Category Archives: Sång

Har vi aldrig fått nog?

Gjorde den här låten i början av 70-talet. Den var aktuell då. Trodde väl inte (eller hoppades åtminstone) att den inte skulle bli aktuell igen. Men det har blivit. Tyvärr.

Å dessa enögda
banditer
med sitt eviga
dollarflin
& den guldglittrande
vaktmästarn
som lockar oss att
komma in
Har vi aldrig fått nog
har vi aldrig
fått nog
att föröka sej
genom delning
är en urusel
metod

Bara fienden
är välorganiserad
vi går i våra egna
tåg
& hör hur fienden
garvar
åt våra
dueller
på såg
Har vi aldrig fått nog
har vi aldrig
fått nog
att föröka sej
genom delning
är en urusel
metod

Sen han
först har mördat
far & sen
hjärntvättat
mot har han mage
att dra
en saga
om att friheten
är stor
Har vi aldrig fått nog
har vi aldrig
fått nog
att föröka sej
genom delning
är en urusel
metod

& premierna
bara höjs & höjs
så att bödlarna
blir fler & fler
& ni kan gå
i lugn & ro
i era ihägnade
kvarter
Har vi aldrig fått nog
har vi aldrig
fått nog
att föröka sej
genom delning
är en urusel
metod

Vi står
här & gräver
varsin grop
som ska bli
vår egen
grav
& hör nu hur
fienden
vrider sej
av skratt
så han nästan
kan gå av
Har vi aldrig fått nog
har vi aldrig
fått nog
att föröka sej
genom delning
är en urusel
metod

& det är sant
att man kan
missa
att se
skogen
för bara
träd
men det är
jävla
svårt
att hugga trän
om man har
en smörkniv
att hugga
med
Har vi aldrig fått nog
har vi aldrig
fått nog
att föröka sej
genom delning
är en urusel
metod

(typ 1971)

Annonser

När det spelades och sjöngs i Afghanistan

Mahwash
Radio Kaboul
Hommage aux Compositeurs Afghans
(Accords Croises)

Afghanistan cd-omslagMusikgruppen Radio Kaboul har bildats av Hossein Arman och hans son Khaled för att hylla det rika musiklivet i Afghanistan och visa vilken stor betydelse, som den statliga radiostationen, Radio Kabul, haft för afghansk musik. Rikt musikliv?

Musik på radion? Men Afghanistan är väl ett muslimskt land där det varit förbjudet att spela och sjunga?

Nej, i texthäftet till gruppens CD-skiva finns ett foto som togs 1964 under en musikinspelning på Radio Kabul. På bilden syns en orkester med bl a det traditionella lutinstrumentet rubâb.

Orkestern innehåller enbart manliga musiker men även två sångerskor. Den ena har sjal (eller snarare sjalett) men inte den andra, bägge har knäkorta kjolar. Här finns också bilder av större och mindre orkestrar med dragspel, stråk- och blåsinstrument.

I en intervju med Hossein Arman, som bl a var anställd som sångare på Radio Kabul innan han lämnade hemlandet, kan man läsa att afghanska kompositörer och musiker tack vare den statliga radion fick sin musik spridd och hörd över hela Afghanistan. Efter den sovjetiska invasionen måste radions artister övergå till politiska sånger och när talibanerna tog makten 1994 förbjöds all sång och musik, både för män och kvinnor. Endast religiös a cappella-sång var tillåten.

Musikens Afghanistan

Musicerande med sång i Afghanistan på 60-talet.

Musikgruppen Radio Kaboul använder olika traditionella flöjter (bansuri), stränginstrument (rubâb, tanbur, delrubâ) och trummor (zerbaghali, tabla, dhol) från Afghanistan, Indien och Pakistan samt harmonium och violin. De flesta av gruppens medlemmar är afghaner som lever i exil. Repertoaren består av klassisk ghazal men även populära musikformer och sångpoesi med ofta romantiska texter på persiska och pashtô.

Musiken är på samma gång rytmisk och avspänd. Lätt generaliserande kan afghansk musik beskrivas som ett möte mellan toner och rytmer som också hörs i musik från Indien, Pakistan och Persien.

