Skäms! Och skärp er!

Idag, den 7 september, ska ÖSKG (uttytt Östra Skånes Konstnärsgrupp) ha medlemsmöte. Då skulle man ju vilja vara där, sitta som en fluga på väggen och lyssna.

Detta började, både för mig och märkligt nog också för ÖKSG:s styrelse, på morgonen den 29 juli 2016 med att Ystads Allehanda publicerade nyheten att Turkiets ambassadör hade bjudits in för att inviga den utställning, ”Ottomanska speglingar”, som dagen efter skulle öppnas på Tjörnedala konsthall, driven av föreningen ÖSKG.

Nyheten föranleddes av en insändare från konstnären Ulla Bolin, inte medlem i ÖSKG, som var mycket kritisk mot att ambassadören bjöds in. ”Ett hån mot alla”, skrev Bolin, ”som sitter frihetsberövade, torteras och där möjligheten att fritt få uttrycka sig är omöjligt om du ej sympatiserar med regimen.”

oskg-logga_oskg

YA sökte ÖSKG:s styrelse för en kommentar och fick svar per mejl från Ebba Huberyc, vice ordförande och den som för närvarande har hand om ordförandeposten. Efter att ha beskrivit utställningen som att den ”handlar om det Ottomanska rikets kultur (nuvarande Turkiet)” poängterade Huberyc att ambassadören bjudits in på ”konstnärernas initiativ” och att ”ÖSKG inte tar någon politisk ställning, då man är en opolitisk och religiöst obunden organisation.”

Detta var, både vad gäller historiekunskap och logik, sämsta möjliga kommentar. Eventuellt kan den förklaras med att Ebba Huberyc är en ovan (vice) ordförande som fått ta vid efter att den valde ordföranden avgått. Och att det faktiskt verkar vara så – även om det är svårt att tro – att ÖSKG:s styrelseledamöter inte hade en aning om att Turkiets ambassadör bjudits in till vernissagen. Det fick de reda på tack vare YA. Styrelsen ”togs på sängen”, som en ledamot säger till mig.

En enda i ÖSKG:s styrelse, Maria Björklund, som hade tagit initiativ till utställningen ”Ottomanska speglingar” och är en av de utställande konstnärerna, kände till inbjudan. Det var Björklund som kanske, kanske inte, uppgifterna växlar, tillsammans med en annan utställare, Pia Ranslet, bjöd in ambassadören.

Plats att utbrista: Men hur fungerar ÖSKG? Hur sköts kontakterna mellan styrelsen, den utställningsgrupp (!?) som finns, konsthallen Tjörnedala och utställande konstnärer? Förklaringen som getts är att inbjudan skulle vara ”en överraskning”. Rätt ut sagt: Sådana överraskningar bör en styrelse se till att den aldrig kan få.

eddie-e-2-sd-svampar-liten

Från en av Tjörnedalas tidigare uställningar, utomhus i fjol: Eddie Tjeno Ericsson skulpturinstallation ”Som svampar ur jorden”. Foto: Bengt Eriksson

Det hade förstås inte kunnat göras ogjort, men det hade ändå kunnat redas ut på bästa sätt med den enda metod som finns: full öppenhet och stor ånger. Om ÖSKG genom sin ordförande stigit fram och pudlat som en hel hundgård. Sagt att: Vi ber om ursäkt. Vi har gjort fel. Vår organisation fungerar inte som den ska. Vi måste göra om och göra rätt, se till att detta aldrig upprepas. Vi ska verkligen jobba på att visa att vi är bättre än så här.

Men nej, istället lyckades ÖSKG:s styrelse att få det sämsta möjliga att bli ännu sämre. Till en annan kritisk insändarskribent, Lasse Berg, skrevs ett svar – undertecknat av samtliga styrelseledamöter – som måste vara ett praktexempel på undanflykter och svepskäl, försök att prata vid sidan om ämnet och en förhoppning om att de som läste svaret är okunniga, ja, dumma.

Efter en lång harang om själva utställningen – den har ingen klagat på, här i YA publicerades en positiv recension av Thomas Kjellgren – hängs konstnärerna Maria Björklund och Pia Ranslet ut som ansvariga för att ha bjudit in Turkiets ambassadör. ÖSKG:s styrelse borde – naturligtvis – ha tagit på sig ansvaret för att inte ha koll på verksamheten. För vem har högsta ansvar inom ÖSKG, om inte styrelsen?

Dock urskuldas de utpekade med att utställningen bokades 2014 (vad har det med saken att göra?) och att ambassadören bjöds in i slutet av 2015 (en uppgift som varierat och jag inte kunnat få bekräftad). I slutet av svaret deklameras att ÖSKG vill skapa kontakt med konstnärer ”runtom i världen”, detta ”oavsett ländernas politik”.

Därpå följer en mening – ”Vi öppnar hellre fönster än stänger en dörr” – som kan läsas på två sätt: 1) för att kunna hålla kontakt med konstnärer i andra länder krävs att ÖSKG håller sig väl med ländernas regimer, 2) avvisas en ambassadör så avvisas också konstnärer och konst.

oskg-logga_oskg

Magdalena Ribbing, Dagens Nyheters expert på hyfs och stil, gav ett råd som tangerar detta. ”Om du tiger samtycker du”, menar hon. ”Det är tungt… att möta sin blick i spegeln och se att man inte har stått upp för det man vet är rätt.” ÖSKG höll inte bara tyst utan öppnade fönstret och ropade ”välkommen” till en representant för Recep Tayyip Erdoğans allt mer diktatoriska regim i Turkiet.

