Följande var det allra första jag skrev till Stereo-Hifi/Hifi & Musik:
Lägg plattan på skivtallriken. Sänk pickuppen. Höj volymknappen på förstärkaren. Slut ögonen. Och ni befinner er i en afrikansk djungel.
Fåglar överallt. Framför och bakom. Uppe och nere. Till höger och vänster. Kvitter. Stön. Och gläfs.
Nej, det är inte en hund. Det är en fågel det också.
Alla möjliga fåglar. Solon. Duetter. Och hela körer.
Fåglar vet jag ingenting om. Men detta är folkmusik. Inget kan väl vara mer folkmusik än fågelsång = sång och musik av (human) beings?
Och så tvärt i slutet: en brakande elefant.
Första sidan består av massvis med fågelinspelningar från Kenya – dom stora sjöarna i väster, skogarna på ostkusten och det torra centralområdet – ihopmixade så man sitter i vardagsrummet och får för sej att man vandrar omkring i Afrika, med svetten droppande från panna.
Andra sidan innehåller samtliga fågelläten på en rad med Jean C. Roché som talar om vilken fågel det är före varje läte.
Det är, som skrivet, en enorm platta. Har aldrig hört maken! Jag blev fågeldiggare på kuppen.
Samma skivbolag, franska L´Oiseau Musicien, distribuerad i Sverige av Amigos specialimport, har en mängd plattor med fågelmusik. LP:n med, som dom kallar det, ”grand concerts”: fortsatta inspelningar från Afrika, sjöfåglar från Medelhavet och Västindien – ja, fåglar från hela världen. Och lika mycket på EP.
”Grand concerts”!!!!!!!!!!!!!!!
Efter detta, som nybliven fågeldiggare, måste man = jag naturligtvis ha mer. Det ska ha kommit nya inspelningar på Sveriges Radios skivmärke. Ska också kollas in. Jag återkommer.
(Stereo-Hifi Teknik och Musik 1972)
Erikssons kultursidor 