Etikettarkiv: Arne Mattsson

Maria Lang återläst (och -tittad)

Hade någon rådfrågat mig om vilka titlar som bör vara lämpliga att filma så skulle jag ha börjat med att nämna ”Ofärd i huset bor” (från 1959).

En av mina favoriter ur Maria Langs långa deckarproduktion, som inleddes med ”Mördaren ljuger inte ensam” (1949) och fortsatte med (minst) en titel per år fram till ”Se Skoga och sedan…” (1990). Maria Lang, egentligen Dagmar Lange (född 1914), avled året därpå.

”Ofärd i huset bor” är inte hennes bästa deckare. Däremot blev boken något av en nystart för både författaren och läsarna. Från och med där och då kan hennes deckare beskrivas som kvinnoromaner.

Camilla Martin bor i ett hyreshus på Östermalm i Stockholm. Hon är operasångerska och blivande hustru till kommissarie Christer Wijk. De möts för allra första gången i den här romanen.

Camilla är en modern kvinna: stark och självständig. Inte underlägsen sin make utan hon arbetar, lever och älskar på samma nivå och med samma rätt.

Också tidigare fanns en kvinna i Lang-deckarnas centrum. Men som Maria Lang uttryckte det: ”Jag var så trött på Puck Bure.”

I debutdeckaren, alltså ”Mördaren ljuger inte ensam”, skriver Puck på sin licentiatavhandling (ämne: Fredrika Bremer) och heter Ekstedt. Snart ska hon gifta sig med Einar Bure, blivande doktor i historia, och byta efternamn.

Maria Lang-skulptur i Skoga/Nora. Foto: Bengt Eriksson

Visst kan Puck vara ungdomligt fräck – som när hon förfasar sin pappa Johannes, professor i egyptologi, med att högt och tydligt säga att ett par grannar ”ligger” med varann. Men hon är ändå fast i gamla könsrollsmönster.

Har Pampas produktion/TV 4, som nu inlett filmatisering av sex stycken Lang-deckare, tänkt sig en Puck Bure-serie?

De börjar i alla fall med debuten och ska fortsätta med ytterligare fem tidiga titlar: ”Mördaren ljuger inte ensam”, ”Inte flera mord” (1951), ”Rosor, kyssar och döden” (1953), ”Tragedi på en lantkyrkogård” (1954), ”Kung Liljekonvalje av dungen” (1957) och ”Farliga drömmar” (1958).

Puck är jag-berättaren som för handlingen framåt i de tidiga deckarna. Så hade jag för mig – men det stämmer inte riktigt. Vilket jag upptäcker vid en omläsning av de titlar som nu ska filmas (och ännu fler Lang-deckare). I ”Farliga drömmar” saknas ju Puck.

Men kunde Arne Mattsson stryka Puck och Einar Bure ur persongalleriet när han redan 1960 gjorde film av ”Tragedi på en lantkyrkogård” så kan väl Puck också skrivas in?

Skulle inte förvåna mig om Puck Bure blir den sekreterare som i ”Farliga drömmar” hjälper författaren – ”förlagets älskling och plågoris” – Andreas Hallman.

Eller ska filmerna ha något annat tema?

Skildringen av småstaden Skoga (egentligen Nora, där Maria Lang växte upp och dit hon återvände) ligger ju nära. Nej, bara en och en halv av de uppräknade Lang-deckarna har Skoga som kriminell miljö.

Maria Langs egen gränd i Skoga/Nora. Foto: Bengt Eriksson

Undrar om inte produktionsbolaget och TV4 sneglat på den engelska TV-succén med kommissarie Barnaby i Midsomer? De vill nog göra något liknande i Sverige: en småpysslig och pusslig kriminalserie med ond bråd död i nostalgiska landsbygdsmiljöer.

I så fall hoppas jag att de inte glömmer bort att Maria Lang – faktiskt! – var både bitsk och radikal.

Sexualiteten – olika sorters sexualitet och förhållanden – är en röd tråd. ”Mördaren ljuger inte ensam” – som alltså kom så tidigt som 1949 – skildrar lesbisk kärlek.

