Handgjort
(Psykofon Records)
IMPROVISERAD VÄRLDSMUSIK Handgjorts enda LP finns inte med i boken ”99 proggplattor”. När jag hör skivan på nytt, återutgiven som dubbel vinyl-LP med extraspår, måste jag konstatera att det var en blunder.
Det är en noggrann återutgivning: originalet finns på ena skivan och extraspåren på den andra, omslaget är målat för hand, nu som då. Pressreleasen från 1970 har skickats med och Handgjorts historia berättas i ett utförligt skivhäfte.
Kort resumé: Duon Stig Arne Karlsson, sitar, och Theo Greyerz, tablas, började spela ihop. Några Indienresor senare anslöt Guy Öhrström, akustisk gitarr, och Marcus Brandelius (alias Greg Fitzpatrick), esraj och sång.
Handgjort spelade på den andra Gärdesfesten och kom med på dubbel-LP:n ”Festen på Gärdet”. När det blev dags för ett eget album så tillkom några extramusiker, som Björn J:son Lindh, flöjt, och Janne Bandel, gong.
Fyra musiker söker varann och sig själva; musiken formar sig till en enhet men går också åt olika håll.
Genre (obs! plural): akustisk, mer eller mindre improviserad världsmusik. En resa tur/retur mellan amerikansk västkust och Indien, Österlandet och västvärlden. I ett svenskt öra kan det låta som nån slags meditativ indisk raga – men här finns även inslag av rock och pop, blues, jazz, anglosaxisk folkton och västerländsk konstmusik.
Inte minst låter det som bandets namn, alltså handgjort. Musiken skapades just där och då av just dessa musiker.
Resultatet blev så speciellt att musiken förblivit unik, exakt likadan musik har inte hörts varken förr eller senare. Och så spela själv-lockande! Musikerna spelar ut- och inifrån sig själva och sina egna musikaliska resurser, än idag lockas jag att greppa gitarren och spela själv.
På extra-LP:n finns inspelningar från både andra och tredje Gärdesfesten. Allt fler musiker, uppåt femton, sexton stycken, bland andra Mikael Ramel, elgitarr, Mats Glenngård, violin, Pelle Lindström, akustisk gitarr, Johnny Mowinckel, Bengt Berger och Don Cherry, alla percussion.
Handgjort blev ett världsmusikaliskt storband, inte så olikt Låt 3:e örat lyssna in & 3:e benet stampa takten. Fortfarande spännande, annorlunda och rätt bra, men inte längre så specifikt och distinkt. Musiken flyter ut.
(Från Liras senaste nummer, 4/10, där det som alltid finns mycket mer att läsa!)
PS. Handgjorts enda LP ska närsomhelst också återutges på CD (av samma Silence som gav ut original-LP:n).
Erikssons kultursidor 
hej!
Jag kan inte annat än hålla med.
Jag är lycklig ägare till ett ex av nyutgåvan och hade sinnesnärvaro nog att söka mig till platsen för ”releasefesten” som hölls för ngt år sedan.
Skivan är en svensk musikalisk milstolpe som har fått alldeles för lite uppmärksamhet och att den inte finns med bland ”99 proggplattor” visar bara på författarens totala inkompetens.
Vi kan bara i all ödmjukhet skicka ett STORT tack till Psykofon (Jens och Peter) som har lagt ner ett fantastiskt arbete med att göra denna återutgivning till bland det bästa som någonsin gjorts.
Lyssna och njut!
//Bobo
GillaGilla
Fast s å ”totalt inkompetent” kan jag väl ändå inte vara när jag nu faktiskt skrivit om återutgivningen? Åtminstone bör jag ha bättrat mig, något i alla fall… En näsvis fråga: Har du läst boken?
GillaGilla
Nej, har inte läst den men har hört att det ”saknas” en del – bl.a. då Handgjort. Kritiken (som kanske även jag tagit del av) skrivs kanske av vissa ”förstå-sig-påare” som själva inte skulle kunnat åstadkomma hälften.
Jag tog själv i lite i överkant när jag skrev ”total inkompetens” och ber om ursäkt för det. Jag skulle verkligen inte själv ha kunnat gjort det bättre – trots att jag var med under hela den perioden (är född 1950). Var då helt (och är fortfarande) insnöad på först brittisk sedan amerikansk blues.
//Bobo
GillaGilla