Det kriminella 2015, enligt Eriksson

Bäst i Sverige
Nej, inga större protester mot att Deckarakademin med motiveringen ”intrikat konstruerad modern rövarhistoria” utsåg Anders de la Mottes ”UltiMatum” till årets bästa svenska deckare. Men jag hade gärna och ännu hellre sett att Ninni Schulman – en av Sveriges bästa deckarförfattande samhällsskildrare – prisats för ”Vår egen lilla hemlighet” (bägge utgivna av Forum).

Bästa översatta
Ungefär likadant med Nic Pizzolattos ”Galveston” (Kalla Kulor; övers: Lina Erkelius), utsedd av Deckarakademin till årets bästa översatta deckare. Bra, visst. Absolut läsvärd men väl snarare en amerikansk noir-pastisch än noir på allvar? Min översatta favorit från 2015 är Megan Abbotts ”Om du vågar” (Bokfabriken; övers: Ylva Stålmarck). Genre: chick crime. Stark berättelse (färg: noir) i nästan Joyce Carol Oates-klass om det amerikanska tvillingparet våld och begär.

Ett ggr deckare 4 b

Årets kriminalmiljö
Eller snarare miljöer: fjärran öar, ofta karga, vilda och farliga. T ex Island i ”Den som glömmer” (Norstedts; övers: Ylva Hellerud) och ”Den sjunde sonen” (Bazar; övers: Inge Knutsson) av Arnaldur Indriðason respektive Árni Thórarinsson, Shetlandsöarna i Ann Cleeves ”Dött vatten” (Albert Bonniers; övers: Jan Järnebrant), Svalbard i Monica Kristensens ”Kolbarnet” (Leopard; övers: Ulf Gyllenhak), Isle of Lewis/Yttre Hebriderna i Peter Mays ”Lewispjäserna” (Modernista; övers: Charlotte Hjukström), Falklandsöarna i Sharon Boltons ”Små svarta lögner” (Modernista; övers: Lilian och Karl G. Fredriksson) och amerikanska nationalparken/ögruppen Isle Royale i Nevada Barrs ”Djup grav” (Hoodoo förlag; övers: Marie Olsson).

Svenska öar
Maria Werns fortsatta polisinsatser på Gotland i Anna Janssons ”Alla kan se dig” (Norstedts) och även sonen Emil Werns detektiväventyr i barndeckaren ”Brevtjuven” (Rabén & Sjögren) samt första titeln i Marianne Cedervalls nya Gotlandsserie, ”Av skuggor märkt” (Lind & Co). Med ”I sanningens namn” (Forum) har Viveca Sten skrivit en av sina bästa Sandhamnsdeckare och Maria Nygrens huvudperson i ”Feberfågel” (W&W), före detta polisen Linn, får uppleva den äventyrligt otillgängliga och låt säga övernaturliga naturen på Sejdarö i Ålands hav. Saknad: Ann Rosmans Marstrand.

Mer mys än rys (eller Maria Langs och Agatha Christies litterära ättlingar)
Cedervalls ovannämnda deckare med pensionären Anki Karlsson som Miss Marple på Gotland och Kristina Appelqvists ”Flickan framför muren” (Piratförlaget) med litteraturvetaren Helena Waller som en något äldre Puck Bure vid Västgöta universitet i Skövde, Elly Griffiths ”De öde fälten” (Forum, övers: Gunilla Roos) med arkeologen Ruth Galloway i brittiska Norfolk och Penny Louises ”Ett förbud mot mord” (Modernista; övers: Charlotte Hjukström) med kommissarie Armand Gamace vid Quebec-polisen samt ”Den stilige mannens kafé de luxe” (Massolit; övers: Yvonne Hjelm) med Alexander McCall Smiths fortsatta berättelser om Damernas detektivbyrå i Botswana.

