Etikettarkiv: Arild Andersen

I CD-spelaren: Lill Lindfors

Lill Lindfors
Coastlines
(Grappa/Naxos)

Tonsatt poesi. Verkligen naturalistisk musik, underbart vacker och så stämningsfullt. Om jag blundar kan jag se kvinnorna stå vid kusten och med smärtfylld längtan blicka ut över ett brusande eller stormande hav.

Norrmannen Ketil Bjørnstad har tonsatt dikter av Felicia Hemans, Elizabeth Barrett Browning, Charlotte Brontë m fl på temat ”Coastlines”. Konst- och jazzmusik, folk- och popmelodier, ibland lite gospel också, blandas till en och samma nutida, gränslösa musik.

Sångmelodierna gjordes speciellt för Lill Lindfors, som under många år varit Ketil Bjørnstads sångfågel. Hans melodiska piano är musikens grundläggare och dirigent med Nora Taksdal, viola, Svein Dag Hauge, gitarr, Arild Andersen, bas, och Alex Riel, trummor, som medmusiker.

Lill Lindfors har ibland haft en tendens att låta maneren komma före rösten, som om hon inte riktigt litat på sin sång. Här sjunger Lindfors bättre än många gånger förr, underordnar sig texter och melodier, budskap och stämningar, låter rösten bli en budbärerska.

T ex ”A Parting Song” och ”The Cry of the Children” är melodiska och stilla men samtidigt medryckande gospelaktiga ballader.

Bjørnstad har även komponerat instrumental mellanmusik som förstärker stämningen av längtan, sorg och hopp. Inspelningen gjordes live och applåderna kan ibland vara lite störande, men det är en anmärkning i marginalen.

(Lira 2009)

Annonser

Jul i CD-spelaren: Wadenius, Andersen och Lundgren

Georg Wadenius, Arild Andersen och Jan Lundgren
Jul på svenska
(EMI)

Jan Lundgren har samma varma anslag på pianot som alltid. Och vem kan spela mjukare elgitarrtoner än Georg Wadenius? Dessutom Arild Andersens kontrabastoner, som är allt på samma gång: mjuka, varma, melodiska.

Att spela julmelodier borde passa dem perfekt. Det gör det också, om man lyssnar på ett, max två spår i taget.

”Det är en ros utsprungen inleder” och ”Stilla natt” avslutar, där emellan hörs t ex ”Betlehems stjärna”, ”Gläns över sjö och strand” och ”Jul, jul strålande jul”.

Julmusiken framförs stilla och ömt, stämningsfullt och vackert. Så mycket jazz blir det däremot inte, jazzmusiken finns mest i musikernas ryggnerv och i små improvisationer från främst gitarristen Wadenius.

Alla melodier framförs ungefär likadant, variationen består i att instrumenten positionerar sig lite olika. Pianot spelar oftast huvudrollen men också gitarr och bas kan stiga fram.

Det är om man lyssnar på hela skivan i ett sträck som problem uppstår (i alla för mig). Då övergår det stillsamma i stillastående, för hur bra Lundgren, Wadenius och Andersen än spelar så blir det smågäspigt och sömnigt.

Ja, tyvärr måste jag använda ordet tråkigt.

(Liknande recension i Ystads Allehanda 2009)

Hör albumet på Spotify.