På popmenyn: spagetti Dalla och pizza Battiato

Jag satt på Hotell Svea uppe på torget i Vollsjö och åt lunch. Plötsligt hörde jag italiensk musik.

Det var Claudia som spelade italienska schlagers. Så vackra, så precis lagom sentimentala som bara italienska schlagers kan vara.

Javisst ja, tänkte jag. Vi har ju en italiensk krögarinna hemma i Vollsjö.

Claudia, viskade jag. Har du lust att följa med mej hem och lyssna på mina italienska plattor…

Så kom det sej att Claudia Rebeggiana och Pop & sånt-redaktören träffades en dag för att äta/lyssna på/prata om spagetti Dalla och pizza Battiato m m…

– Italienska schlager tycker jag om, säger Claudia. Så ser hon mej i ögonen och fortsätter:

– Men schlager i Sverige… Nähä!

– Men det är väl språket. Italienska är mycket rikare än svenskan. Det finns många fler nyanser. På italienska kan man sjunga om kärlek utan att det blir banalt.

Bengt Eriksson och Claudia Rebeggiana äter musikalisk italiensk lunch: spagetti Dalla och pizza Battiato. Foto: Birgitta Olsson.

Är det så enkelt? säger jag.

Är det inte så att italienska schlagerkompositörer, musiker och sångare verkligen tycker om schlager? Italiensk schlager är välgjord. Och italienska schlagersångare sjunger med sådan inlevelse. De tar schlagern och kärleken på allvar. Men svenska schlagersångare…

Claudia: – Det kan nog stämma. Du lyssnar på musik på ett annat sätt än jag.

Jag lägger på några av mina italienska schlagerplattor. Först Umberto Tozzi och Riccardo Fogli.

Claudia rynkar på näsan. Italiensk dussinschlager. Jag håller med. Det finns sån också.

Riccardo Cocciante.

Bättre, det är vi också överens om. Bra och personlig italiensk schlager.

Loretta Goggi.

– Skönt att lyssna på. Typisk italiensk schlager.

Alice.

– Hon är ingen typisk italiensk sångerska. Ibland låter hon inte ens italiensk.

– Det finns en annan sorts italiensk musik också. Som jag sitter och verkligen lyssnar på. Och gärna följer med i texterna.

– Lite grann så är Alice. Men ännu mer Franco Battiato och Lucio Dalla och också Lucio Battista.

– Och Claudio Baglioni. Han kan sjunga om kärlek, men det är inte schlager. Baglioni är mitt emellan Battiato och schlager, kan man säga.

Claudia, säger jag. Vill du höra min italienska favorit: Adriano Cellentano

– Min favorit också! ropar Claudia.

Sen ropar vi i kör:

– Cellentano är BÄST! Han kan allt – från rock till schlager.

Förresten Claudia, har du hört Bennato? Eduardo Bennato har jag gillat sen jag hörde honom första gången –74, tror jag. Lägger på singeln ”Canta appress à nuie”…

– Han sjunger ju på neapolititanska! Jag förstår inte ett ord. Men han är bra, säger Claudia.

(Pop & sånt i Kvällsposten 1985)

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s