Ska Piratensällskapet prisa en serietecknare?

Först en rättelse. Jag upptäckte att jag inte var helt sanningsenlig när jag för några krönikor sen skrev att en journalist – särskilt en lokal journalist – måste stå fri från alla bindningar, till exempel medlemskap i föreningar, som kan innebära att självständigheten ifrågasätts.

Indirekt, via min hustru, har jag nämligen blivit så kallad partnermedlem i Piratensällskapet. Det innebär att jag skulle kunna delta i Fritiof Nilsson Piraten Sällskapets årsmöte nu på lördag den 17 maj.

Möteslokalen är speciell: hemma hos patron Jon Esping på Gottorps säteri i Tosterup (enligt boken ”Bock i Örtagård”) eller hos Ola Flygare, som i verkligheten ägde Wollsjö säteri. Eller för all del hemma hos Henrik Andersson, nuvarande ägare av Vollsjögården.

Omslag till nyutgivningen av ”Bock i örtagård”.

Vilket får mig att tänka på andra, mer eller mindre autentiska hus och miljöer i litteraturens Tosterup och verklighetens Vollsjö. Bland annat huset, som kallades Jerusalem, i ena hörnet av Vollsjö torg, och bokhandlarens hus på Storgatans högra sida om man går neråt stationsområdet med dess obefintliga station – denna kulturskandal och lemlästning av Fritiof Nilsson Piratens uppväxt, litteratur och miljö. Tala om att i n t e bevara kulturarvet!

Pumphuset, som bland annat förekommer i berättelsen om Piraten själv som ung, boken ”Bombi Bitt och jag”, står kvar. Liksom banvaktsstugan med Piratenmuseet (invigt 1998). Men Vollsjö station, där Piratens pappa var stins, lät Sjöbo kommun riva klockan 7 på morgonen den 17 juni 1983. Den arla morgonstunden berodde på att de som protesterat – vi var många – skulle sova och inte hinna ut, kanske förhindra rivningen.

I en av sällskapets årsböcker, ”Fritiof Nilsson Piraten och järnvägen”, finns ritningar av stationshuset: två våningar, en stations- och en bostadsdel (stinsen med familj). Vilka stora utrymmen, så fina lokaler för ett Piratenmuseum istället för den pyttiga banvaktsstugan. På stationsområdet kunde det ha ordnats Piratenspel med teateruppsättningar av historier ur böckerna.

Som man kan spekulera. Låt oss spekulera vidare om årets Piratenpristagare. Vem ska på måndag den 19 stiga ut genom dörren från pumphuset i Vollsjö och vara 100 000 kronor rikare? Fast innan spekulationerna börjar så måste stadgan för priset slås fast.

Omslag till nyutgivningen av Fritiof Nilsson Piratens debutbok ”Bombi Bitt och jag”.

Också i fjol, när Claes Eriksson prisades, var det vissa som frågade om ens han passade riktigt bra för just Piratenpriset. Jag svarade, ännu en gång, att visst kan man tycka att priset och därmed pristagaren ska ha samröre med Piratens författarskap men att det – numera – inte finns något om detta i stadgarna.

Där står, endast: ”Priset utdelas en gång om året till en författare eller annan konstutövare, som helt eller delvis är verksam i Sverige.” Alltså kan Piratensällskapet ge priset till… säg, vår svenske ”designkung” Carl Philip Bernadotte, om man vill det.

På facebook-sidan för Fritiof Nilsson Piraten fortsätter käbblet om Björn Ranelid som (o)möjlig Piratenpristagare. Den som sköter facebook för Piratensällskapets räkning skriver så här: ”Låt oss säga som så, att Ranelid ligger väldigt bra till för att INTE få priset…”

Jag blir så trött. Björn Ranelid må klaga och skälla. Men han är en författare och person, sig själv. Man kan döma Ranelid efter hans temperament och låta det gå ut över hans böcker (dumt, tycker jag) eller uppskatta författaren (bra, tycker jag) och strunta i humöret.

Men när någon i Piratensällskapets styrelse idisslar antipatier mot Ranelid så görs inte detta av en privatperson utan av en representant för den styrelse som i sin tur representerar Piratensällskapets alla medlemmar. Ett uttalande i cirka 3 500 medlemmars namn. Det är något annat – och ovärdigt.

En av årsböckerna – om ”Piraten och järnvägen” – från Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet. 

Sluta nu! Annars hotar jag med att skriva en ny Piratenhistoria om ett styrelsemöte i Piratensällskapet. (Om blott hälften av det som sägs är sant så skulle min story bräcka Piratens alla historier flera gånger om.)

Det började med att Piratensällskapet på facebook visade oväntat – och stort – intresse för serietecknare. Både Liv Strömquist och Martin Kellerman nämndes. Därefter ökade ryktena allt mer om att Piratenpriset år 2014 ska gå till en svensk serietecknare.

Krönikören ringer Peter Danielsson på Piratensällskapets kansli och frågar rakt på: Stämmer ryktet? Kort paus. Andhämtning. Harkling. ”Det vill jag inte uttala mig om”, säger han. Och skrattar lite. Jaså minsann, för bättre bekräftelse går väl inte att få?

Mitt tips, således: en serietecknare. Det kan bli Strömquist eller Kellerman, fast Gunnar Krantz och Ulf Lundqvist är ju också möjliga…

(Ystads Allehanda 2014)