Ur skivarkivet: Fanny Kempe

Jag ser i Dagens Nyheter att Fanny Kempe fyllt 60 år.  Ett fyrfaldigt…!!!!

Hört Fanny Kempe har jag inte gjort sen… ja, när var det? Någon gång på 90-talet. Hon var då en av mina absoluta favoriter bland de svenska sångpoeterna.  Fanny Kempe gjorde två album, det ena på 80-talet och vinyltiden, det andra på 90-talet och den nya CD-tiden. 

Därefter har det tydligen inte blivit några fler skivor. Det är synd. Men det är väl inte för sent ännu? Följande skrev jag om Fanny Kempes hittills senaste album, när det kom.

 

Fanny Kempe
Ofrånkomligt
(Hawk)

Det går inte att jämföra Fanny Kempe med någon annan sångpoetissa, varken utländsk eller svensk. Hon liknar ingen annan. Hur ska jag beskriva henne? Jag kan inte! Låt mig därför börja med producenten:

Peter R Ericson har producerat och spelar också gitarrer på skivan. Peter har givit stadga åt Fanny Kempes melodier. Kompet stöttar hennes sång så som en bärande balk hindrar ett hus från att störta samman. En melodislinga poängteras så att den sätter sig i lyssnarens huvud. Släpp ”Moln för dig, Baby Blue” på singel! Det är en ”hit”!

Kort sagt: som den mest kommersielle skivproducent har Peter ”tillrättalagt” Fannys sånger och sång för den ovane lyssnaren. Med en mindre egensinnig artist än Fanny Kempe hade resultatet blivit en katastrof. Nu har resultatet istället blivit – ja, varför inte använda ordet ”räddningen”.

Så kan man också säga att Peter Ericson arbetat: som en terapeut. Han har visat en framkomlig väg för Fannys sång och sånger. Det ”gungfly”, som Fanny sjunger om, gungar till men sjunker inte. Hennes sång är en pytteliten farkost på ett stort, stormande hav. Men den lilla båten varken välter eller sjunker. Farkosten är välbyggd – tacka Peter för det.

Vad sångerna handlar om? Vet inte säkert. Också texterna är undflyende – nej, fel ord. Texterna är sökande, det är som om de gått vilse i en skog. Sångerna handlar nog, tror jag, om kärlek och vänskap, om människans eviga försök att kombinera sitt eget liv med sökandet efter en livskamrat.

Men det enda jag säkert vet är att Fanny Kempe, egentligen, inte är någon artist. Hon är en människa som pratar med mig genom högtalarna, som på CD-plasten skrivit ett brev till mig med sitt livsblod. Hennes skiva innehåller ett personligt och viktigt meddelande. Lyssna! sjunger Fanny med en röst som balanserar på melodierna som på slak lina.

Blev recensionen svårförståelig? Konstig? Kanske att jag inte alls lyckats förmedla Fanny Kempes sångpoesi till dig? Hur ska jag då bära mig åt? Så gärna jag vill att också du ska få träffa henne!

(Tryckt i Svenska Dagbladet 1992)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s