Lang gisslar småstadens fördomar och dubbelmoral. I ”Inte flera mord” förekommer en lång rad Nora-bor som säger en (moralisk) sak men har gjort eller gör något annat (”omoraliskt”).

Människor är olika. Många är speciella. Om vi inte skadar någon – låt oss vara! Så kan Maria Langs budskap sammanfattas.

Är deckarna värda att återutge? Åtminstone en handfull eller två.

Fast vi i Maria Langs inofficella fan club har olika åsikter om vilka som ska återutges. De tidiga med Puck eller lite senare med Camilla? Några Skoga/Nora-deckare?

Vad samtliga Maria Lang-fans kan enas om är att debuten ”Mördaren ljuger inte ensam” alltid ska finnas i tryck. En svensk deckarklassiker!

Maria Lang/Dagmar Lange är begravd på kyrkogården i Skoga/Nora. Foto: Bengt Eriksson

Maria Lang-favoriter:

”Mördaren ljuger inte ensam” (1949)
”Ofärd i huset bor” (1959)
”Vår sång blir stum” (1960)
”Tre små gummor” (1963)
”Svart sommar” (1966)
”Staden sover” (1970)

Böcker om Maria Lang:

Hans Sahlmén: ”Mord var hennes liv”
Maria Lang: ”Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang.”

(Kristianstadsbladet/Ystads Allehanda/Trelleborgs Allehanda 2012)

Svensk kriminalfilm

Åh, suckar jag.

kriminafilmomslagNär Daniel Brodén, doktor i filmvetenskap, skrev en avhandling som blev så intressant och lättläst att den passar lika bra för den stora deckar- och filmpubliken som bland forskarkolleger på universiteten – ja, hade han då inte kunnat bemöda sig ännu lite mer och angivit vilka svenska kriminalfilmer som kommit på dvd?

Det har börjat skrivas helt andra sorters doktorsavhandlingar. De kan behandla populärkulturella ämnen och författas  på icke-akademiskt språk. Som att   läsa vilken faktabok som helst – med den skillnaden att skribenten lagt stor tid och forskarmöda på att leta reda på faktauppgifter.

Otroligt så många kriminalfilmer som gjorts i Sverige, först för bio och sen teve. Brodén listar uppåt 350 stycken, från stumfilmen och framåt. En av de första filmerna som kallades ”kriminaldrama” var ”Dödskyssen” (1916) i regi av Victor Sjöström.

Storhetstiden kom på 40-, 50- och 60-talet. ”Gentlemannagangster” (1941) inledde och beskrivningen tyder på att filmen var noir. Fast Daniel Brodén undviker ordet noir – ett allför mångtydigt begrepp.

Men säg hårdkokt då, för att citera Hasse Ekmans beskrivning av Stockholms nöjesliv 1942: ”Swing och sex, Thriller och Crazy… Och så HÅRDKOKT – ända in i helvete hårdkokt.”

Manus till ”Det kom en gäst” (1947) skrevs av Stieg Trenter och regissör var en blivande Mästare i kriminell svensk noir-film. Jo, när det gäller honom, Arne Mattsson, passar verkligen ordet noir. Vem annars har  ljus- eller snarare mörksatt med så mycket svart – och blott en liten strimma ljus i bilden?  

Som kriminalregissör blev Mattsson mest känd för filmerna om privatdetektivparet Hillman, först ”Damen i svart” (1958) följd av ”Mannekäng i rött”,  ”Ryttare i blått”, ”Vita frun” och ”Den gula bilen”.

damen-i-svartNej, nu står jag inte ut, kan ju inte bara läsa om filmerna utan jag måste se dom! Finns Hillman-filmerna på dvd? Svar: Ja! Köper genast ”Damen i svart”, tittar och konstaterar: Mästerverk.

Arne Mattsson gjorde även ett par Maria Lang-deckarfilmer, ”När mörkret faller” (1960) och ”Ljuvlig är sommarnatten” (1961). Men nej, de verkar inte finnas på dvd. ”Mördaren – en helt vanlig person” (1967) hittar jag däremot. En annan Mattsson-noir med manus av Sjöwall/Wahlöö.            

(Deckarkrönika i Kristianstadsbladet tidigare i år)