Pseudonym
Vem är Christian Ek som skrivit romanen ”Rådhusklockan” (Atlantis) med en svensk småstad på 40-talet som kriminell miljö och en Kalle Blomkvist-aktig ungdom som huvudperson? Ett tag gissade jag på Lars Gustafsson…

Två fyra gånger deckare b

Rys, skräck och övernaturligt (i Sverige)
Mina favoriter: ”Rörelsen, den andra platsen” (Ordfront) av John Ajvide Lindqvist och ”Färjan”(Norstedts) av Mats Strandberg. Den förra en självbiografi där fakta blir fiktion och tvärtom med Palme-mordet som slutpunkt; den andra en skräckroman á la Stephen King som kan få vem som helst att aldrig mer åka Finlandsfärja. Dessutom Jenny Milewskis högst realistiska spökhistoria i en studentkorridor, ”Yuko” (Styxx Fantasy), Peter Stjernströms ”Fjärilspojken” (Bladh by Bladh) om ett spädbarn som placerats ut i skogen och ”Dränkt” (Stimpla Publishing) av Frida Andersson Johansson om människor som drunknar. Plötsligt. Helt oväntat. Mitt i stan. I Stockholm. På land.

Årets deckarförlag
I år som i fjol: förlaget Modernista, som gett ut den ena översatta deckaren efter den andra. Såväl nya titlar – Belinda Bauer, ”Det slutna ögat” (övers: Leif Janzon), Sharon Bolton, ”Små svarta lögner”, Mo Hayder, ”Behandlingen” (övers: Anders Bellis), Peter May, ”Lewispjäserna”, Gilly Macmillan, ”Bränd himmel” (övers: Johan Nilsson), och Louise Penny, ” Ett förbud mot mord” – som återutgivningar av Patricia Highsmith, ”Främlingar på ett tåg” (övers: Hans Ullberg), och Denise Mina, i år både ”Exil” och ”Den sista utvägen” (övers: Boel Unnerstad). Inför 2016: håll ögonen öppna för Lind & Co samt nordiska HarperCollins, bägge ger ut allt fler deckare…

Guldåldersförlag
Förlaget Deckarhyllan (nej, ingen anknytning trots att jag skrivit två böcker med titeln ”Deckarhyllan”) har som syfte att publicera deckare ”från kriminalgenrens guldålder (cirka 1920-1970)”. Efter lång startsträcka gav förlaget under 2015 ut tre amerikanska deckare: Earle Derr Biggers ”Huset som saknade nyckel” (övers: Håkan Andersson) från 1925, Erle Stanley Gardners ”Perry Mason och fallet med den anklagade advokaten” (övers: Håkan Andersson och Håkan Guldbrandsson) från 1933 och Ellery Queens ”Kungen är död” (övers: Håkan Andersson) från 1952.

Noveller
Kan det vara en renässans för kriminal- och spänningsnoveller på gång? Gillian Flynns Edgar-prisade novell ”En sån som du” (Bonniers; övers: Molle Kamnert Sjölander) kom på svenska i en egen bok strax före jul. Något helt annat än hennes ”Gone Girl”: en långnovell där verkligt, orealistiskt och övernaturligt blandas, skriven med – grov – humor. Novell-förlaget Novellix har gett ut fyra Agatha Christie-noveller – ”Ett vattentätt alibi”, ”Den blå pelargonen”, ” Döden i floden” och ”Diomedes hästar” (alla översatta av Helen Ljungmark) – både var för sig och i en presentförpackning, såväl med som utan Christies mest kända problemlösare, alltså Miss Marple och Hercule Poirot. Också Cia Sigesgård, en av de mest lovande svenska spänningsförfattarna, gav ut en bok med en lika mysig (till att börja med) som skrämmande novell, ” Nio månader” (Swedish Zombie).