I ett medlemsbrev poängterar ÖSKG att inbjudan skedde 2015. ”Sedan dess har det ju som sagt hänt en hel del i landet…” skriver ÖSKG:s styrelse. Ursäkta, men det är ju en fördummande formulering, både för styrelsen och medlemmarna. Det skulle betyda att Turkiet är ett okänt land långt bort som ingen känner till någonting om.

Efter den misslyckade kuppen alternativt så kallade kuppen i Turkiet den 15 juli i år har Erdogan intensifierat avdemokratiseringen. Bland annat har akademiker sparkats och fått utreseförbund, redaktioner och förlag stängts, journalister och författare fängslats. Konstnärer verkar hittills ha klarat sig något bättre. Men i en DN-artikel kunde man nyligen läsa att myndigheter skyller på ventilation för att hindra utställningar och att konstnärer funderar på att fly utomlands.

Som de flesta nog vet började det långt tidigare. Om någon i styrelsen ägnat tio minuter åt att googla på Turkiet och censur hade ÖSKG upptäckt att 2014, för att ta just detta år, stiftades en lag om att stänga nätsajter. En följande demonstration mot internetcensur slogs ner med vattenkanoner och tårgas. Utförlig information om demokratiavvecklingen i Turkiet finns i en kandidatuppsats från Linnéuniversitetet, ”Erdo?ans Turkiet 2005-2015”, som ÖSKG kunde ha inhämtat genom ett enkelt klick på tangenbordet.

Efter de nämnda skriftliga uttalandena har ÖSKG lagt locket på. Jag ringer ordföranden Ebba Huberyc för att kontrollera årtalen och riktigheten i att ÖSKG:s styrelse varit ovetande om ambassadörens medverkan. Huberyc vill inte svara. Hon säger att styrelsen bestämt att ledamöterna inte ska uttala sig utan all information går nu genom Susanne Lindblad, verksamhetschef på Tjörnedala konsthall.

Upprepade gånger ringer jag till Lindblad, ber på svararen att hon ska höra av sig. Utan resultat. Till sist kommer ett sms: ”Jag har pratat med Ebba och vi lämnar inga fler kommentarer.” Det är omöjligt att ens förmå ordföranden att dementera ett par rykten som dykt upp. För så är det: i tystnad uppstår rykten.

Jag respekterar att ÖSKG inte ville att det skulle diskuteras och kritiseras medan den tredje utställaren, Çağla Tanyolaç från Turkiet, var kvar i Sverige. Av samma anledning avstod jag från att ringa eller mejla henne. Men mer än en månad senare? Hur länge ska tystnad råda? Här i Sverige? För evigt? Menar ÖSKG att det var fel av Sveriges Författarförbund, Svenska Pen med flera att i förra veckan utlysa en manifestation för fängslade turkiska journalister och författare utanför Turkiets ambassad i Stockholm? Bättre att hålla tyst?

De rykten som dykt upp handlar dels om att ÖSKG inte skulle ha protokollfört styrelsemöten och dels att utställningen ”Ottomanska speglingar” ska ha varit sponsrad (underförstått: av Turkiet). Som tur är har inte påbudet om tystnad nått alla av ÖSKG:s styrelseledamöter utan jag kan få det första ryktet dementerat: ”Klart att det skrivs protokoll.”

Om det andra ryktet får jag rådet att höra med konstnären Maria Björklund, som lär vara den enda som vet. Björklund mejlar sitt svar: ”Utställningen är helt och hållet finansierad av konstnärerna, alla resor, uppehälle etc, inga sponsorer och stipendier har förekommit.”

deckarlogg-2Jag har ingen anledning att betvivla svaren. Det innebär att ryktena bör kunna avfärdas som grundlösa. Även om jag fortfarande tycker det är konstigt att ÖSKG:s ordförande inte vill dementera det första ryktet och, vad gäller det andra, att ÖKSG:s styrelse inte skulle ha kännedom om hur en ÖSKG-utställning i ÖSKG:s konsthall finansierades.

Krönikören. Foto: Bengt Eriksson.

Till saken hör att ÖSKG är en kommunalt stödd förening. Under de senaste tre åren, 2014-16, har ÖSKG tagit emot 100 000 kronor per år i kultur- och arrangörsbidrag från Simrishamns kommun. Av en förening med detta kommunala stöd kan man begära större öppenhet inför såväl kommuninvånarna som besökarna på Tjörnedala konsthall och ÖSKG:s konstrunda. Och för sina medlemmar, ifall det behöver påpekas.

Idag på eftermiddagen blir det alltså medlemsmöte i ÖSKG. Jag ska sitta där på väggen som en fluga och surra. Om ÖSKG:s styrelseledamöter lyssnar på surret så kommer ni att höra följande: Skäms! Och skärp er!

(Ystads Allehanda 2016)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s