar de motsättningar som finns i musikalen och människorna: en ond man och en galning, gott och ont, ljust och mörkt. Han balanserar perfekt mellan tal och sång. Med lika stor pondus som röst står han längst fram på scenen och får varje sång att bli som den bästa aria: både orden och tonerna gestaltas.

Laila Adèle som Lucy. Foto: Markus Gårder / Malmö opera.

Den första makalösa prestationen utför Nerfont när Dr Jekyll, som inte fått ”låna” en patient från mentalsjukhuset och istället utför experimentet på sig själv, sitter vid sitt skrivbord, sväljer drycken och förvandlas till Mr Hyde. Han byter inte kläder och utseende utan Nerfont gör det med rösten. Som den gode forskaren Dr Jekyll sjunger han så vackert, som galningen Mr Hyde sänker han röstläget, börjar sjunga skrovligt.

Den andra, än mer makalösa prestationen kommer när Dr Jekyll, som försökt isolera och utrota människans ondska, inte längre kan kontrollera Mr Hyde. Förvandlingen från det ena jaget till det andra, från ond till god, har börjat ske plötsligt och utan kontroll. Detta gestaltar Nerfont genom att sjunga med bägge rösterna. Han växlar snabbt, snabbt: ena strofen ljus och nästa mörk, ena strofen vacker och nästa skrovlig.

Som det måste ta på stämbanden och hela kroppen! Det märktes också när Christer Nerfont förstås klappades in flera gånger efter föreställningen. Han var trött. Han var slut. Han hade satsat allt.

”Jekyll & Hyde” är en turnémusikal, som nu ska resa runt både i och utanför Skåne. Den 11/11 kommer musikalen till Ystads teater. Hur ska den 9, 4 meter jättestora Chesterfieldsoffan få plats på Ystadteaterns mindre scen?

(Ystads Alllehanda 2010)

Turnéplan:
11/11 kl. 19.00 Ystads Teater
14/11 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
15/11 kl. 13.00 Stora scenen, Malmö – Skolföreställning
18/11 kl. 19.30 Borgen, Osby
27/11 kl. 19.00 Landskrona Teater
28/11 kl. 16.00 Landskrona Teater
2/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
3/12 kl. 13.00 Helsingborgs Stadsteater – Skolföreställning
4/12 kl. 18.00 Helsingborgs Stadsteater
5/12 kl. 16.00 Helsingborgs Stadsteater
7/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
8/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
10/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
11/12 kl. 18.00 Helsingborgs Stadsteater
12/12 kl. 16.00 Helsingborgs Stadsteater
17/12 kl. 19.00 Stora scenen, Malmö
18/12 kl. 18.00 Stora scenen, Malmö
19/12 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
28/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
29/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
30/12 kl. 19.00 Helsingborgs Stadsteater
6/1 kl. 16.00 Stora scenen, Malmö
7/1 kl. 19.00 Stora scenen, Malmö
8/1, kl. 18.00 Stora scenen, Malmö
13/1 kl. 19.00 Röda salongen, Hässleholm
18/1 kl. 19.00 Kristianstads Teater
19/1 kl. 19.00 Kristianstads Teater
27/1 kl. 19.00 Lunds Stadsteater
28/1 kl. 19.00 Lunds Stadsteater
2/2 kl. 19.00 Konserthusteatern, Karlskrona

Sveriges nya musikalartist

Det har gått fort för Christer Nerfont.

I juni utexaminerades han från musikallinjen på teater- och operahögskolan i Göteborg. Då hade han redan hunnit ersätta Peter Jöback i ”Kristina från Duvemåla”. Nu i höst har Christer Nerfont rollen som skräddaren Motel i musikalen ”Spelman på taket” brevid Jan Malmsjö (också på Malmö musikteater).

Och ändå var det liksom inte meningen.

Några av Christer Nerfonts roller: Henry Jekyll/Edward Hyde i “Jekyll & Hyde”, Kaspar Hauser i “Kaspar Hauser”, Tony i “West Side Story”, Robert i “Kristina från Duvemåla” och W.A. Mozart i “Mozart!”… Bilden från http://www.nerfont.se

– Alltihop beror på mamma, säger Christer. Det var lilla mamsen som såg annonsen till skolan i Göteborg och skickade efter ansökningspapper. Jag har ju en storasyster som är operasångerska och mamma tyckte väl att sången kanske kunde vara ett passande yrke för mig också.

– Dessutom, tillägger han, tyckte hon nog att det var på tiden att sonen hittar rätt i livet.

Christer Nerfont har hunnit prova på en hel del. Först skulle han bli ekonom. Pappa är bankdirektör och sonen var ”fascinerad av pengar”. Sen började han plugga till präst och sen blev det musikvetenskap. Allt tröttnade han på.

– Både religion och musik är ju någonting mystiskt. Men på universitet teoretiserade man det mystiska. Det passade inte mig. Det blir så fel.

Fotbollsspelare var en annan möjlighet. I hela 15 år spelade Christer fotboll i Lunds bollklubb.

– Vi fick en ny tränare med en annan syn på fotboll. Då la jag av. Annars hade jag säkert fortsatt att spela.

2006 sjöng och spelade Christer Nerfont huvudrollen som Henry Jekyll/Edward Hyde i ”Jekyll & Hyde” på VärmlandsOperan i regi av Ronny Danielsson. Den 5 november 2010 har samma musikal premiär på Malmö Opera och Musikteater i regi av samme Danielsson.

Men hela tiden har sången och musiken funnits där, som ett ljudspår i Christer Nerfonts liv. Han har sjungit i kör, medverkat i Lundaspex, varit med i covergruppen Radikal Grönska och gjort egna låtar. ”Pamela” – en amatörmusikal som sattes upp i Malmö 1993 – var hans musikaldebut.

Christer har också hunnit gå ett år, 1987-88, på college i USA.

– Jag tror det var där som tanken långsamt började gro – att kanske, kanske kunde jag ägna mig åt sång. Jag turnerade med skolkören och fick sjunga amerikanska nationalsången – solo – inför 5 000 åhörare. Vilken upplevelse!

Varför just musikaler? Varför ville du bli musikalartist?

– Musikalen, säger Christer, är den kompletta teaterformen. Där finns allt – dans, sång och tal. Även om dansen inte är min starkaste sida – efter att ha sparkat boll i 15 år…

(Femina 1997)