Tre gånger deckare 4

Årets omslagsmakare
Liksom föregående år har Sara R. Acedo gjort lite gammeldags personliga och stämningsfulla omslag till ett antal Agatha Christie-deckare – som ”Döden på Nilen”, ”Fem små grisar” och ”4.50 från Paddington” (alla Bookmark; övers: Helen Ljungmark) – samt de fyra nämnda Novellix-novellerna. Jag är också förtjust i Lars Sundhs dova och nedtonade, svart- och brungråa omslag till Modernistas deckare: Patricia Highsmith, ”Främlingar på ett tåg”, Sharon Bolton, ”Små svarta lögner”, Belinda Bauer, ”Det slutna ögat”, Louise Penny, ”Ett förbud mot mord”… Redan böckernas framsidor placerar böckerna i kriminalgenren.

Årets anteckningsböcker
Pocketbokhandlarnas nya notebook-serie där Stina Wirsén tecknat personliga och mycket välgjorda omslagsporträtt i svartvitt med lite färg av bl a deckarduon Lars Kepler – även Astrid Lindgren med Kalle Blomkvist-deckarna och eventuellt också Franz Kafka, som förvandlade kriminellt till psykologiskt rys, får väl idag räknas till krimigenren.

Lokala deckare (= miljöer på och kring min hemort)
Malmö i Jacob Härnqvists ”Dog City Blues” (Orda), Skanör-Falsterbo i Cecilia Lindblads ”Och sedan aldrig mer” (Hoi) och ”Badhytten” (Historiska Media) av Olsén & Hansen, Trelleborgstrakten i Michael Segerströms ”Trelleholla” (Kira) och Kristianstad (med omnejd) i både Cherstin Juhlins ”Collage” (Recito) och Måns Hedbergs ”Hit List” (Bokpro).

Roligast
Zack O´Yeahs indiska buskisdeckare ”Operation: operation” (Ordfront) om Hari Majestic, småfifflare och numera ägare till en detektivbyrå i staden Bangalore, och Michael Segerströms lika skämtsamma deckarförsök med ”Trelleholla”.

Svensk barn- och ungdomsspänning
Från de minsta och uppåt i åldrarna: senaste delen i Martin Widmarks och Helena Willis evighetsserie om LasseMajas detektivbyrå, ”Fängelsemysteriet” (Bonnier Carlsen), första delen i Kristina Ohlssons nya, unga deckar- och fantasyserie mellan verkligt och overkligt, ”Mysteriet på Hester Hill” (Lilla Piratförlaget), Jessica Schiefauers thriller om intensiv ung kärlek och lika intensivt vitt våld, ”När hundarna kommer” (Bonnier Carlsen), och Maja Hjertzells svenska country noir-roman för unga vuxna alternativt vuxna yngre, ”Vad gör man inte” (Gilla Böcker).

Svensk tecknad kriminalitet
Också årets tecknade novellsamling, ”Vinterbrand” (Albumförlaget), om privatdetektiven Viktor Kasparssons ”makabra mysterier” är så märklig och bra att om serieskaparen Dennis Gustafsson skrivit romaner så kunde de ha prisats som några av de bästa svenska deckarna. När Jakob Nilsson förvandlar Stieg Trenters detektivroman ”Sturemordet” (Kartago) till tecknad serie så följer kanske inte spänningen med – däremot gör stämningen det! ”Den stora boken om Ratte” (Galago) med Magnus Knutssons och Ulf Janssons samlade serier från 1978-85 om nämnde taxichaufför i Stockholm får också räknas till spänningsgenren med tillägget humor: karikatyrer av samhällsfenomen, politik och människor – mycket träffande och roligt fortfarande för den som minns.

