Författararkiv: mediaimorronidag

Helglyssning på CD och dator

Avishai Cohen: ”Aurora” (Blue Note)

Och nu sjunger han också, den israeliske jazzbasisten Avishai Cohen. Om det nu är jazz han spelar? Det här är väl världsjazz? Eller israelisk jazz? Eller jazz från Mellanöstern? Fantastiskt, vågar jag konstatera efter bara en lyssning, nytt album där Cohen ännu mer än tidigare bygger sin ”jazz”-musik på Israels = Mellanösterns musiktraditioner.

 

Anna Järvinen: ”Man var bland molnen” (Häpna)

Anna Järvinen måste vara Sveriges bästa kvinnliga sångpoet just nu. Ge det nya albumet sin tid. Det kräver albumet. För det tar litet tid för sångerna lägga sig tillrätta i hjärtat – men de växer och växer och blir allt vackrare.

 

Caj Karlsson: ”Tillsammans med mig” (Metronome)

Sveriges Shane MacGowan från Hasslö utanför Karlskrona sjunger duetter i vartenda spår på sitt nya album, med alla från Magnus Lindberg över Stefan Sundström, Lasse Tennander och Mikael Wiehe till Anders F Rönnblom. Kanske lite lugnare och också lite ljusare röst än tidigare, lite mer sammanhållet komp dessutom. Kan vara Caj Karlssons bästa platta.

 

bob hund: ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk” (bobhund)

bobhundarna förstås. som både känns igen och inte (se tidigare recension på Erikssons kultursidor).

 

Moriarty: ”Gee Whiz But This Is A Lonesome Town” (Naïve)

Fast allra bäst just nu är nog den här fransk-amerikanska gruppen som spelar någon slags mycket fransk men ändå rätt typisk fast otypisk amerikansk lågmäld cowboycountry. Sånt som kallas personligt väl? Rosemary Stanley är en bra och egen sångerska också. Knappast släppt i Sverige men albumet finns på Spotify.

 

 

Edgar Allan Poe (1809-1849)

edgar_allan_poe_2

Kommande januari skulle vi kunna hylla Edgar Allan Poe på 200-årsdagen. Poe lär ha fötts i Boston den 19 januari 1809. Men helt säker kan ingen vara, födelsedagsbevis saknas. Han dog blott 40 år senare i Baltimore, den 7 oktober 1849. Det vet man säkert, däremot grälas det om orsaken till hans död. Också dödsattest saknas. Det har gissats på delirium tremens, självmord och att han blev nedslagen på gatan.

Gå in på nätet och sök på namnet – intressant att läsa om hans liv! Resumé: Edgar Allan Poe levde och dog som en person i någon av sina noveller.

Poe har kallats den första deckarförfattaren och dessutom utnämnts till litterär fader för många andra genrer: gotisk skräck, fantasy och science fiction, den psykologiska kriminalromanen. Han har också kallats den första novellisten. Men Poe var mer av en ”fadder” än fader till dessa genrer (benämningen har lånats från Sven-Christer Swahn, som översatt Poes psykologiska kriminaldikt ”Korpen”). De litterära strömningarna under första hälften av 1800-talet tog han till sig, förenade och personliggjorde.

Edgar Allan Poe skrev en enda längre prosatext, ”Arthur Gordon Pyms berättelser”, som väl får kallas roman. Hans skrev desto fler dikter och noveller. Poes tre… låt säga… mer regelrätta detektivhistorier – ”Morden på rue Morgue”, ”Mysteriet Marie Rogêt” och ”Det stulna brevet” – är alltså noveller. De har samma huvudperson: C. Auguste Dupin, bosatt i Paris med en beundrande vän. Dupin löser kriminalgåtor genom att tänka… ja, rent genialt. Inte så lite av en besserwisser.

Någon som associerar till Sherlock Holmes och dennes beundrande vän Dr Watson? Säkert var Arthur Conan Doyle influerad av Poe, när han i slutet av 1800-talet började skriva noveller om sin detektiv.

För något år sen kom Poes ”Samlade noveller” på svenska i tre volymer (h:ström). Definitionen av en detektiv- och kriminalberättelse har vidgats allt mer. Idag kan många av Edgar Allan Poes noveller placeras i kriminalgenren. Till exempel ”Den svarta katten”, som inleder ”Volym 1”.

Samma, återkommande tema: människans ondska, skuld och samvete. Samma, obesvarade fråga: hur kan människan leva med sig själv? Här skildras ondskan i form av en man, som hade en hustru och även en katt. Men hustrun har dött, så mycket kan jag väl skriva, och även katten försvann. Fast den sistnämnda återkommer, likt ett dåligt samvete. När polisen besöker mannens hus så jamar plötsligt den försvunna katten och avslöjar…

+ Apropå Doyle och Holmes så har Lars Strand, en av Sveriges kunnigaste sherlockianer, gett ut essäsamlingen ”Besök på Baker Street” (MBF).

– Men kan det verkligen stämma att det inte finns en enda deckare av Maria Lang i bokhandeln? Hög tid för en Lang-renässans…

(Krönika i Kristianstadsbladet 2008)

I CD-spelaren: bob hund

bob hund:

Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk

(bobhund/Border)

 

folkmusik-for-folk-som-inte-kan-bete-sig-som-folkUtgångspunkt: i mina öron kan inte bob hund göra något dåligt.

 

Åtta år efter senaste albumet återkommer bob hund med ett album som låter precis åtta år senare. Thomas Öbergs poetiska, smått modernistiska ordvändningar känns igen, formuleringarna vänds ut och in så att de ifrågasätter sig själva. Som i CD-titeln ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”, låttiteln ”Bli aldrig som oss bli värre!”, uttrycken ”dansmusik som inte går att dansa till” och ”klappar takten” som vänder ut och in och blir ”tappar takten” eller manifestet ”Grönt ljus åt alla”. 

