När det blev känt att Thomas Millroth hade ansökt om tjänstledighet så var den första – och retoriska – frågan: Du kommer väl aldrig tillbaka?
– Nej! utbrister Millroth.
– Hur länge ska jag hålla på och hoppas? Gå omkring här som en jävla Hamlet. Ständigt behöva slåss för verksamheten. Jag har tröttnat på att vara ett problem som ska hantera andra problem.
– Det finns inga pengar till att göra utställningar. Jag har inlett varje budgetår med 0 kronor. Och sen kom privatiseringsförslaget – det var droppen.
Thomas Millroth, tjänstledig konstmuseichef, och Ýrr Jónasdóttir, med tiden tillförordnad konstmuseichef. Foto: Birgitta Olsson
Ingen har väl kunnat missa att Thomas Millroth är chef för Ystads konstmuseum. Under hans chefskap har ett relativt okänt museum i en småstad blivit ett av de mest omtalade i Skåne och hela Sverige. Hur många lika små svenska städer har konstmuseer/hallar som nämns på tidningarnas kultursidor och i kulturprogram på radio/tv?
Museets förra utställning innehöll oljemålningar; den pågående är en större installation av konstnären Per Svensson. Typiskt för Millroths syn på konst: han följer inga konstnärliga trender utan gör utställningar med intressant konst, oavsett om den är ny eller traditionell.
Så beslutade Ystads kommunfullmäktige att kulturen skulle spara pengar. Ett sparbeting utfärdades på all kommunal kultur: 250.000:- måste sparas år 2008 och två gånger 500.000:- de följande åren. Gert Andersson (c), 1:e vice ordförande i kultur- och turismnämnden, tog initiativ till en utredning om att privatisera delar av konstmuseet.
Det blev ett jäkla liv i kultur-Sverige.
– Utredningen, säger Cecilia Fahlborg (m), ordförande i nämnden, visade att privatisering inte var det optimala alternativet. Däremot kvarstår sparbetinget.
– Det är sant, säger hon, att de pengar som konstmuseet får den 1 januari inte räcker till verksamheten. Vilket företag har pengar när året börjar? Intäkter tillkommer ju: inträde, visningar, konserter. Thomas är också skicklig på att ordna pengar från andra håll. Det ska han göra, det ingår i uppdraget.
Vad tycker du om Ystads konstmuseum med Thomas Millroth som chef?
– Museet har en stor samling konst och andra föremål. Samlingen ska visas för Ystadborna – också för andra men invånarna i Ystad är den viktigaste publiken.
– Thomas är jätteduktig. Han har gjort utställningar med konst från hela Sverige, de närmaste utländska grannländerna och de nordiska. Vad jag kan sakna – ibland blir det lite för smalt för mig – är fler lokala konstnärer.
Millroth utbrister:
– Jag vill inte ha en klapp på axeln! Visa uppskattning genom att anställa mig på heltid i stället!
Foto: Birgitta Olsson
Det hör till saken. När Thomas Millroth blev ny konstchef i Ystad var tjänsten på halvtid (underförstått: eldsjälar jobbar mer än för pengarna). Chefstjänsten omfattar nu 75 procent men Millroth vill ha heltid(slön). Det har inte politikerna velat.
– För några år sen, berättar han, lät jag göra en revision av konstmuseets ekonomi. Revisorerna – kommunens egna – kom fram till att museet är underfinansierat.
Han sträcker ut händerna mot turistbyrån, numera granne med museet, samma entré och ingen vägg emellan.
– Ombyggnaden av turistbyrån blev dyrare – cirka 200.000:- dyrare! – än beräknat. Men sånt kallas ”felräkningspengar”, säger – fnyser – Millroth.
Detta måste förstås en journalist kontrollera. Såväl kultur- och turismnämnden som dess förvaltning bekräftar. Uppgifterna stämmer.
Revisionen, som lämnades in för ett och halvt år sen, har inte behandlats. Att den inte kom upp i samband med utredningen om privatisering får anses anmärkningsvärt. Exakt hur mycket dyrare som turistbyrån har blivit är inte helt lätt att greppa. Eftersom varken politiker eller tjänstemän dementerar Millroths siffra bör en kvalificerad gissning vara att fördyrningen motsvarar – minst – ett års sparbeting för kulturen i Ystad.