Fyra dedckare 4

Real Crime
Joakim Palmkvists och Mattias Gardells respektive bok om seriemördaren Peter Mangs i Malmö, ”Äventyr i Svenssonland” (Albert Bonniers) och ”Raskrigaren” (Leopard). Den förra en journalistisk faktabok; den andra dramatiserad till skönlitteratur. Vilken lyckas komma närmast verkligheten? Också Jayne Anne Phillips, ”Historien om Quiet Dell” (Forum; övers: Mats Hörmark), har gjort en skönlitterär skildring, där man kan undra var fiktionen börjar, av ett autentiskt familjemordrama i USA 1931. Deckarförfattaren Val McDermid ger i ”Brottets gåta” (Alfabeta; övers: Lena Kamhed) – genom samtal med en rad yrkespersoner/specialister” – en beskrivning av ”kriminaltekniken inifrån”.

Ny genre: svenska polispolisromaner
Nej, jag kan inte lista allihop! För snart verkar varenda en inom svenskt polisväsende, såväl poliser som civilanställda, före detta och nu verksamma, ha skrivit – minst – en polisroman. Men vem skriver mest autentiskt och realistiskt? Det skulle kunna vara Lena Matthijs, polismästare i Västra Götaland, med sin serie om poliserna i Borås. Årets titel är ”En bror för en syster” (Lind & Co).

Tartan Noir
Ian Rankin kom på svenska i dubbel upplaga, både med en äldre roman om den första versionen av polisen John Rebus i Edinburgh, ”Katt och råtta” (Modernista; övers: Nils Larsson), och dels en ny om den nuvarande kommissarie Rebus, ”Helgon eller syndare” (Forum; övers: Ulf Gyllenhak). Också Denise Mina gavs ut i dubbel upplaga, dels återutgavs sista delen av trilogin om Garnethill i Glasgow, ”Den sista utvägen” (Modernista), och dels kom en ny polisroman, ”Blod Salt Vatten”, (Forum; bägge översatta av Boel Unnerstad), med kriminalinspektör Alex Morrow, också i Glasgow med omnejd. Missa inte heller ett par andra författare i tartan noir-genren (alltså mörka kriminalberättelser från Skottland): James Oswald kom med sin andra polisroman om kriminalassistent Tony McLean, ”Själarnas bok” (Modernista; övers: Gunilla Roos), och Stuart MacBride med sin första om kriminalinspektör Ash Henderson, ”Hälsning från de döda” (Harper Collins Nordic; övers: Mia Kjellsdotter-Karlsson). Snarlikt otäcka; morden begås av, som kanske alltför ofta, speciella seriemördare.

Danskt
Lene Kaaberbøl & Agnete Friis fortsätter i ”Näktergalens död” (Bonniers; övers: Margareta Järnebrand) att – genom den återkommande danska Röda Korsjuksköterskan – dubbelskildra livet för flyktingar i deras hemland (här Ukraina) och Danmark. ”Den gränslöse” av Jussi Adler-Olsen (Bonniers; övers: Leif Jacobsen) är ännu en klurig roman om de tre annorlunda medarbetarna på polisavdelning Q i Köpenhamn. Fast årets danska favorit – för mig – blev Jespers Steins nya poliskrimi ”Aisha (i Danmark utgiven av Politikens forlag och ännu inte översatt till svenska), där han fortsätter att porträttera huvudpersonen som man och polis samt en allt större del av Köpenhamn.

Några norska krim
Jo Nesbøs kioskdeckar- respektive westernparafras, ”Blod på snö” och ”Midnattssol” (bägge Piratförlaget), är bättre än något han på länge skrivit i Harry Hole-serien: snärtigt till såväl stilistik som berättande och dessutom kortfattat, inte en sida för långt. Förre polisen Jørn Lier Horsts polisromanserie – de senaste delarna på svenska heter ”Vinterstängt” och ”Grottmannen” (Lind & Co; allt översatt av Per Olaisen) – bör absolut kollas in av de som uppskattar Unni Lindells polisromaner. T ex ”Brudkistan” (Piratförlaget; övers: Margareta Järnebrand) från 2015.

