Tio i topp med Fela Anikulapo Kuti

1. Zombie
2. Gentleman
3. Ikoyi Blindness
4. Alagbon Close
5. Kalakuta Show
6. Coffin For Head Of State
7. I(nternational T(hief) T(hief)
8. Teacher Teach Me Non Nonsense
9. Expensive Shit
10. Beasts Of No Nations

Länk till Spotify-lista med ovannämnda låtar.

Fler Kuti-låtar pga av klagomål. Den här Spotify-listan går att komplettera. Gör det!

——————————————————————

Söndagen den 2 augusti 1997 avled den nigerianske musikern, orkesterledaren och politiske agitatorn Fela Anikulapo Kuti. Dödsorsaken var hjärtproblem som följd av AIDS.

Fela Kuti blev 58 år. Begravningståget, som efter likvakan på Tafawa Balewa Square gick från centrala Lagos ut till förstaden Ikeja, följdes av uppskattningsvis 1 miljon människor. På gatumarknaderna i Lagos lär man kunna köpa en videoinspelning från begravningen.

Också jag utför ett sorgearbete. Långsamt men säkert lyssnar jag mej igenom hela min Fela-samling. Den omfattar ett 30-tal skivor, både LP och CD. Ändå är samlingen långt ifrån komplett.

Från slutet 1960- och in på 90-talet gjorde Fela mer än 50 skivinspelningar. Han betraktade en LP som en singel, spelade ofta in en enda lång låt på vardera LP-sidan. När han var som mest aktiv på 1970- och 80-talen kunde han vissa år producera fem, sex, sju olika LP-skivor.

—————————————————————–

Själv började jag på allvar uppskatta – eller ska jag använda ordet förstå? – Fela Kuti på plats i Lagos 1978.

Fela Kuti: ”Zombie”.

I en skramlig taxi på väg genom de fattigare delarna av förorterna Surulere och Mushin föll musiken på plats. Felas musik, som han kallade Afrobeat, blev urban folkmusik: en musikalisk spegel av livet i Afrikas mest folkrika stad.

Den intensiva trafiken som förflyttade sej med en kilometer per timma. Människorna som var så många att de både vimlade och stod stilla. De trånga, leriga gatorna. Skjulen av sten, trä och plåt. Landsbygdens befolkning som flyttat in till Lagos och bodde under motorvägarnas viadukter. Ljuden och lukterna, livsintensiteten och dödsnärheten. Allt detta hörs i Fela Anikulapo-Kutis musik.

—————————————————————

Låtar som ”Gentleman” och ”Yellow Fever” är hätska angrepp på de afrikaner som klär och uppför sej som vita engelsmän, t o m använder olika preparat för att bleka huden.

Fela Kuti: ”Coffin For Head Of State”.

I ”Vagabonds In Power” går han till angrepp mot Nigerias president, general Obasanjo, och andra höga makthavare, mot maktfullkomlighet och korruption. ”Coffin For Head Of State” är en ännu argare, desperat attack mot Nigerias makthavare och en hyllning till hans döda – mördade – mamma. I ”Beasts Of No Nation” utvidgas kritiken till att också omfatta Thatcher, Reagan och Botha i Sydafrika. ”Teacher Don’t Teach Me No Nonsense” kritiserar den falska, icke-afrikanska historieskrivningen. ”Alagbon Close” lånar titeln från polisstationen i Lagos. För att nämna några låtar/skivor…

Många av mina Fela-skivor köpte jag i de ”trading stores” med sortiment från kylskåp till grammonskivor som finns i Lagos. Men en LP, ”Zombie”, vågade inte affärerna sälja utan den hittade jag som piratkassett hos en mer modig gatuförsäljare.

Låten ”Zombie” skildrar Nigerias militärer och poliser
som just ”zombies”: de går diktaturens ärenden utan att tänka och ifrågasätta. Texten är typisk för Fela Kuti. Ett budskap, uttryckt med några få ord, upprepas och hamras in:

Zombie no go talk unless you tell am to talk
Zombie no go go unless you tell am to go
Zombie no go come unless you tell am to come Zombie
no go think unless you tell am to think…

Enligt ryktet ska det ha varit ”Zombie” som 1977 fick 1000 uppretade militärpolisen att anfalla Kalakuta Republic, namnet på Felas hus i Surulere.

Fela Kuti: ”Expensive Shit”.

De män och kvinnor som befann sej i huset misshandlades. Felas mor, Funmilayo Anikulapo-Kuti, då 77 år, som hade grundat Nigeria Women’s Union, kastades ut genom ett fönster på andra våningen. Hon avled senare av skadorna. Händelsen skildras i låten ”Kalakuta Show”.

(Ur olika texter, publicerade i Svenska Dagbladet 1997, Gränslöst 1997 och Ystads Allehanda/Trelleborgs Allehanda 2011)