 

Thomas Öberg sjunger nog mindre än förr, deklamerar och ropar mest, småsjunger en kort, melodisk strof  på nordvästskånska. Medan musikerna spelar – ja, pumpar – allt mer experimentellt och elektroniskt. Typ Frank Zappa möter Philemon Arthur med Michel Jarre på gästsynt, och någonstans där emellan också Funkadelic och Prince. Nog låter bob hund både syntigare och mer dansanta än förr också, ljuden och rytmerna ploppar och blippar när Jonas Jonasson, syntar, och Conny Nimmersjö, elgitarr, tävlar om ljudutrymmet.

 

Genre: pop och funk med prefixet experiment, än på rockklubben och än på Fylkingen. Fast viktigast är inte vilken sorts musik som spelas utan hur den framförs, vilket i sin tur beror på bob hunds inställning till text och musik, livet och världen, sig själva och oss. Solidariskt ifrågasättande åt så många håll som möjligt, så kan musik- och livsinställningen sammanfattas.

 

Snarlik recension publicerad i Ystads Allehanda häromdagen

 

 

Laleh, söt och rar

Jo, det är Jimmy Wallin som också gjort ”den söta, rara lilla teckningen av

Laleh” i marsnumret av Nya Upplagan. Han  ”erkänner”  på sin blogg: http://kaffemeddopp.blogspot.com/2009/03/kvallsposten-igen.html 

 

Serieupplagan

Nya Upplagan – kulturgratistidningen för Österlen och nu också Malmö, Lund och Kristianstad – liknar inte riktigt  sig själv när jag tittar på och bläddrar i marsnumret 2009.

 

Omslaget är tecknat och inuti tidningen har också fotona ersatts av teckningar. Jimmy Wallin, den flitigaste tecknaren, bidrar till exempel med ett intervjuporträtt av Olle Ljungström som fiskargubbe (hatt, glasögon och pipa) och en tecknad version av Lisbeth Salander, samt bildbyline till såväl Noam Chomskys krönika som chefredaktören Lars Yngves ledare. Den senare kunde vara Frank Zappas brorson, typ.   

lars-yngve-kronika-bild

 

Obs! Teckningen föreställer Lars Yngve – inte Åsa Waldau. Tecknare: Jimmy Wallin.

 

 Malin Biller har gjort en djävulsänglalik teckning av Åsa Waldau (nog inte bara jag som undrar varför just hon skriver krönikor just här) medan Gunnar Krantz fångat Bob Hund-musikern Jonas Jonasson på pricken, det vill säga hans gigantiska mustasch. Men vem är den namlösa/e som gjort den söta, rara lilla teckningen av Laleh?

 

I mitten finns dessutom en tecknad seriebilaga att rycka ut och vika ihop. För bilagan med det skånska namnet Edvard! har Pidde Andersson och ovannämnde Wallin från Seriestudion i Malmö varit ”redaktörsjävlar”.

 

Bland serietecknarna återfinns likaså nämnda Biller som förstås ”bjuder på ångest” och Daniel Ahlgren som kommer med ett chockbesked i sin serie om Ove, den 34-årige hårdrockaren: Iron Maidens trummis har spelat golf med Lars Berghagen och suttit i Allsångspubliken. Fast mest förtjust är jag nog i Samuel Larssons serie om den reserverade, småstuckne och långsure Jan Andersson, tecknad i nära nog minimalistisk Elis Eriksson-stil.

 

Tidigare publicerat i Kvällsposten

 

Full pull

Apropå bloggbildbylinen ovan så kan det väl passa att Erikssons kultursidesbloggande inleds med en text om… tractorpulling:

 

Vid 12-tiden på lördag gick resan till Nordiska Mästerskapet i tractorpulling på Ekeröds Arena strax ovanför Hörby.

 

Dags för Pull Off i klassen 2500 kilo modifierat. Det betyder final, dit Stefan Kronvall från Ystad hade kvalificerat sig, och att traktorn är ett hemmabygge.

 

Traktor och traktor – fräsande monster. I med öronpropparna! När en monstertraktor gasar iväg med ett stort dieselmoln (om inte drivmedlet är metanol eller, som för den svenska traktorn Silvia, etanol) så får begreppet volym en ny betydelse.

 

En släde med tyngder (cirka ett ton) ska dras så långt det går. Helst 100 meter = full pull. Tyvärr slutade det snöpligt för Kronvall. Fel på kopplingen. Hans Wild Thing kom inte iväg. Men trea i NM är väl ändå inte så dåligt?

 

För Robert Andersson från Hörby gick det som det skulle: nordisk mästare i klassen 4500 kilo. Och detta trots att bara fyra av Cougars fem motorer startade.

 

Fast min favoritklass blev garden pulling med små, söta babytraktorer på 600 kilo. Här var en tjej med också – Emma Roth från Ljungbyhed – och kom tvåa. Vilken lust jag fick att åka hem och bygga om motorgräsklipparen med fyra turbo som laddar i två steg (eller vad dom sa i högtalaren).

 

Bilmusik: Egna CD-samlingen ”Absolute Tractor Pulling” med Troggs, Kinks, Status Quo, Nisse Hellberg, Arvingarna och Lasse Stefanz.

 

Utdrag ur text som publicerades i Ystads / Trelleborgs Allehanda sommaren 2008.

 

 

cougar-snabbfixad-liten-natet4

 

Robert Andersson stoltserar framför Cougar.

Foto: Birgitta Olsson