Franskt
Äntligen kom ”Cirkeltecknaren (Sekwa, övers: Cecilia Franklin) – den märkliga första delen i Fred Vargas märkliga serie om den märklige kommissarie Adamsberg – på svenska. Varför ritar någon, undrar Adamsberg, cirklar runt föremål på Paris gator? ”Flykten” (Atlantis; övers: Maria Kronberg) av Dominique Manotti är en mycket fransk thriller (= spretig) som utspelar sig i det politiska 70-talets Paris.

Deckare ggr 4 del 4

Svenska krimidebutanter
Allra mest Torun Börtz med ”När sista dörren stängts” (Bucket List): en fransksvensk krimi om de konsekvenser som en invandrad kvinna i Paris tar av det brutala livet. Också Kamilla Oresvärd debuterade mycket bra med sin kvinnliga polisroman i Göteborg, ”Minnesbäraren” (Hoi). Sara Lövestam dubbeldebuterade som deckarförfattare med ”Sanning med modifikation” och ”Önska kostar ingenting” (båda Piratförlaget) om en flykting utan uppehållstillstånd som blir privatsnok i Stockholm. Sara Larssons ”Den första lögnen” (Norstedts) är en obehagligt realistisk skildring av en våldtäkt och dess följder; och alla lögner. Tre historiska krimidebutanter: Martin Holmén med tuffa och atmosfärrika ”Clinch”, där tiden är 1932, vad som ska bli en serie noir-romaner om Stockholm, Nils Håkanssons ”Järnskallen” (bägge Bonniers) är en rövarhistoria om hungerkravaller, politisk oro och en kvinnlig demon i Stockholm 1917 och Marie Bennetts nästan-krimi ”Hotell Angleterre” (W&W) utspelar sig under andra väldskriget i Malmö och Norrland. Cecilia Ekbäck går ända tillbaks till 1717 i sin historiska deckare om en familj som slår sig ner i Lappland och hittar ett lik i närheten av sin stuga.

Mer historiskt
Anna Lihammer har med ”Än skyddar natten” (Historiska Media) skrivit sin andra och bästa historiska polisroman. Tid och rum: 1935 i Stockholm, då nazismen växer fram och tar plats. Också Lars Andersson gav ut ”en kriminalhistorisk roman” med titeln ”De våra” (Bonniers), där tiden är andra världskriget och platserna Stockholm och Värmland. I USA fortsätter Dennis Lehane att blanda noir, hårdkokt deckare och gangsterroman i sin serie skildringar av den våldsamma amerikanska historien, ”Den värld som var vår” (Bonniers; övers: Johan Nilsson). Tiden: 1943.

Mer bra svenskt
Katarina Wennstam, ”Skymningsflickan” (Bonniers), har skrivit ännu en kombinerad samhälls- och kriminalroman: en skildring av samhällets dubbla förräderi mot våldtagna tonårsflickor. ”Vita spår” (W&W) är Emelie Schepps andra deckare med och om en kvinnlig åklagare som är f d barnsoldat. Ulla Bolinder, ”Går i alla gårdar” (Orda; endast e-bok) fortsätter att formulera och besvara deckargåtor på sitt eget kluriga, kollageaktiga sätt. Medan Thomas Engström, ”Norr om paradiset” (Bonniers), och Joakim Zander, ”Orten” (W&W), fortsätter att skriva politiska thrillers/spänningsromaner på var sitt sätt och i var sin miljö: amerikanskkubanska Miami respektive stockholmska (för)Orten. ”Mästare, väktare, lögnare, vän” (Piratförlaget) är tredje delen i Christoffer Carlssons – allt mer välskrivna – serie med polis, mans- och samhällsromaner; den här gången utanför Stockholm, i samhället Bruket.