Som gäst på CD-n medverkar även en av Afghanistans främsta sångerskor, Ustad Farida Mahwash. (”Ustad” betyder Mästare eller Mästarinna, en musikalisk hederstitel som alltså givits också åt kvinnor.) Mahwash, som 1970 fick titeln ”Årets artist” i Afghanistan, bor numera i Kalifornien.

Så pass lite sång och musik som jag – och de flesta västerlänningar med mig – hört från Afghanistan kan jag inte avgöra om sångstilen är typisk för afghansk sång eller den här sångerskans högst personliga. Mahwash sjunger mjukt, tyst och stilla – men ändå oerhört uttrycksfullt, både intensivt och innerligt.

Sången är mycket vacker.

(SvD 2004)

På CD: röst och bas med Eeg-Fonnesbæk

Sinne Eeg / Thomas Fonnesbæk
Eeg-Fonnesbæk
(Stunt Records)

Eeg-FonnesbDet här kan inte varit något lätt match för de medverkande. Sång till kontrabas (i något spår elbas). Eller snarare duetter på sång och bas.

Sinne Eeg måste inte bara ha med sig melodin i rösten utan också harmonierna och rytmerna. Thomas Fonnesbæk kan inte nöja sig med att hålla takten och kompa med några basgångar.

Hans bas måste rymma minst en hel jazztrio. Och när Eeg inleder a cappella-ensam i ”Come Rain Come Shine” krävs det verkligen att hon har en exakt tonträff som Fonnesbæks bas kan ansluta sig till.

Det har hon.

Men i längden måste det väl bli tråkigt med bara röst och bas? Nej, det blir det inte.

Sinne Eeg och Thomas Fonnesbæk har valt äldre standardlåtar som ”Willow Weep For Me”, ”Evil Man blues”, ”Summertime” och ”Body And Soul”. Med röst och bas utforskas låtarna, främst musikaliskt.

Eeg håller sig till melodierna, de finns där hela tiden, samtidigt som hon tar promenader utanför. Hon scatsjunger också, på eget, personligt sätt.

Fonnesbæk behöver förstås inte upprätthålla melodierna, men han håller sig nära, melodierna finns också med i hans basspel, hörbara eller som blott en aning. Och han spelar verkligen som en hel jazzorkester, får mig att höra de musiker som inte finns.

Också samsjungspelet mellan Eeg och Fonnesbæk är nära som en – just en – människa.

”Come Rain Come Shine” har blivit ett lite längre paradspår. Hur många inspelningar av den låten kan jag ha hört? Men jag undrar faktiskt om inte den här tolkningen – alltså med blott sång och kontrabas – är den allra bästa.

En så trogen behandling av både melodin och orden – och samtidigt så personligt och eget. Här ges även plats för ett innehållsrikt bassolo, där Fonnesbæk improviserar med så exakt rytmisk hjärtpuls att Eeg hur lätt som helst kan komma in i sången igen efter solot.

Suverän skiva.

(Lira 2015)

Högt upp på Högalid, långt ner vid Hornstull

Gata upp och gata ner
går en sväng runt vårt kvarter
Systrarna slår fyra slag
mitt emellan natt och dag

Refr.
Högt upp på Högalid
och långt ner vid Hornstull
har jag vandrat ensam
för din skull

Högalid 2

Foto: Bengt Eriksson

Förbi Pais än en gång
Lasse i Parken och Cinannamon
längs vattnet vid Bergsunds strand
går jag utan dig i hand

Refr.
Högt upp på Högalid
och långt ner vid Hornstull
har jag vandrat ensam
för din skull

Debaser, Tanto och Zinkensdamm
och så hemåt igen längs Lundagatan
jag fäller en tår vid vårat träd
åh! som jag önskar att du var med!

Refr.
Högt upp på Högalid
och långt ner vid Hornstull
har jag vandrat ensam
för din skull

Gata upp och gata ner
gått en sväng runt vårt kvarter
Systrarna slår sex, sju slag
snart följer ännu en morrondag

(Cirka 2000-2015)