Etikettarkiv: 1983

Rockiga Schlagerfoton

Redan gråskalan, inga photoshoppade färgbilder utan handkopierat i svartvitt, betonar tidsresan: bakåt till 1970-talet och framåt igen in i 80-talet.

Ingen fotobok och fotoutställning i betydelsen att fotografin står i centrum – eller fotografen – utan det handlar om tiden och dess stämning. Ett slags noteringar om rockmusikens förhållande till just sin tid.

Iggy Pop, Köpenhamn 1977.Affisch till Mats Bäckers rockftotoutställning och även omslag till boken.

Idag ägnar sig Mats Bäcker åt att fotografera teater, opera och dans. För några år sen var jag på en utställning med hans dansbilder på Dansens hus i Stockholm.

Digitala färgfoton och fantastiskt! Perfekt teknik och vilken känsla! Ingen tvekan att han är en bättre fotograf idag. Fattas bara, på 70-talet hade han precis blivit klar med fotoutbildningen på Värnhemsskolan i Malmö.

Mats Bäckers nya bok heter ”Raw Power” (Norstedts) och har ett av hans bästa rockfoton på omslaget: en barbröstad Iggy Pop sticker fingret i luften. Samtidigt visas fotona på Fotografins rum/Malmö museum och Zimmerdals i Lund.

Bläddrade och tänkte: ojämnt. Det gäller både kvalitet och stil.

Joe Strummer , Arlöv 1977.

Omslagsfotot är en klassiker, taget i exakt rätt tusendels sekund. Övriga foton på Iggy Pop? Tja, sådär.

Jämför scenfotona av The Jam och Tom Robinson, bägge från Malmö (1977 respektive -80). Det förstnämnda togs rakt på, inget märkvärdigt; det andra är skarpt och oskarpt på samma gång med mycket stämningsskapande luft.

Han testade, vidareutbildade sig själv. Därför kunde resultatet bli olika. Tidiga foton togs till musikrörelseorganet Musikens Makt, de senare till rocktidningen Schlager.

Men strunt i det – ja, faktiskt. När jag återser fotona på Malmö museum så kan ett mindre bra foto ha blivit ett av de bästa. Sammanhang och situation, papper eller vägg, förändrar ens intryck. Det är fascinerande.

Kalle Pedal och Pågarna, Lund 1977. 

Särskilt i Malmö är det överfullt med foton. Många stora också, uppblåsta så kornen blivit (nästan) knytnävsstora. Det är bra! Det bidrar till känslan av att befinna sig i förfluten tid.

Några foton var jag med när de togs. Mats och jag jobbade tillsammans ibland. Som när Joe Strummer bodde på motorhotellet i Arlöv (1977) och när det var presskonferens med Marianne Faithfull på Kockska krogen i Malmö (1980).

Några av de bästa fotona berodde på en tillfällighet (eller olycka i arbetet), berättar han i boken. Två exempel: Eva Dahlgren och Henrik Venant (bägge 1982).

Han tog tusen porträttbilder tills Eva Dahlgren tröttnade och lekte med fotografen. Hastigt försvann hon ur bilden. Omslag på Schlager, förstås!

David Bowie, Bryssel 1983. Samtliga foton: Mats Bäcker.

Henrik Venant-fotot skulle kopieras efter en lurvig kväll. Matte råkade ta fel framkallningsvätska. Alla gråskalor försvann. Han fick en blixtidé: negativet sköljdes omväxlande i hett och kallt vatten. En ny sorts gråskala uppstod. Också ett Schlager-omslag!

Å andra sidan var det ju fotografen som både orsakade och tillvaratog tillfälligheten/olyckan. Också sånt är en bra egenskap för en fotograf.

Fler foton: Kal P Dal, Fiendens Musik, Thåström, ABBA, Garboschock, Niels Jensen, Rolling Stones, Lou Reed, Grace Jones, Per Gessle, Ulf Lundell, U2, David Bowie…

(Ystads Allehanda 2012)

Annonser

Ett sorgens kors för Vollsjö station

Efter att i flera år ha stått hemma i vårt så kallade bibliotek, där en handfull böcker av Fritiof Nilsson Piraten står på en bokhylla – har det här korset nu äntligen hamnat på en ännu bättre plats, där alla som vill kan få se det. Och minnas. Det är ett minneskors.