Du överger skeppet och överlåter problemen till Ýrr Jónasdóttir, konstmuseets intendent och pedagog?
– Säg inte så, nu får jag dåligt samvete. Jag är helt övertygad om Ýrrs kapacitet. Hon är tung. Hon ska inte underskattas.
Frågan är hur Ýrr Jónasdóttir – nu när hon är ensam – ska handskas med politikerna?
– Jag ska ta dem i örat, svarar hon.
Foto: Birgitta Olsson
– Nej, men jag tror på en slags pedagogik, det måste gå att få dem att förstå vad vi håller på med och vad som krävs för att åstadkomma det.
Vad ska du göra under det år som Thomas är tjänstledig? Vad blir det för skillnader?
– Inga större. Mycket är redan bestämt. Och vi har arbetat tillsammans. Vår konstsyn är inte exakt likadan utan vi kompletterar varann. Thomas kan konsthistorien och även om inte heller jag är okunnig om den så har jag bidragit med kunskap om den nya, unga konstscenen. Det är min styrka.
Något speciellt du vill göra?
– Jag skulle vilja göra ännu en utställning med konst och musik och dessutom film från Mellanöstern. Gärna i samarbete med andra.
(Kvällsposten 2008)
PS.
Min artikel om Ystads konstmuseum slutade med följande stycke, som ströks av utrymmesbrist:
”I drygt en månad har den här artikeln legat och väntat på att bli färdigskriven. Ska Thomas Millroth beviljas tjänstledighet och Ýrr Jónasdóttir tillförordnas som konstmuseichef? Kulturförvaltningen i Ystad har dröjt över en månad med att fatta beslut. Vad är problemet? Hur svårt kan det vara?”
Efter ytterligare tre veckor har Millroth beviljats tjänstledighet. Däremot finns ännu inget beslut om ställföreträdande chef. ”Problemet” är att Ystads kulturnämnd gett förvaltningen i uppdrag att se över organisationen av museiverksamheten med syfte att Ystads museer i framtiden ska ha en enda chef. Det innebär att Ystads konstmuseum inte får någon egen museichef utan endast en konstintendent.
När Thomas Millroth kommer tillbaka finns inte jobbet kvar?
– Ja, det skulle kunna bli så, svarar Charlotta Blom Rudolv, områdeschef för kultur och turism.
Ystads (kultur)politiker vill göra sig av med en duktig och engagerad och därför bråkig konstmuseichef. De struntar i att då kan också Jónasdóttir försvinna. De struntar dessutom i om konstmuseet har någon verksamhet och därmed publik – där finns ju en fin konstsamling.
Detta beslut – om en stor omorganisation av Ystads hela museiverkamhet – vill politikerna snabbt pressa igenom i skymundan, utan offentlig debatt eller ens diskussion bland partimedlemmarna. Demokrati?
Just nu talar allt för att storhetstiden för Ystads konstmuseum snart är över. Kanske redan på onsdag, då förslaget ska behandlas.
(Kvällsposten 2008)
PPS.
Gudskelov! vill man åtminstone viska. Jag var – vilken tur! – ute i ogjort väder, tror jag. Politikerna i Ystads turism- och kulturnämnd tog sitt förnuft till fånga (i alla fall tills vidare, lägg noga märke till datumen här nedanför). Efter att gårdagens kulturkrönika gått till redigering och tryck fick jag följande mejl från Charlotta Blom Rudolv, områdeschef för kultur och turism:
”Nu har jag till slut fått klartecken för hur vi ska ersätta Thomas Millroth under hans tjänstledighet. Det kommer att bli så att Yrr Jonasdottir kommer att få ansvar för personal, budget, utställningsverksamhet m m på
Konstmuseet fr o m den 1/10 2008 t o m i första hand fram till den 30/4 2009 med möjlighet till förlängning. Yrrs titel kommer fortsatt att vara intendent (så som Thomas också var fram tills för ett par år sedan) men med en tydlig befattningsbeskrivning.”
Observera att Ýrr Jónasdóttir – enligt detta första beslut – inte kommer att ersätta Thomas Millroth under hela hans ettåriga tjänsledighet. Att det, som Blom Rudolv skriver, finns ”möjlighet till förlängning” innebär också att det finns möjlighet att inte förlänga beslutet.
(Ystads/Trelleborgs Allehanda 2008)
Erikssons kultursidor 