Astrid antMer bra översatt
Både ”Kvinnan på tåget” (Massolit; övers: Jessica Hallén) av Paula Hawkins och ”Good Girl / Ingenting är som du tror” (Harper Collins; övers: Susanne Andersson) av Mary Kubica lanserade som nya ”Gone Girl” (alltså Gillian Flynns succéthriller). Fast likheterna är få – annat än att Hawkins och Kubica skriver bra och spännande om varsin kvinna: Rachel (i London) som förlorat make och arbete och börjat dricka allt mer; Mia (i Chicago/Minnesota) som kidnappas och försvinner, om det nu var det som hände… Författaren, krönikören och förre rockkritikern Tony Parsons har nu också debuterat i krimigenren med en polisroman, ”Murder Bag” (EA Förlag, övers: Gabriel Setterborg), som med i hård noir-stil ansluter till Storbritanniens tradition av omplanterade hårdkokta amerikanska deckare (tänk Mark Billingham).

Litterärt
Med ”Effekten av Susan” (Norstedts; övers: Ninni Holmqvist) återkommer Peter Høeg till den litterära krimin. Också Ian McEwans ”Domaren (Brombergs, övers: Niclas Hval)” är en välskriven roman på krimigränsen om en kvinnlig domare, i arbetet och privat. Sarah Waters väver i ”Hyresgästerna” (Natur och Kultur; övers: Ylva Mörk) ihop en roman av kriminalitet, kärlek och historia i London 1922. Zülfü Livaneli, ”Serenad” (Molin & Sorgenfrei; övers: Mats Andersson), nämner först Agatha Christie för att sen i thrillertempo berätta Turkiets och Osmanska rikets, Istanbuls och Konstantinopels historia. Det finns alltid en stämning av noir och detektivtänkande i Patrick Mondianos berättelser: ”På den förlorade ungdomens café” (Elisabeth Grate; övers: Matthias Andersson & Mikael Furugärde) är inget undantag.

(Fler) klassiker/återutgivningar
Förlaget Bookmark har under 2015 fortsatt att ge ut Agatha Christies klassiska pusseldeckare som tryckta böcker, print on demand och e-böcker. En kulturgärning! Modernista återutgav Patricia Highsmiths psykologiska noir-klassiker ”Främlingar på ett tåg” från 1950. I mitten av 70-talet skrev några ur den svenska deckarförfattareliten (bl a Kjell E. Genberg, Jenny Berthelius och K. Arne Blom) den gemensamma kiosk/pocketpolisserien ”Brottsplats Sverige” under pseudonymen Bo Lagevi. Själv minns jag speciellt deras afro-svenske polis (första gången i svensk kriminallitteratur?). De flesta av seriens titlar har nu återutgetts som e-böcker av Wela förlag.

Trailer för ”River” (deckarserie på Netflix) med Stellan Skargård.

Kriminalserier på duk och skärm (med hjälp av tips från mina flitigare tittande Facebook-vänner)
Bäst: ”River” (Netflix), ”Shetland” (SvT), ”Fargo” (HBO Nordic) och ”Vera” (TV4). Besvikelser: ”True Detective 2” och ”Bosch” (bägge HBO Nordic). Smärre besvikelse: ”Bron 3” (SvT)

Skådespelare
Thure Lindhardt (”Bron”), Brenda Blethyn (”Vera”) och Stellan Skarsgård (”River”).

Till sist
Glöm inte kolla om de deckare från 2015 som du vill läsa finns i pocket (vårböcker kan numera komma som pocket redan samma höst och höstböcker på våren året efter) eller om de finns som e-böcker (så att de med ett par snabba sök & klick kan laddas ner från ett bibliotek).

(2016)

PS.  Alla dessa namn och titlar… Ursäkta om något blivit fel, rätta mig i så fall!

3 responses to “Det kriminella 2015, enligt Eriksson

  1. Ulf Månsson

    En fantastisk bra och innehållsrik presentation, det blir min ”kom ihåg ” under 2016!

    Gilla

  2. Härligt och innehållsrikt inlägg!🙂

    Gilla

  3. Pingback: Skrivpaus | manuskt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s