Egentligen borde inte korset ha funnits. Det hade inte behövts om Piratenmuseet hade kunnat inrymmas i före detta Vollsjö station.

Lite äldre Vollsjöbor och även andra i och utanför Sjöbo kommun minns nog vad som hände.

Så alla hittar till Piratenmuseet i Vollsjö.

Klockan 7 på morgonen den 17 juni 1983 körde grävskoporna in i Vollsjö. På en halvtimma hade Vollsjö station, där författaren Fritiof Nilsson Piraten växte upp och hans far var stins, jämnats med marken.

Till minne av stationen placerades ett vitt träkors på rivningsplatsen. Men korset försvann. Kan det ha stulits av någon som inte tyckte om att det protesterades mot rivningen? Då sattes ett större och tyngre kors upp på platsen för Vollsjö station.

Det nya korset var tillverkat av ihopsvetsade spikar från rälsen, sas det, till den nedlagda järnvägen genom Vollsjö. På korset fanns en platta med texten: ”Här vilar en besvikelse över de omänskliga byråkrater som för all framtid utplånat denna minnesplats / Vollsjö station /. Må fan ta dom.” Undertecknat: POB.

Piratenmuseet finns i den gamla banvaktsstugan i Vollsjö.

Vissa tydde underskriften som Piraten och Bombi Bitt. Några trodde sig veta vem – eller vilka – som kunde ha tillverkat korset. Om rälsspiken kom från Vollsjö så borde det vara någon som bodde i trakten och kunde arbeta med järn och svetsa.

Det fanns – och finns – flera möjliga namn. Men än idag, år 2011, har ingen trätt fram och ”erkänt”. Kanske någon gör det nu, när detta politiska konstverk i form av ett handgjort kors kan ses på Piratenmuseet.

Många besökare på årets specialutställning om Vollsjö. Observera korset mitt emellan besökarna.

För att inte kommunen – eller någon annan – skulle rycka upp också det här korset och slänga det så tog min hustru, som var med i aktionsgruppen mot rivningen av Vollsjö station, hand om korset och deponerade på biblioteket i Vollsjö. Där stod det länge i ett hörn för alla besökare att titta på. Men när biblioteket byggdes om så hamnade korset i en skrubb i kommunhuset i Sjöbo.

Vilket liv det blev när vi ville ha tillbaka korset! Nu hade korset blivit kommunens egendom (med rätt att förvaras i en skrubb). Men vem ger sig så lätt? För att göra en längre historia kort: Efter att korset återbördats så deponerades det ännu en gång på Vollsjö bibliotek.

Fram till år 2009. Då skulle biblioteket flyttas från Vollsjö torg till skolan och vi fick frågan om vi ville ha tillbaka korset. Annars skulle det slängas. (Slängas? Samma kors som kommunen något år tidigare ville lägga beslag på!) Så jag tog korset under armen och bar hem det.

Här står det nu: sorgens kors för Vollsjö station. Snabbfoton: Bengt Eriksson.

Här på Piratenmuseet står det bra! Titta och minns, ni som var med. Och oavsett vilket, tänk en stund på de kulturfientliga och kortsiktiga kommunpolitikerna. De fanns – och finns – överallt, både här och där.

Bengt Eriksson i juni 2011, skrivet till Piratenmuseets sommarutställning 2011. 

Öppettider:  Under 2011 är museet öppet på följande ordinarie tider: 27/6 – 28/8 kl 13-17. 

”I Piratenmuseets annex arrangeras som vanligt en separatutställning under sommaren. Den handlar den här gången om Vollsjö förr och nu – med viss medveten tonvikt på just förr. Det är Piratensällskapets skattmästare Peter Danielsson som under hösten och vintern befunnit sig på spaning efter det Vollsjö som en gång fanns.

Ett hundratal bilder – många av dem skänkta av Leif Nyström i Bjärsjölagård – ingår i utställningen som, kan man gott säga, låter sig delas in i tre delar: Samhället Vollsjö, Vollsjö järnvägsområde och Vollsjögården. ”