Legenden Zetterberg behärskar alla sorters blues

Konsert
****

Sven Zetterberg hade influensa när han besökte Ystad. Men det märktes inte, enligt YA:s recensent. Med sången, gitarren och munspelet – och inte minst sin kunskap om blueshistorien – bekräftade Zetterberg att han är en svensk blueslegend.

Blueskväll
Artister: Sven Zetterberg med band, HPD och Sir Jay Åsling.
Var: Ystads teater.
När: 26 februari.

Bäst: Sven Zetterbergs rent otroliga rutin, skicklighet och bluesmusikaliska bredd.

Trist: Åskådare som inte har vett att hålla tyst utan pratar sönder musiken för andra i publiken.

Sir Jay Åsling, även konferencier, inleder med soloblues på plåtgitarr och bandet HPD fortsätter med vad som kan kallas hybridblues.

Jag trodde att bandets namn, en förkortning av Hopplockade delar, syftade på att medlemmarna kommer från olika håll men det måste vara den spretiga musiken som åsyftas.

Pelle ”Trazan” Jonasson spelar jazziga trummor, Pelle Holmberg vräker hårdrock på elgitarren och countrylåten ”Busted” finns på repertoaren. Inte dåligt men svårt att greppa vad HPD vill med sin musik.

Klipp med Sven Zetterberg från hans X-mas-turné december 2016.

Efter paus är det dags för den svenske blueslegenden Sven Zetterberg, nu 64 år. Han har rest i över åtta timmar med ett försenat tåg från Stockholm och dessutom drabbats av influensa. Vilket inte märks, förrän han talar om det.

Jo, kanske att han sjunger lite skrovligare än vanligt. Tempot är det inget fel på. Zetterberg drar igång med en snabb slide-version av ”Rollin´ and Tumblin´”. Plåthylsan på fingret får elgitarren att skrika och gnissla á la Elmore James.

Musikerna i bandet (trummor, elbas, elgitarr, klaviatur) kompar med en och samma bestämda rytm. Ett jäkla drag! Sen byter Zetterberg till en annan elgitarr och spelar innerliga bluestoner: precis så få toner som krävs och varje ton fylld till brädden av exakt känsla.

Han tar fram munspelen också, sjunger och spelar som när han på 70-talet debuterade som ung bluesartist med gruppen Telge Blues.

Snabbt och lugnt. Blues, lite soul och blues med soul. Någon gång rhythm & blues med ett ben över gränsen till rock´n´roll.

Alla dessa bluesstilar som han går igenom, som om han vill redovisa hur många sorters blues det finns, och som han behärskar så väl med rösten, gitarren och munspelet. Kul när det plötsligt hörs en aning av Bill Haley och i ”Hillbilly Blues” följer det ena Chuck Berry-riffet på det andra.

Pianisten Matti Ollikainen drar ett solonummer typ Jerry Lee Lewis på trippelspeed och gitarristen Thomas Hammarlund spelar flera fina, mer fundamentalt bluesiga solon.

Sven Zetterbergs gammelmanskostym får jag inte glömma. Även den är en hyllning till bluestraditionen. De svarta amerikanska bluesfarbröderna hade kostym när de på 60-talet turnerade i Europa och introducerade bluesen för mig och andra vita tonåringar.

(YA 2016)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s