Etikettarkiv: Alf Robertson

Konstiga tanke, men tänk om Jan Hammarlund och Alf Robertson fick en son

David RitchardsDavid Ritschard
Brobrännaren
(Rootsy)

I mitt huvud sitter minnet av att Jan Hammarlund använde gruppnamnet Maces Spring (hemort för countrytrion Carter Family) vid sitt framträdande 1970 på första Gärdesfesten. Jo, det finns country i Hammarlunds sång och sånger, plussar man sen på med Alf Robertson så uppstår David Ritschard.

Ingen kopia, varken av den förre eller senare. Men Ritschards ljusa röstläge rymmer en del av det hammarlundska tonfallet och ”Inte här (när jag är här)” – en countrylåt om att jobba på en ”diner mellan Malmköping och Flen” – är Robertson upp i många dagar och låtar. Formuleringen ”Det är jag som vänder deras järpar” med det följande titelomkvädet ”Jag är inte här (när jag är här”) kunde inte ha skrivits bättre.

Till en annan låt, mer elektriskt rockiga ”Röd”, har Ritschard lånat några rader från Hammarlund. Låtens allt mer politiska knorr, så att säga, liknar nästan en countryrockversion av Knutna Nävar. Nej, David Ritschard döljer inte var han står politiskt. Han ansluter både till Alf Robertsons samhällskritik och Jan Hammarlunds direkt politiska sånger.

Musikvideo med låten ”Röd”.

Nämnda spår är några favoriter på ”Brobrännaren”, hans albumdebut som soloartist. Fast plattor har han gjort förut, flera album med bluegrassbandet Spinning Jennies och honkytonk på en EP med David Ritschard & Krokodiltårarna. Han sjöng upp sig under en längre tid så att han nu sjunger bättre och ja, vackrare än någonsin.

Ett par låtar, ”Hammarbyhöjden revisited” och ”Som en Hank Williams refräng”, har hämtats från Spinning Jennies men är så omgjorda – långsammare, mer smäktande – att de knappt känns igen. Bra, nu också. Men bättre? En smaksak. Ännu ett favoritspår: ”Fånga gårdagen” – en stilla, sentimental countryballad med den ensamme mannen på krogen i centrum.

”Brobrännaren” är svensk country med ett utvidgat countrykomp – elgitarr, pedal steel, fiol, piano, munspel, hammond, trumpet, klarinett, bakgrundskör med mera – som får musiken att bli mer ändå.

(Publicerat i Hifi & Musik 2019)

Veckans CD är en kassett: Bäddat för trubbel

Bäddat för trubbel

En lördag på 80-talet. Alf Robertson skulle framträda på Nyvång (folkparken i Vollsjö, några hundra meter uppåt Storgatan från vårt hus).

Före konserten satt han i köket hos oss och fikade. Han pratade om sångerna och livet, om turnéer där musikerna blev galna när han stoppade turnébussen för att han fick syn på några pensionärer. Steg ur och hälsade, erbjöd en gratiskonsert på pensionärshemmet.

Den lördagen kom jag att tänka på när jag hörde en musikkassett där malmörockbandet Bäddat för trubbel (om)tolkat fem låtar som hämtats från Alf Robertson.

Redan inledande countrypunktolkningen av ”Ja la en kram i brevlådan” (om en frånskild pappa som saknar sin dotter) är tårgripande in i hjärtat. Också övriga spår – t ex “Från religion till renat” och ”Såna som jag” – lyfter fram Robertsons människokärlek och solidaritet, en stark medkänsla för människor som ”bara” lever sina liv, sliter och jobbar på.

Mycket personligt men också mycket robertsonskt, vemod och ilska i ett.

(Under vinjetten ”Veckans CD” i LO Tidningen/Arbetet 2013)

Lyssna på Bäddat för trubbels kassett med tolkningar av Alf Robertson via den här länken.