Semesterkrönika

Andra har sommarhus men vi har en sommarlägenhet. När vissa reser till semesterorter utomlands så åker vi till Stockholm på semester. Fast det stämmer inte riktigt. Det är egentligen en arbetslägenhet och den ligger i utkanten av Södermalm (om man räknar söderifrån och Vollsjö).

Vilket faktiskt inte är samma sak som Stockholm. Och just detta gör Högalid/Hornstull till vår semesterort. Ja, semesterby. Varma, soliga sommartider finns likheter mellan Högalid/Hornstull och vilken semesterby som helst i Frankrike, Italien, Spanien, Grekland…

Massor av krogar och caféer med uteserveringar där folk sitter och äter och dricker och pratar till långt inpå kvällen medan Högalidskyrkans systrar (de bägge tornen) slår halva och hela timmar. Fullt – ja, överfullt – överallt.

Mycket att välja på när man ska äta lunch eller middag: arabiskt/mellanösterländskt på Högalidsgatan (där vi bor), spanska tapas i hörnet till Långholmsgatan och italienskt mitt emot, krogen med finhamburgare på Varvsgatan, kinesiskt, tyskt och mexikanskt vid Bergsund strand och flera sushi-krypin. Eller kanske en macka på något av kaffeställena längs varje gata och nära nog i varje hus ner till tunnelbanan vid Hornstull.

Högalid 2jpg

Högalidssystrarna. Foto: Bengt Eriksson.

Man får favoriter, förstås. På Cinnamons uteservering (Varvsgatan) sitter vi fortfarande gärna en solig förmiddag med Stockholms allt tunnare morgontidningar och de sicilianska VIP-pizzorna på Café dello Sport (hörnet Högalids- och Pålsundsgatorna) är utom konkurrens.

Besvikelser får återkommande sommargäster också stå ut med. Den billiga och bra indiska restaurangen har bytt ägare och är inte så billig och bra längre. Och favoritsushin har visst bommat igen. Kafé Tjoget – nog Stockholms sista ölkafé – är en evig besvikelse. Hur många år har den varit stängd? Tillvarata kulturarvet och återöppna Tjoget som ölkafé!

På närbelägna Långholmen finns – som det ska på en semesterort – strand- och klippbad. Vi shoppar vinyl och cd i Mickes begagnataffärer (Långholmsgatan), promenerar i Tantolundens grönska och slinker efter middagen över Långholmsgatan ner till Lasse i parken för att höra lite live-musik. Legendarerna Bill Öhrström och Kenny Håkansson spelar blues ena kvällen och nästa blir det country med gruppen San Fairy Ann.

Vid och över tunnelbanestationen har ett UFO – nya Hornstullsgallerian – landat med kläd- och andra butiker samt ännu fler krogar och caféer. Ett jäkla debattliv bröt ut i lokalpressen – tidningarna Mitt i och Södermalm – när det blev känt att gallerian skulle byggas. De stora butikskedjorna kommer att konkurrera bort lokala affärer. Men kan det inte bli tvärtom? Gallerian lockar fler kunder så att nya affärer öppnar på andra Hornstulls- och Högalidsgator?

Undrar vad Raine, som är död nu men stod och sålde Situation Stockholm (de hemlösas tidning) vid Hornstulls t-bana, hade sagt. Nu kan jag inte se någon Situation Stockholm-försäljare. Endast sommarstiltje eller utrensat?

Själv uppskattar jag att det finns ett stort Hemköp och ett välsorterat systembolag liksom en Akademibokhandel med nya pocketböcker. Å andra sidan är det ju rent oförskämt att döpa en modern restaurang till Tjoget. Skäms och vet hut!

Fascinerande att Hornstullsgallerian verkar så malplacerad. Den sticker av och ut. Det bör betyda att något av det som aldrig kallades men var Kniv-Söder (benämningen är ett nyare påhitt) ändå finns kvar. Trots att det är längesen Josef (Kjellgren) och Erik (Asklund) växte upp i gårdshus med lägenheter om ett rum och del i kök på Långholmsgatan 1 och 7. De hörde till varsin pojkliga: Heleneborgs- respektive Långholmsligan.

Bägge blev ju författare. 1927 kom Kjellgrens roman ”Människor kring en bro” = Västerbron och Asklund har gett ut ”En kille från Hornstull” (1968), där han skildrar uppväxten bland Högalids gangsterungar. Varje gång jag går utanför porten tänker jag på att vid Högalidsparken, just där lekplatsen finns, låg fattigbaracker då Josef och Erik var barn.

Högalid/Hornstull är en egen del av Stockholm. En småstad för sig. Här kan man stanna hela semestern. (Nästan) allt som behövs finns ju. Till och med kvartersbiografen Bio Rio. Fast som på alla semesterorter får man någon gång lust att åka iväg till Den Stora Staden: ta tunnelbana + buss till Moderna museet för att se 60-talsutställningen ”Pop Konst Design”.

(Ystads Allehanda 2013)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s