L T Fisk
Den springande punkten
(Pequod)
Först saknade jag hans nylonsträngade akustiska gitarr från tidigare album. Men det dröjde bara något spår innan jag vant mig.
Nu ackompanjerar Fisk istället sin sång med en ackordcittra som skapar en klirrande, dallrande, kristallvasspröd atmosfär. Vilket faktiskt fungerar ännu bättre till hans profant mässande röst.
Så märkligt att han kan få sina ojämna texter att bli melodiska sånger trots att det knappast är sångtexter. Och när kompet byter till piano så växer samma – men ändå en annan – men en snarliknande – stämning upp runt sången och texten.
Albumet spelades in i olika nutida inspelningsstudios, som en sommarstuga i Ystads sandskog och en lägenhet på Ronnebygatan i Malmö.
Förut har jag jämfört L T Fisks inspelningar med Philemon Arthur, Springsteen till akustisk gitarr och den sena, avskalade Cash. Men det är faktiskt att förringa honom. Den malmöitiske sångpoeten LT Fisk är unik.
Vad texterna handlar om? Vet inte, har ingen riktig aning, men de nålar sig fast i hjärtat.
(Ungefär såhär i Ystads Allehanda 2010)
Erikssons kultursidor 